Som ny predikant blev jag uppringd efter en predikan. En man var mycket upprörd över att jag i samband med predikan spelat upp en sång av Ulf Christiansson. Jag förklarade att det var en illustration till predikans inledning, och att den kompletterades av den sång jag spelade upp avslutningsvis. Samtidigt tänkte jag att det kanske varit olämpligt att ta med mig en cd-spelare upp i talarstolen och frågade mannen lite mer vad han menade. Men, nej, det var nog inte cd-spelaren i sig utan mer att det förekom instrument som trummor och elgitarr. Och så avslutade han dessutom med att konstatera: ”Vi har så bra sånger att vi behöver inga nya.”
Jag är glad att det bland dem som hörde min predikan fanns ett par äldre predikanter jag kunde rådfråga efteråt; hade jag varit ovis, varit helt fel ute? Deras goda råd och uppmuntran bär jag fortfarande med mig.
Men jag har ändå ibland tänkt på det där samtalet. För jag tror det visar på en hållning till musik som inte är så ovanlig i kristna kretsar.
Finns det kristna instrument? Och icke-kristna? Nej, det gör det förstås inte. Det finns människor som spelar elgitarr tills Guds ära, och det finns gudsförnekare som briljerar på kyrkorgel. Den som lämnar en gudstjänst på grund av att ett visst musikinstrument används blandar samman tro och tradition på ett okristligt sätt, och riskerar att synda genom att uppvisa en kärlekslös attityd. Den som påbjuder att endast ett visst instrument får användas i gudstjänsten riskerar att bli som ögat som säger till handen: ”Jag behöver dig inte” (1 Kor. 12:21).
Har vi då så bra sånger att vi inte behöver några nya? Inom ELM förvaltar vi en stor sångskatt som växt fram. Bland det bästa tänker jag är Lina Sandells många sånger som är lika genomsyrade av bibelkunskap och gudserfarenhet som av människokännedom och glädje över försoningen. Vi har bra sånger! Men det betyder inte att vi inte behöver nya sånger. Vi behöver nya sånger för att vårt språk förändras. Luther använde i sin förkunnelse och i sina sånger ett språk som talades på torget, men det är inte samma tyska som talas i dag. På samma sätt i Sverige: om vi vill vara evangelisk-lutherska i dag så bör vi tala – och sjunga – på folkspråket. Vi behöver nya sånger för att människors musiksmak förändras. Det finns massor av musik som flödar över oss från radio, TV, mobiltelefoner osv. Inte allt är bra, en del är riktigt dåligt. Men mycket av rytmerna och stilarna kan mycket väl inspirera till nya kristna sånger.
Det finns en koppling mellan väckelse och nya sånger. När en människa kommer till tro på Jesus, upptäcker sitt behov av honom och ser vad han har gjort, då väller det fram en tacksamhet, en glädje och vilja att tjäna honom. Hos några har Gud lagt ner gåvor som gör att tacksamheten uttrycks i text och sång – så som hos Lina Sandell.
Tänk om Gud ville ge oss en ’ny Lina Sandell’. Någon som skrev sånger som var lika uttrycksfulla och som beskrev vem Gud är och vad han gjort på ett lika fantastiskt sätt. Men på vår tids språk, med bilder från vår vardag och med uttryckssätt vi känner igen från torget.
Erik J. Andersson, missionsledare, Örkelljunga