När vi ber till Gud får vi både lovsjunga honom för den han är och tacka för det han gör för oss. Till Livs Böneskola har kommit fram till sista avsnittet.
Den kristna bönen handlar om att vi ber till Gud, vår Fader i himlen. Bönens innehåll och form bestäms av att Gud är vår Fader och vi hans barn. Vi kommer som små och ber den Allsmäktige om hjälp. Gud vill genom bönen ge oss glädje. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig (Joh. 16:24), säger Jesus. Bön och glädje hör samman.
När vi ber vill vi gärna få våra önskningar uppfyllda. Men bön handlar inte om att jag får igenom min vilja, utan att Guds vilja med oss får ske. Genom bönen formar Gud oss så att vi får lära känna hans kärleksfulla vilja. Här kan det vara mycket lärorikt att tänka på hur min bön ser ut från Guds perspektiv. Vi kommer till Gud med många önskningar. Det och det vill jag ha, och så vill jag också gärna ha hjälp med allt det andra. Gud måste undra. Vill vi verkligen att Gud ska vara en som bara uppfyller alla våra önskningar?
I bönen Fader vår har Jesus lärt oss att be om det väsentliga. I den finns det sju böner och dessutom en avslutande lovprisning. Vi ber till vår Fader i himlen som är en allsmäktige Gud och nådig Frälsare. Otaliga människor har funnit evangelium och vila i denna bön. Många ber utan att veta vem de ber till, men det finns en hjälp för dem just i att be. Om våra böner präglas av tillbedjan och tacksägelse får vi hjälp att förstå vem det är vi ber till. Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön (Ps. 147:1).
Tillbedjan handlar om att prisa och ära Gud för den han är, tacksägelse om att tacka Gud för allt han ger och gör för oss. Under en studieresa till Afrika märkte jag att tillbedjan och tacksägelse utgjorde en stor del av de kristnas böner. Mycket handlade om att de ärade och upphöjde Gud som helig, nådig och allsmäktig. Och de tackade för allt han hade gjort för dem. Först därefter bar de fram sin nöd och bad om hjälp. Om man först har tillbett och tackat Gud, så vet man också att Gud har den stora överblicken och vet vad som är bäst för oss.
Jag erkänner att jag ofta i mina böner går direkt till Gud och ber om konkret hjälp. Om och om igen glömmer jag att tillbe och tacka Gud. Jag tvekar inte att här först och främst säga till mig själv: ”När vi ber måste vi komma ihåg att tillbe Gud.” Genom tillbedjan och tacksägelse vänds vårt sinne och våra tankar mot Honom. Då blir inte det viktigaste hur han svarar på mina böner, för jag vet att det är den Allsmäktige och Allvetande Konungen som hör och svarar på min bön.
Martin Luther var en bedjande människa. Han har skrivit en utmärkt skrift om bön som heter: ”Att be enkelt.” Hans barberare, Mäster Peter, bad om att få en enkel och tydlig vägledning till hur man håller en andakt. Martin Luther delade då med sig av sin erfarenhet av hur det är att be till Gud. Han går genom Fader vår, de tio buden samt trosbekännelsen i bönens form. Vi talar ofta om att läsa de tio buden, men Martin Luther talar om att be buden. Alla buden, trosbekännelsen och Fader vår behandlas var för sig i fyra steg: 1. Vad lär jag om Gud och hans vilja?, 2. Tacksägelse, 3. Bekännelse och 4. Bön om att följa Guds vilja.
I stället för att snabbt läsa upp buden, trosbekännelsen eller Fader vår kan vi med stor behållning stanna inför varje bön eller bud och ge plats för tillbedjan, tacksägelse, bekännelse och bön om vägledning.
Sången och musiken har för många varit ett sätt att utgjuta sitt hjärta för Herren. Just genom sången får man ord och känslor till tillbedjan och tacksägelse. Det som kan vara svårt att formulera med egna ord kan på ett särskilt sätt uttryckas genom sången: … prisa honom för hans stora härlighet. Prisa honom med basunklang (Ps. 150:2–3). Genom tillbedjan och tacksägelse får Gud äran, och vi får hjälp till att be.
Per Munch, präst på Bornholm
Översättning från danska av Eva Andersson