Rakt på sak är artikelserien där en tillfrågad skribent får skriva i ett valfritt ämne och framföra egna ståndpunkter, så länge de inte strider mot tidningens syfte eller mot ELMs huvudtankar. Personen som skriver gör det inte på grund av någon befattning i ELM utan som privatperson. Om detta har vi tidigare informerat men det kan vara bra att påminna om.
Den här gången blir det dock en avvikelse – jag skriver inte för att tycka utan främst för att tacka och jag gör det som avgående redaktör. Men först en liten tillbakablick. Det var i augusti för tio år sedan som jag fick förfrågan om att bli redaktör för Till Liv. Med både bävan och frimodighet tackade jag ja – samtidigt som jag i ett brev redogjorde för min lite spretiga bakgrund och vad som format mig. Jag hade, liksom många andra, inte bara positiva upplevelser från ELM, som då hette MSBV. (Jag tänker att många kristna har liknande erfarenhet från sina sammanhang.) Även i min ungdomstid fanns sådant som jag ifrågasatte, men också det som blev till stor välsignelse i mitt liv. Under tiden som student var Filippi (och Credo) i Lund viktigt; men där befann vi oss nog lite utanför händelsernas ibland mer eller mindre turbulenta centrum. I dag är jag tacksam för det ELM som finns. Det är en välsignelse för många vuxna, unga och barn, och har varit det även för mig och min familj.
Nåväl, en kallelse till ett uppdrag innebär en uppgift att utföra, och att göra det i enlighet med uppdragsgivarens intentioner. Att vara redaktör är – liksom andra tjänster – att vara tjänare. Åt Gud och åt människor. Ibland har arbetet varit slitsamt och diskussionerna lite jobbiga men vi har kunnat finna en gemensam väg framåt. Ett av tidningens ursprungliga syfte är just att främja enheten inom ELM-organisationen.
När jag vid ett tillfälle i början av min tjänst fick förbön inför en ny termin bad man: ”Gud, när Eva tycker att situationen blir jobbig, skicka då någon som uppmuntrar henne.” Tack, alla ni som genom åren här varit Guds sändebud och uppmuntrat – med brev, vykort, mejl eller när vi setts – det har betytt mycket! Och det har varit förunderligt att märka Guds stora och konkreta omsorg. När nu Till Liv får en delvis ny besättning vill jag uppmana er att ta emot dem väl, be för dem och uppmuntra dem.
Till arbetet har också hört att ibland ta emot kritik. Det är nog bra att några ibland för fram det man saknar eller vill ha mer av – det kan hjälpa till att hålla rätt kurs. Svårare att förstå är anonyma brev eller kritik framförd på ett inte så gott sätt. Genom de tio åren har sådant dock inte förekommit så ofta. Framför gärna era synpunkter även i fortsättningen och använd de vänliga orden.
Så till tacken. Tack, Sam-Arne Nilsson, för god inskolning i redigeringskonsten – hur hade det annars blivit? Tack, Lars-Åke Nilsson, för att du gick in i tidningsarbetet samtidigt som jag gjorde det, för att stödja och ge råd. Tack till er vänner i redaktionsrådet för gott och givande samarbete. Tack, Cia! Tack till er ledamöter i ELMs Tidningsnämnd för det stöd jag fått genom åren och för förtroendet ni visat mig. Tack, Gustav Börjesson, för att du genom alla åren ansvarat för själavårdsfrågor och den särskilt själavårdande undervisningen – det har varit en förmån att under hela tiden få bolla ’nöd och nåd’ med dig. Tack till Gud för att Du kallar mig och oss alla, att utifrån vår förmåga tjäna Dig. Din är äran i all evighet!
Eva Andersson, Lund