I flera år har svenska missionärer varit i Chiclayo i Peru och satt sina spår – och där inledde även vi vår tid i landet med besök hos kyrkorna och ELM Danmarks missionär Steffen Baagøe Madsen. Vi njöt av att få träffa honom och våra peruanska bröder och systrar. Språkbarriären var frustrerande, så vi ser fram emot nästa besök då vi lärt oss lite spanska.
Vi är kallade att verka i Piura, tre timmars bilväg norr om Chiclayo, och det är vi mycket spända på. Det är nytt för församlingarna i Chiclayo att inte bara ta emot hjälp från missionärer, utan även att vara med och sända ut dem i missionsuppdrag. Vi upplevde här ett stort ansvarstagande från kyrkans ledare. Det är också viktigt för dem att vi ska trivas och de inbjöd oss att använda dem som nätverk, stöd och som ’vår familj’. Vi ska stå tillsammans i tjänsten, sorgerna och uppgifterna!
Nu bor vi i Arequipa i södra Peru där vi studerar spanska. Vi gläder oss över att ha fått flytta utomlands och se världen bli större, även om vår värld fortfarande är väldigt liten. Vi bor i ett område med flera danska och norska missionärer, och har därför inte så mycket kontakt med lokalbefolkningen. Vi kan dock inte heller språket tillräckligt bra än för att kunna bygga goda relationer till dem, men det är inte heller vår uppgift just nu. Vi beväpnar oss i stället med tålamod och Predikarens ord om att ”allt har sin tid”. Just nu är det tid att lära spanska, och det kan vi också göra för Herren! Sen blir det tid till att använda spanskan i de uppdrag som vi har blivit utsända för att utföra.
Vi studerar på en kristen skola som heter Instituto ABC och här möter vi även andra missionärer. Skolans lärare är duktiga på att undervisa oss i språket, men de ger oss även en inblick i kulturen och de utmaningar som kyrkan står inför. Det är utmattande med så mycket nytt på en gång och man blir lätt trött i huvudet när allt är på ett annat språk, men vi tycker oss dock kunna märka språkliga framsteg.
Något av det första som gjort intryck på oss är hur den peruanska ”kulturkatolicismen” kan likna ”kulturkristendomen” i Skandinavien, men att den ändå är annorlunda. På ett sätt verkar landet mer kristet än vårt eget, då kristna symboler fyller en stor del av peruanernas vardag. Helgon, korstecken, Maria-statyer i gathörnen, kristna välsignelser skrivna på bussar och bilar m.m. Men även om katolicismen är så tydlig och ser så from ut, sitter den nog inte djupare i människorna än kristendomen gör i Skandinavien.
Man gör korstecken – men vem är Jesus för dem? Kyrkorna fylls – men varför? I kyrkornas bildspråk förekommer Jesus mor klart mest, hon finns i många avbildningar och skepnader och är alltid stor och utsmyckad – Jesus är i regel bara en liten biperson i dessa stora berättelser. Utanför kyrkorna står stora krucifix, med inslag från bibelhistorien och Jesus lidandes historia. Men där finns t.ex. även solen och månen som inkaindianerna tillbad; det hela blandas ihop. Vi ser ett land klätt i en kristen dräkt, men som nya i landet undrar vi: Vad finns på djupet?
Landet är samtidigt präglat av stor ekonomisk framgång och en snabbt växande medelklass – materialismen är också en stor avgud för folket. Det är en stor utmaning för kyrkan att nå medelklassen – de flesta av kyrkorna har uppstått i en fattig del av befolkningen och medelklassen går inte till en ’fattig kyrka’. Man beblandar sig inte heller med etniska befolkningsgrupper hur som helst, man trivs bäst med ’sina egna’. Allt detta medför överväganden, frågor och utmaningar för oss – för hur ser det ut i Piura när vi kommer dit i augusti?
Vi är tacksamma om ni vill fortsätta be för våra språkstudier, för barnens trivsel och be gärna också för byn Piura och för det som väntar oss där!
Thomas och Anne-Dorthe Moesgaard-Christensen, missionärer, Peru