Hat

Vad ska jag göra när jag hatar? Jag vet ju att jag inte skulle göra det, men det är ju så lätt att bli arg när någon sårat mig och låta viljan att ge igen styra mig. Så är ondskans ekorrhjul igång och jag kommer inte ur det.

När ilskan vill ta makten är det klokt att ta ett steg tillbaka och fundera över varför jag reagerar så starkt som jag gör. Det finns en befogad vrede. Den riktar sig mot det som förstör livet och gemenskapen. Det onda som står emot Gud och skadar medmänniskorna ska jag både reagera och agera mot. Men jag ska inte hata. Det bjuder mig kärleken.

Min reaktion kan också bero på de sår jag har inombords. I livets hårda skola har jag fått törnar. Såren efter dem är ömma och gör mig känslig. Därför kan jag reagera både ologiskt och överdrivet.

Gå till Gud först

Oavsett vad som är orsaken till mina känslor måste jag ta dem på allvar och ta ansvar för dem. I Psaltaren finner vi människor som går till Gud med sina känslor av hat och hämnd. De utgjuter sitt hjärta inför honom och talar om hur arga de är över att ha blivit orättvist behandlade, svikna och bedragna. Psalmisterna sätter ord på sina känslor inför honom som har tillgång till alla fakta – tillvarons rättvise domare. Är det kanske den bästa vägen för att sedan kunna möta dem som gjort mig illa på ett rätt och gott sätt?

Skapa nådens miljö Sida vid sida i oss alla finns ont och gott, moget och omoget. Vi är värdefulla och unika, men också svaga och dödliga, skadade och sårade. Vi gör varandra ont och vi lider ont. Vi får inte ha orealistiska förväntningar och krav på varandra. I en värld präglad av trasighet är därför ödmjukhet den enda rimliga hållningen.

Viljan att förstå och förlåta är helt avgörande i bristfälliga människors gemenskap. Bibeln uppmanar oss att bära varandras bördor och att med mildhet upprätta varandra. Jesus lär oss att förlåta utan gräns. Det är viktigt att vi skapar en miljö av nåd omkring oss, där vi kan öva oss i att uppriktigt förlåta och ta emot förlåtelse och så få möjlighet att växa och bära frukt.

Älska ovännen

Jesus varnar starkt för hämndbegär. Det öppnar dörren för djävulen som vill splittra och förstöra, och det förblindar oss. Den kristna livshållningen präglas i stället av fiendekärlek. Jesus är själv vårt föredöme. Han förföll aldrig till respektlöshet och förakt för sina meningsmotståndare. När han till slut utsattes för ett ondskans frontalangrepp övervann han det onda med godhet och bad för sina förföljare. Jesus valde att inte ge igen. I stället överlämnade han sin sak åt honom som dömer rättvist. Han kunde konsten att skilja på synden som han bekämpade och syndaren som han älskade.

Andas förlåtelsens friska luft

I ofattbar kärlek bar Jesus allas våra synder i sin kropp, åstadkom försoning och lade grund för en fred som håller. De sår vi orsakat Gud och våra medmänniskor och de sår vi själva fått blev hans på korset. Nu erbjuder han oss läkedom och fred. Jesus befriar från skuldens börda och öppnar själviskhetens och rädslans fängelse. Jag får gå ut i nådens friska, förnyande livsluft, i Kristi Andes kraft säga nej till hatets och hämndens handlingar och välja kärlekens och förlåtelsens väg. Jag får se på mina medmänniskor som han gör och älska dem så som han älskar mig. Jesus stoppar hatets onda cirkel. Hans kärlek läker allt som är brutet.

Lars-Åke Nilsson, Åsljunga

Kaplan och bibelskollärare