PETER HENRYSSON • Vilket är förhållandet mellan Gud och historien? Vad Gud gör formar historien, ger världen dess form och uppehåller den. Historiska händelser är verkliga för Gud liksom för människan och måste tas på allvar. Skapelsen är en verklig händelse, syndafallet har inträffat i historien och Jesu försoningsdöd och uppståndelse har skett i tid och rum. Även enskilda människors födelse och död är verkliga och historiska tilldragelser, som är riktiga och viktiga också för Gud.
Historien är något som sker utanför Gud men också något som Gud är delaktig i. Han talar in i historien, ingriper i händelseförlopp och interagerar med människor – utan att göra våld på deras integritet. Han håller hela världen och hela historien i sin hand. Vi kan vara oroliga över utvecklingen i världen och undra hur det ska sluta. Men Gud har kontroll. Han har inte tappat greppet utan kommer att föra vår tidsålder till det slut han önskar och har talat om.
Men om historien är verklig och viktig för Gud är den det också för oss människor, som är skapade till hans avbild. Guds löften ger oss en god grund att bygga vårt liv och hopp på. Gud minns vad han lovat. Han står till sitt ord. Det kan vi veta just på grund av hur Gud handlat genom historien. Det är Guds trofasthet – som den kommit till uttryck i historien – som gör att vi har anledning att tro Guds ord när det talar om sådant som ännu inte inträffat – till exempel hans ord om den slutliga domen eller om sin personliga närvaro vid hans lärjungars möten i hans namn.
Det är därför det är viktigt för Guds folk att minnas det som har varit, det som Gud en gång har gjort i tid och rum. När Jesus kvällen före sin död delade bröd och vin med sina lärjungar knöt han händelsen till sin död: Om brödet säger han vidare hos Lukas: ”Gör detta till minne av mig” (Luk. 22:19). Paulus skriver om vinbägaren: ”Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig” (1 Kor. 11:25). Jesus själv har bundit sina lärjungar till sin måltid – för att de inte skall glömma bort, utan ständigt bli påminda om, hans död på korset. Den är enligt Paulus en för all tid pågående korspredikan: ”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer” (1 Kor. 11:26).
Även i Gamla testamentet finner vi många exempel på upprepad uppmärksamhet för historiska händelser. Påsk skulle firas årligen vid viss tid. Ett lamm skulle slaktas och djurets blod på angiven dag strykas på dörrposterna för att påminna om att blodet hade räddat från Guds dom över Egypten och dess gudar. Herren sade: ”Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte” (2 Mos. 12:24). Minnet av Guds handlande i dom och nåd skulle hållas levande även i kommande generationer.
I sitt avskedstal bekräftar Jesus vår känsla av att lärjungarna kanske ännu inte fullt ut hade förstått och tillägnat sig Jesu undervisning. Kanske kunde de inte heller ha i minne allt som Jesus lärt dem: ”Den helige Ande … skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh. 14:26, min kurs.).
Den främste företrädaren för lärjungarna visar i sitt andra brev att han lärt av sin Mästare. Det handlar enligt Petrus inte bara om att lära in ett och annat. Det är också fråga om att kunskapen ska befästas genom påminnelser: ”Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger” (2 Petr. 1:12). Petrus ser det till och med som sin plikt att påminna (v. 13). Och han ser bortom sitt eget livs längd: ”Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta” (1:15). Det skrivna Ordet gör det möjligt.
Därför ska vi alltid umgås med Guds ord och leva av det – för att det som Gud har gjort i historien inte ska försvinna ur våra tankar och vårt medvetande. Den Helige Ande påminner genom det av Petrus m.fl. nedskrivna Ordet om vad Gud har sagt och gjort i tid och rum. Och Guds verk är inte slut med Golgata och Jesu uppståndelse. Därefter följer just Andens verk genom apostlarna med början i Apostlagärningarna.
Fortsättningen av den Helige Andes arbete för att föra människor till tro på Jesus kan kallas kyrkohistoria. Även om vi inte med samma visshet kan få kunskap om vad Gud gjort i kyrkohistorien som i den bibliska historien, är den värd vårt studium och vår uppmärksamhet. Vi kan förstå något om hur Gud faktiskt har arbetat.
I detta nummer vill vi påminna om just vad Gud har gjort ibland oss människor och med oss i vår tid. I sitt föredrag vid ELM:s jubileumshögtid 2011 gjorde Rune Imberg en tillbakablick på de hundra år som gått sedan Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner såg dagens ljus. För sammanhangets skull börjar anförandet ytterligare nästan ett hundra år dessförinnan med 1800-talets store väckelsepredikant, C. O. Rosenius, och hans mentor, skotske George Scott. I de viktiga vägval som Imberg lyfter fram, kan vi ofta ana Andens närvaro och ledning.
Guds verk ibland oss sträcker sig även bortom 1800-talet. Det som i dag är ELM började inte heller med endast Rosenius – eller Oscar Ahnfelt i Skåne och Blekinge. Om man i nämnda trakter söker bakåt i tiden finns en kontinuitet till de tyska, herrnhutiska missionärer som med början i mitten av 1700-talet var verksamma i bland annat norra Skåne.
Bortom Herrnhut skymtar även den tidige reformatorn Jan Hus (ca 1371–1415), vars efterföljare spreds i trakterna kring nuvarande Tjeckien i spåren av den senare motreformationens förföljelser. En sådan längre tillbakablick ger oss Börje Karlsson i sin artikel om herrnhutismen. Det är en fascinerande historia. Vi är glada över att kunna publicera en första del av artikeln i detta nummer. (Av utrymmesskäl följer fortsättningen i nästa nummer.)
Vi får också en inblick i den moderna bibelvetenskapens värld liksom i den första kristna tiden. Tomas Bokedal skriver om hur förståelsen av hur Jesus kunde komma att betraktas och tillbes som Gud har förändrats inom akademin. Det inomvärldsliga utvecklingstänkandets starka påverkan på den s.k. kristologin har på senare tid och i ljuset av fakta tappat mark.
Som ett tydligt avsteg från ett i övrigt historiskt fokus i detta nummer, får vi också bekanta oss med den unge Harry Potter, vars helt fiktiva värld och bedrifter under ett drygt decennium trollbundit nästan en hel generation. En förklaring till Harrys makalösa framgångståg över världen kan vara att berättelsen ställer några av människolivets stora utmaningar i fokus. Hoppet i en mörk värld knyts till kärleken, men det är nu inte en ytlig kärlek som pekas ut som utvägen för människan i mötet med ondska och död. Det är en betalande kärlek som har större likheter med Kristi utgivande kärlek än vi anar. Daniel Ringdahl lägger ut texten.
Peter Henrysson
Redaktör