Roseniusföreningen i Stockholm har sedan i höstas två nya deltidspredikanter. De vill bli ledda och inspirerade av Gud – och själva få inspirera, till fördjupning av tro och engagemang. Både för medlemmarna som finns och för att nå ut till nya.
Det är torsdag första veckan på det nya året. Snön som faller i centrala Stockholm smälter snabbt bort. Jag kliver in genom porten till Smala Gränd 5 som ligger ett stenkast från Stureplan. På expeditionen möts jag av Daniel Ringdahl och ytterligare några minuter senare dyker Martin Helgesson upp. Båda är sedan september 2011 Roseniuskyrkans nya predikanter på var sin halvtidstjänst.
– Martin och Daniel, ni drivs båda av en längtan efter att få predika och nå ut till stockholmarna. Berätta om er vision!
Martin: Roseniuskyrkan, så här centralt i huvudstaden, har ett av Sveriges mest intressanta lägen för en kyrka – många av våra böner och tankar kretsar kring hur vi ska kunna förvalta detta och nå människor.
Daniel: Det är den övergripande visionen, att predika så att människor som går förbi på Birger Jarlsgatan faktiskt skulle känna ”Ah, det här talar till mig”. Dit vill vi komma, men vi har ännu inte knäckt koden för hur det ska gå till. Det ber och arbetar vi för.
– Har ni några konkreta idéer så här långt?
Daniel: Vi skulle vilja få igång hemgrupper, eller lite större ”mitt i veckan-grupper” som kan samlas till undervisning, gemenskap, bön, lärjungaträning och lovsång.
Martin: Vi tror båda att det inte främst handlar om vad vi gör som anställda predikanter, utan om att forma en kultur där församlingen så att säga drar nya människor till sig. Möjligheten att dela tron kräver en plattform av personligt förtroende och en relation. Vi två kan göra det i våra liv, men om hela församlingen delar tron i befintliga relationer och bjuder med människor blir möjligheterna större. Det gäller då också att vi har verksamheter i kyrkan som gör detta möjligt.
Daniel: Ett exempel på det är att vi redan nu leder varje gudstjänst som om där satt nya människor. Vi presenterar oss med namn och förklarar kort hur gudstjänsten går till. På det sättet önskar vi att nya människor ska känna sig sedda och ”stammisarna” förstår att detta är ett sammanhang dit det är enkelt att ta med nya människor.
– Har Gud lett er i någon särskild riktning?
Daniel: Personligen har jag nog inte känt något tilltal ”Ditåt!”, men både jag och Martin har till exempel läst filosofi. Vi tycker om att ta i de djupare, lite svårare frågorna. Vi vill gärna försöka undanröja dåliga argument och ta oss förbi hinder som kan stå i vägen för evangeliet. Vi vill predika evangeliet så att vår egen generation förstår.
Martin: Ja, vi måste utgå ifrån vilka vi är som personer, våra intressen och gåvor.
Daniel: Jag och Martin kommer att gå en kurs i Uppsala i vår i storstadsteologi, om utmaningar för kyrkan i storstaden och förorten. Vi kommer även att göra en studieresa till London i mars och besöka församlingar som jobbat med nyplantering och evangelisation. Det är sådant som vi hoppas ska ge ’input’ och hjälp i våra funderingar.
– Vilka är de största utmaningarna med att evangelisera i Stockholm?
Martin: Vi frågar oss till exempel om vi ska inrikta oss på en särskild grupp i staden, eller på vissa åldrar? Ska vi jobba i de här kvarteren eller i de förorter där församlingsmedlemmarna bor? Eller här och där med vilka som helst man stöter på? Ska man profilera sig väldigt mycket …?
Daniel: Ja, och det gäller att få med sig hela församlingen i det arbetet, för detta är någonting vi måste göra tillsammans. En annan utmaning är: Hur gör man? Var börjar vi? Vad för typ av församling är det vi ska bjuda in till? Eller ska vi inte bjuda in, ska vi själva gå ut?
Både Martin och Daniel uppmanar till bön för arbetet och för Roseniuskyrkan. Har ni några andra önskemål?
Daniel: Kom upp till oss, gå på gudstjänsten och ge sedan respons på vad som var bra och vad som kan bli bättre. Vi behöver få respons och vi behöver få det från många.
Martin: Det vore oerhört spännande om fler känner en kallelse till Stockholm, till att komplettera Roseniuskyrkan med sina gåvor och hjälpa oss att föra ut Jesus i storstan. Vi vill inte på något sätt ta människor från en annan gemenskap, från en annan församling. Vi tänker mer på människor som vill se det här som en plantering, som vill vara med och bygga här.
– Till sist, vad är det roligaste med arbetet?
Martin: Det roligaste med tjänsten är allt arbete jag får lägga ner på att fördjupa mig i bibeltexterna. Man sitter och jobbar med en predikan och får plötsligt någon slags aha-upplevelse där man känner: ”Det är ju det här Gud vill ha sagt både till mig och genom mig till människorna som kommer till gudstjänsten.” Det är en sådan otrolig förmån att få jobba med det, därför att det är saker som får och måste – om det ska bli bra – påverka mitt eget liv innan jag kan ge det vidare. Men, kanske det allra största är när man får dela evangeliet med någon för första gången. Med någon som man vet inte vanligtvis kommer till kyrkan, då får man chansen att plantera ett litet frö i den här människan.
Daniel: Det här påminner mig om när vi snackade med ett par gymnasieelever i höstas som skrev ett skolarbete och intervjuade oss – det var fantastiskt roligt. Annars är det möjligheten att på arbetstid fördjupa mig i bibelordet, att läsa, gräva, skriva, förbereda. Det är otroligt förmånligt. Men också att få lov att så fritt och tillsammans med någon få planera och visionera och med Guds hjälp försöka skapa någonting. Det tar fram lite entreprenörsegenskaper som jag tycker mycket om. Men den vardagliga glädjen är väl att få lov att arbeta med bibelordet och växa i det. Och försöka komma underfund med hur det här faktiskt har relevans för dagens människor. Alltså: det är inte bara skrifter som talade till en förgången tid, till ett förgånget folk, utan det har verkligen ständig aktualitet. Det är levande och har någonting att säga oss i dag.
Daniel Andersson, Stockholm