Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
2 Mos. 23:10–12
Vila är något vi alla behöver, något som vi inte klarar oss utan. Efter arbete och aktiviteter behöver vi återhämtning. Efter arbetsveckan behövs avkoppling.
I den bibliska berättelsen ser vi Guds omsorg om sin skapelse, om både människor och djur. De tio budorden ges för att skydda och värna livet som han skapat. Gud ger Israel bud om att fira sabbat den sjunde dagen. Det ska vara en arbetsfri dag för just vila för både människor och djur.
Sabbaten motiveras utifrån skapelseberättelsen där Gud efter sitt skaparverk vilar på den sjunde dagen.1 Budet motiveras också av att Gud har befriat sitt folk från slaveriet i Egypten.2 Men sabbaten är inte bara en dag för fysisk vila. Det är också en dag för ”helig sammankomst”3, en påminnelse om att det är Herren som bevarar och heliggör sitt folk.4
Skapelseveckans sjutal går igen, inte bara i sabbatsfirandet utan också i sabbatsåret var sjunde år då marken fick vila i träda, samt i jubelåret, ett friår som inföll efter sju sabbatsår.5
Vår söndag är inte sabbat i judisk mening. Den är Herrens dag. Apostlarna och de första judekristna fortsatte att fira sabbat och gick till synagogan på den sjunde dagen, men vi ser antydningar om att man också samlades nästa dag, på söndagen, alltså första dagen i veckan6, vilket sedan fortsatte i fornkyrkan. Söndagen kallade man för den åttonde dagen eller just Herrens dag. Anledningen till firandet var Jesu uppståndelse från de döda på första veckodagen. Den händelsen sprängde sabbatsdagens ramar. Något nytt hade kommit.
I Nya Testamentet åläggs vi kristna inte att fira sabbat. Ingen speciell vilodag påbjuds oss. Söndagen blev lagstadgad vilodag först i kejsar Konstantins kristna Rom och har varit den självklara helgdagen i vår kultur sedan dess.
Sabbaten gavs åt Israel till vila och helig sammankomst. I dag har vi samma behov av vila, rekreation och samling kring Guds Ord. Att just på Herrens dag samlas till gudstjänst kring den uppståndne frälsaren Jesus, höra hans ord och ta emot honom i nattvardens gåvor, är en god kristen tradition. När Luther ska förklara innebörden i tredje budet skriver han: ”Vi skall frukta och älska Gud så att vi inte föraktar predikan och Guds ord utan håller det heligt, gärna hör och lär oss det”.
En kristen är inte bunden av söndagen eller speciella dagar, hon är fri i Kristus. I mötet med livets Herre, hennes skapare och frälsare, får hon sann re-kreation i hans skapande ord. Här öppnas vägen till den himmel som beskrivs som en sabbatsvila för Guds folk.7 En av sionismens föregångsmän, Asher Ginzberg, sa: ”Mer än Israel har bevarat sabbaten har sabbaten bevarat Israel.” Att regelbundet fira gudstjänst, läsa Bibeln och be håller oss nära Jesus. Talesättet besannas: ”Bevara ordningen och ordningen skall bevara dig.”
Låt oss ta vara på denna goda gåva Gud ger oss!
Bön: Tack Gud, för arbete och vila. Tack för din uppståndelse och seger över döden, för hoppet om en evig vila i din gemenskap. Fyll mina vilodagar med sann rekreation till kropp och själ och välsigna mitt gudstjänstfirande. Ge mig förnyad glädje i bibelläsning och bön. Amen.
Marcus Waldemarson, församlingspedagog och predikant, Göteborg
- 2 Mos. 31:16f
- 5 Mos. 5:15
- 3 Mos. 23:3
- 2 Mos. 31:13
- 3 Mos. 25
- Apg. 20:7, 1 Kor. 16:2
- Heb. 4:9