Att be tillsammans med andra människor är enormt värdefullt för kristna och något Jesus uppmanar oss till. Följ Till Livs serie om bön!
Många löften i Bibeln är knutna till gemensam bön och det gör något med oss som människor när vi ber tillsammans. När man kommer till ett nytt sammanhang, en ny umgängeskrets, en ny hemgrupp eller liknande, är det naturligt att tänka: ”Hur gör man här?” Så också när det gäller bön. Och det är väl egentligen sunt att pejla läget. Tyvärr görs det ofta utifrån rädslan för att ’göra fel’, i stället för tanken: ”Hur kan jag bidra?” Om denna rädsla, osäkerhet eller ’stelhet’ finns i bönegemenskapen behöver vi befrias ifrån det.
Vårt böneliv präglas av olika faktorer: vår personlighet och våra karaktärsdrag samt omständigheter vi befinner oss i. Detta påverkar hur vi ber och vad vi ber om.
Det är ingen överraskning att vi är olika som människor. Vi har grundläggande genetiska mönster för hur vi fungerar och reagerar vilket också påverkar vårt sätt att be. Vissa personer är livliga och sorglösa, andra är hetsiga och temperamentsfulla. Några är mycket känsliga och djupt reflekterande och andra igen lugna, sävliga näst intill tröga. Det finns inga karaktärsdrag som passar bättre för bön än andra, men de har olika styrkor och utmaningar. Mångfalden berikar bönegemenskapen.
Vår personliga erfarenhet, det förflutna och undermedvetna, präglar oss också. Har man växt upp med ett sätt att be kan det ha blivit normen för bön (åter handlar det om både form och innehåll). Man behöver kanske upptäcka att ’mitt sätt’ inte är det enda sättet att be.
Det kan öppnas nya dimensioner i bönen genom att be tillsammans med människor som har helt andra karaktärsdrag och en annan personlighet än jag.
Situationen vi är i påverkar vår bön, för vi kan självklart inte alltid välja omständigheterna i livet och vad som upptar våra tankar. Men här finns en nyckel till att öppna för en levande bönegemenskap. Tillsammans kan vi skapa ramar för att be så att ”hela livet” får plats i den. Det handlar om att känna sig trygg. Vi behöver sätta ord på hur vi ber tillsammans för att faktiskt våga göra det. Tankar som ”jag är inte en sådan som ber högt”, ”jag formulerar mig inte så bra”, ”de andra tycker jag ber om konstiga/oviktiga saker”, ”jag vet aldrig vad jag ska be om när vi sitter där”, ”Hur länge ska vi sitta här i tystnad?”, ”Vem säger amen?” etc. minskar frimodigheten och spontaniteten i bönen. Vet man däremot ’vad som gäller’ för just denna bönesamling är det lättare att förhålla sig till det i relation till sin egen personlighet.
Det kan vara en god idé att man i en grupp pratar igenom olika sätt att be och vilka förväntningar som finns, och alla har glädje av att den som leder en bönesamling är konkret och tydlig. Då försvinner en del av osäkerheten, och frimodigheten och variationen ökas. Förhoppningsvis ökar öppenheten och gemenskapen fördjupas också beträffande vad vi ber om och delar med varandra.
Det kan vara en utmaning att utveckla en redan existerande bönegemenskap – och få människor att växa. Det handlar om att skapa en atmosfär i gemenskapen där alla känner att man kan dela och be med varandra, men också att man vill det. Vi har alla något att ge till varandra till uppmuntran, tröst och vägledning. Och vi behöver dela glädjen i Jesus med varandra – oavsett vilken personlighetstyp vi är och vilka omständigheter som är vår verklighet just nu.
Benedikte Nilsson, bibelskollärare på Strandhem