Jesus utmanar

Bara det perfekta är bra nog! Lyckas ditt liv inte hålla denna standard så dölj det! Om det visar sig vara svårt att dölja så ursäkta dig åtminstone. Viktigt är i alla fall är att ha en strävan efter perfektion. Självförverkligande till varje pris. Ibland känns livet som en ständig jakt på dessa ideal, i princip ouppnåeliga. Och hur väl man lyckas i förhållande till det påverkar hur man uppfattas och bedöms av andra.

Även om jag inte vill vara perfektionist, även om jag på vissa sätt är nöjd med mitt liv som det är dras jag med av mentaliteten. Jag är individualist och försöker på alla sätt förverkliga mig själv. I uppgivet missmod jämför jag mig med andra och känner mig dålig. Jag gör vad jag kan för att dölja mina skavanker och ofta vill jag framställa mig själv i bättre dager än verkligheten ger skäl för. Förmodligen är jag inte den enda som fungerar så. Som människor påverkas vi av omgivningen och de normer och värderingar som finns runt omkring.

Tankeställare

Ibland tror jag dock det kan vara viktigt att stanna upp och reflektera över vilka principer och ideal man faktiskt lever efter. Vad är drivkraften och målet med det jag gör? Motsvarar mitt mål det som jag innerst inne längtar efter? I en sådan reflektion är det lätt att formulera fina klyschor som ”att jag alltid vill sträva efter att göra gott”, men i en mer ärlig rannsakan av mina motiv inser jag att orden lätt blir ganska urholkade. De egentliga motiven, som är jobbigare att erkänna, grundar sig snarare på min egen egoism.

Jag är en person som kallar mig kristen och tänker ofta att jag därför har ett vitt skilt perspektiv på livet gentemot ”en sekulariserad svensk”, men för ett tag sedan fick jag frågan vad som är skillnaden på att leva ett liv med Jesus och att leva ett liv som ”vem som helst”. Det fick mig att stanna upp och fundera. På vilket sätt gör Jesus egentligen livet annorlunda? Jag lever ju precis som vem som helst, men samtidigt kan jag prata om att Jesus förändrar livet totalt. Hur går det ihop?

Utmanande perspektiv

Här tror jag att vi som är kristna behöver utmanas. Om Jesus har förändrat allt skulle väl åtminstone något vara annorlunda? Och människor runt omkring skulle märka det? Det som kristna pratar om att Jesus vill ge varje människa är fantastiskt stort. Jesus är inte bara en hobby bland många eller ett politiskt ställningstagande. Att tro på Jesus innebär att hela ens syn på livet blir annorlunda. Det finns ett syfte och ett mål med livet som inte enbart är formulerat av en själv och ens egna visioner. Livet skapades för att en personlig och god Gud ansåg att det var gott och ville ha gemenskap med människan, och målet med människans liv är att i gemenskap förverkliga Guds plan. Ur det kristna perspektivet slutar inte livet med döden, i stället finns ett hopp om en framtida himmelsk tillvaro. Och ur det kristna perspektivet är människan inte lämnad ensam på jorden. I stället finns en tro på en personlig Gud som man genom bön kan vända sig till i vardagen för att få hjälp, tröst och vägledning.

Dessa perspektiv är utmanande för vem som helst. För den som inte är kristen konfronteras ens liv där man själv styr och ställer som man vill med ett perspektiv som handlar om att låta någon annan ta kommandot. För den som är kristen utmanas man att tänka annorlunda om sig själv, sina ideal, vad man eftersträvar och om vad som är centralt i livet. Jag skriver detta av flera anledningar. Dels för att så ett frö till reflektion kring huruvida Jesus och de perspektiv som han vill ge verkligen har fått slå rot hos oss som kallar sig kristna, och dels för att visa på det stora och livsförvandlande som den kristna tron har att ge dem som inte är kristna.

Ett liv med Jesus

Jag tror att Jesus kärlek till varje människa skulle kunna driva ut vår rädsla för att inte bli accepterade. I Första Johannesbrevet står det: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan. Rädsla hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken” (4:18). Jesus är själv denna kärlek och han vill också ge den till alla människor. Om man tar emot honom finns det ingen anledning att låta rädslan styra.

I takt med att man allt mer känner sig trygg i Jesus kärlek tror jag att inriktningen i livet förändras. Från att allt kretsar kring en själv börjar man sträva efter att återspegla Jesus i sina tankar och handlingar. ”Kristi kärlek tvingar oss”, sade Moder Teresa. Med det menade hon inte att hon bedrev sitt välgörenhetsarbete av plikt, snarare att hon inte kunde tänka sig ett annat liv eftersom hon fått så mycket från Gud. Förvandlad inifrån förvandlade hon sin omgivning.

Det handlar inte om att sträva efter perfektion. Det handlar om att inse och erkänna sin brist och att ta emot Jesus kärlek. En kärlek som i sin tur skapar något nytt. Nya perspektiv på vad livet går ut på. En annan drivkraft. I stället för att göra mentaliteten i samhället till sin egen kan man med en tro på Jesus få påverka sin omgivning med andra perspektiv. Och i detta är man inte lämnad ensam att kämpa; det finns många löften att falla tillbaka på i Bibeln. Löften om att Gud alltid ska vara med och att lönen i himmelriket ska bli stor. Människan får det som hon i all sin strävan djupast längtar efter: verklig bestående lycka och frid.

Frida Ekström, studerande, Lund