Kristus – förstlingen av de insomnade

Du får inte anse att Kristus har uppstått från de döda endast för egen räkning. Om det vore så, skulle vi inte ha mycket tröst av det – om det inte sträckte sig längre än så. Då skulle vi inte ha större glädje av det än att han blivit människa. För sin egen skull var det inte tvunget att han måste dö, eftersom han var född utan synd och även dödens herre. I stället måste man förstå Kristus så, att hans död och uppståndelse gäller oss. Liksom han har dött och legat i jorden för vår skull, har han också uppstått för vår skull. I stället har han gjort det bytet, att liksom han genom oss har blivit förd i döden, kommer också vi genom honom ur döden till livet igen. Ty han har genom sin död uppslukat vår död. Liksom han har stått upp och lever skall även vi alla uppstå och leva.

Han kallas också förstlingen av de döda för att han går före och för hela hopen efter sig. Så snart den förste nämns omfattas alltid mer än en person. Här inbegrips de som följer efter, alla som sover. För inte kunde han heta den förste om han ensam vore uppstånden och ingen skulle följa efter honom.

Lägg märke till att aposteln inte vill kalla dem som skall uppstå efter Kristus döda. Han kallar Kristus förstlingen av de insomnade samtidigt som han säger om Kristus att han har uppstått – inte från sömnen utan från de döda.

Vad som tidigare hos Kristus var en verkligt evig död det är nu – sedan Kristus har gått genom döden och stått upp – inte mera en död utan har blivit endast en sömn. Följaktligen kallas de kristna som ligger i jorden inte döda utan insomnade. Också de kommer med säkerhet att uppstå. Om dem som ligger så att de skall vakna igen och stiga upp säger man att de sover. Det säger man inte om dem som vilar utan hopp om att åter stå upp. I Skriften är det därför just genom det ordet insomnade som den tillkommande uppståndelsen anges.

Genom att Paulus kallar Kristus förstlingen av de insomnade vill han vidare antyda att man skall se och förstå uppståndelsen som om den redan var påbörjad i Kristus, ja, redan mer än till hälften skedd. Vad som fortfarande återstår av döden bör inte betraktas på annat sätt än som en djup sömn. När vår kropp i framtiden skall uppstå, skall det vara just som när någon plötsligt vaknar upp ur en sömn. För det första och viktigaste har redan skett, nämligen att Kristus, vårt huvud, har uppstått.

Huvudet som sitter där uppe och lever lider inte mera någon nöd. Därför måste också vi som tillhör honom som hans kropp och lemmar gå samma väg. Kroppen med alla lemmarna måste följa med det levande huvudet dit det går och blir. Kristus är nu på andra sidan och regerar över synd, död, djävul och allt i himmelen. Han har uppstått för vår skull för att föra oss till sig. Därför skall vi inte längre oroa oss för uppståndelsen och vårt liv, om än vi dör och multnar i jorden. Det är inte mer än en sömn. Och för Kristus är det endast en natt innan han skall väcka oss ur sömnen.

Om vi nu tror och vet detta, har vårt hjärta eller samvete passerat genom döden och graven. Det är redan hos Kristus i himmelen. Det lever och gläder sig i honom. Så är vi då redan förbi de två största hindren, ja, mer än till hälften uppståndna. Eftersom han genom tron gör hjärtat levande och nytt, skall han också låta kroppen följa efter, så att vi skall se honom med våra ögon och leva med honom. Det är hans ord och verk, till vilket vi är döpta, lever och dör. Lika lite som han har gått miste om uppståndelsen, lika säkert är det därför att också vi skall uppstå från de döda. Gud bevare oss från djärvheten att vilja bestämma tiden när och sättet hur vi skall dö. Men hur döden än gör slut på vårt liv, skall den inte skada oss. En besk dryck kommer döden nog att ge oss, liksom man ger dem som man vill söva. Men vi skall åter vakna upp och komma fram på den dagen när domsbasunen ljuder.

Lever min förlossare, är för mig ju ingen fara: även jag skall livet se,

där han är, skall jag få vara. Han mitt huvud är och mig också drager upp till sig.

MARTIN LUTHER

Evangelisk själaspis för hemmet

Onsdag i påskveckan, s. 225

Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter

Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig

Stockholm 1882. Bearb. av red.