Hösten har kommit. Kyrkoåret går in i sin slutfas. Under de sista söndagarna vänds våra blickar mot den dag då Herren Jesus kommer på skyarna, i makt och härlighet. Detta kan ge oss många tankar och känslor. Också sådana som vi har svårt att hantera.
Vi är vana vid att se både tillbaka och framåt. När vi återger något som har hänt i det förflutna knyter vi kanske an till något i familjen: Det var det året då … På ett liknande sätt var det för dem som förr berättade historia – de anknöt till dem som regerade och styrde. Så gjorde Lukas när han skrev om Johannes Döparen: ”Detta skedde”, skrev han, ”under kejsar Tiberius femtonde regeringsår”, och sedan namngav han också kungen och landshövdingen och översteprästerna (Luk. 3:1–2). I imperiets huvudstad hade man ett annat sätt att datera. Där följde man en tideräkning som utgick från det år då staden Rom hade blivit grundlagd.
För oss är det på ett liknande sätt. Vi har en tideräkning. Just nu skriver vi år 2012. Vår tideräkning utgår från Jesus. Varför? Vad har han gjort som kan hjälpa oss i dag?
Vi är ju framgångsrika. Vi utvecklar nya saker. Det vet vi. Men vi vet också hur det ser ut i världen. Hur vår tillvaro är fylld av motsättningar och konflikter. Verkligheten är dubbel. Samtidigt som vi går framåt i teknik uppstår det nya konflikter ibland oss. Hur hänger detta ihop? Om vi öppnar oss för Guds Ord får vi besked. Först får vi höra att Gud har skapat oss att likna honom. Det är därför vi är så duktiga. Men sedan får vi höra att ”ormen” har lurat oss att gå egna vägar – bort från Gud. Han har ingjutit sitt onda gift i våra sinnen. Det är därför världen ser ut som den gör i dag.
Men Gud har sänt sin Son Jesus till oss. Han kom för att ”göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh. 3:8). Han mötte ”ormen”, djävulen. Och han föll inte för det onda. Han vann! Och sedan gjorde han något mera. Han tog på sig det som vi har brutit. Han offrade sig för oss, han sonade vår skuld. Han dog och stod upp med nytt liv.
Detta ändrar hela vårt läge. Det är därför vi räknar tiden från Jesus och det som han har gjort. Vår fiende är slagen. Nu går de glada nyheterna ut i världen. Alla tar dem inte till sig. Men om vi gör det och tror på Jesus då får vi byta sida. Då tar Jesus in oss på sin sida. Det avgörande slaget har stått. Nu står vi med honom i kampen och går mot den dag då Herren Jesus kommer med makt och härlighet för att göra slut på alla de onda makterna, också på döden.
Men hur går det då för oss? Vi märker ju att vi har det gamla onda kvar i oss! Vi felar och syndar. Guds lag dömer oss och samvetet anklagar oss. Vad ska vi göra? Svar: Vi ska vända blicken till det som Jesus redan har gjort. Han har gått i vårt ställe. Han har utstått den dom som vi är värda. Vi ska se detta. Vi ska gripa tag i det och hålla fast vid det.
Det är så vi får leva – med dubbelt perspektiv. Samtidigt som vi är på väg mot Herrens stora dag, mot ”de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv” får vi vara trygga vid det som Jesus redan har gjort för oss. Samtidigt som vi ser framåt mot det som Herren Jesus ska göra får vi leva på det som han redan har gjort för oss.
Gustav Börjesson, prost, Sätila