Jesus såg upp mot himlen och bad:
Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig,
eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.
Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig.
Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.
Joh. 17:9–11
En kristen är satt att leva här i världen – i familjen, på arbetsplatsen, på babysim, i bokklubben och i fotbollslaget. Det är en stor gåva att få ha uppgifter att utföra och vara insatt i gemenskaper med andra människor. Däremot är vi inte kallade att ta över den här världens felaktiga mentalitet. Mot den ska vi i stället bjuda motstånd. Egoism, konsumtionshysteri, ytlighet, avund och allt annat som bryter ner mänskligt liv ska bekämpas.
Jesus vet vilka starka frestelser världens tänkesätt utgör. Därför ber han. Inte minst ber han för kyrkan som gemenskap. Alla som tagit emot Jesus som sin räddare är genom tron förenade med honom och Fadern. De är därigenom också ett med varandra. Denna trons fördolda enhet ska på olika sätt värnas, praktiseras och synliggöras. Jesus ber att den ska bevaras.
Hur bevaras då enheten? Två förutsättningar återkommer i Nya testamentet.
Det första är en god undervisning i läran. Vi får inte lägga någonting till Kristus verk eller lita på något annat än det. Förkunnarna ska vägleda församlingarna genom biblisk undervisning, församlingarna ska i sin tur ta emot och pröva läran. I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening (1 Kor. 1:10). Naturligtvis kommer vi inte att vara överens om hur allt i Bibeln ska förstås. Vi förstår endast till en del (1 Kor. 13:11–12). Olika medlemmar i våra församlingar eller föreningar har kommit olika långt i sin vandring på trons väg. Men tillsammans kan vi växa mot större klarhet. Vi får lära av varandra (Ef. 3:17b–19).
Kärleken är en andra förutsättning för enhetens bevarande. En kristen behöver gemenskapen, både för att få ta emot den hjälp som Gud vill ge och för att få dela Kristus kärlek med andra. Ett nytt bud ger jag er, säger Jesus, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek (Joh. 13:34–35). Det kan i praktiken betyda ”att se de andra, att glädjas över vilka de är och lära känna dem, att be för andra och välsigna dem, att utöva koinonia, gemenskap och delande av allt gott, att tänka ut sätt att visa kärlek alldeles konkret, och framför allt att be med varandra och börja inifrån vår gemenskap med Gud”.
Kyrkans enhet är en stor utmaning för oss. Det är bekvämare att låta sin egen vilja råda, välja individualismens och själviskhetens väg. Men gör vi det kommer vi att splittra gemenskapen. Låt oss i stället upptäcka glädjen i att få stå förenade med varandra. Låt oss stämma in i Jesus bön och i arbetet för att kyrkan ska bevaras och växa i apostlarnas undervisning och i den inbördes kärleken.
Bön: Herre, tack att vi får vara ett med dig och med alla kristna på jorden och i himlen. Bevara oss i din sanning och kärlek så att den enheten får omsättas i våra liv och bli synlig i världen. Amen.
1 Holmberg, Bengt, ’Kristen enhet’, I: Svensk Pastoraltidskrift 22/07, s. 691
Markus Hector, Helsingborg
Predikant och medarbetare