När Matteus berättar om Jesus födelse citerar han ett ord ur Jesaja om jungfrun som ska bli havande. Men ordet betyder inte jungfru och i sammanhanget handlar det om något som sker i profetens omedelbara närhet. Hur läser Matteus egentligen Gamla testamentet?
När Matteus berättar om Jesus födelse citerar han ett ord ur Jesaja om jungfrun som ska bli havande. Men ordet betyder inte jungfru och i sammanhanget handlar det om något som sker i profetens omedelbara närhet. Hur läser Matteus egentligen Gamla testamentet?
DET KAN IBLAND VARA FÖRVIRRANDE att läsa i Bibeln. När vi börjar läsa Nya testamentet och kommer till det första citatet från Gamla testamentet visar det sig att Matteus citerar fel! Han skriver i Matteusevangeliet 1:23: Jungfrun ska bli gravid och hon ska föda en son och de ska kalla honom Emmanuel. När vi går till Jesaja 7:14 står det: Den unga kvinnan ska bli gravid och hon ska föda en son och hon ska kalla honom Immanuel. Det står ingenting om någon jungfrufödsel, det står bara om en ung kvinna som ska bli gravid. Så vem har rätt? Hittade Matteus bara på att det fanns bevis i Gamla testamentet för jungfrufödseln?
Profetians natur Man kan dela in profetiorna i Gamla testamentet i tre olika kategorier. Den första är den i särklass vanligaste, mer än 95% av alla profetior tillhör denna kategori. Det är de profetior som är direkta tilltal till profetens egen samtid eller nära framtid. Profeten Jonas profetia är ett bra exempel: Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras. Ett mycket konkret budskap med en konkret respons – folket omvände sig, och staden gick inte under.
Den andra kategorin är profetior om den fjärran framtiden. En dag ska en davidskung komma, då ska det råda fred och harmoni. I till exempel Jesaja 11:6–9 läser vi om en tid då vargen ska bo med lammet, kalven och lejonet ska beta tillsammans och ett spädbarn ska sticka handen i kobrans bo. Ett nytt paradis som vi ännu väntar på!
Och så har vi slutligen också den kategori som förenar de två. Profetior som har sin uppfyllelse i profetens samtid eller nära framtid, men som också har en ännu tydligare och djupare uppfyllelse i den messianska tiden. Jesus talar till exempel i Matteusevangeliet 24:15 om den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel profeterade om. Det är helt uppenbart att profetian i Daniel 11:31 fi ck sin uppfyllelse när Antiokus Epifanes satte en Zeusstaty i templet i Jerusalem. Ändå använder Jesus profetian för att berätta om en liknande, men ännu värre, händelse som ska äga rum i den yttersta tiden. Då ska den vanhelgande skändligheten återigen stå på en helig plats. Det kommer att påminna om det som hände under Antiokus Epifanes tid, men vara ännu tydligare och djupare.
Historisk situation
Om vi ska kunna förstå Jesaja 7:14 och hur profetian används av Matteus behöver vi alltså först göra det exegetiska hantverket grundligt. Och det börjar med den historiska situationen.
Vi vet att det var krig, det syrisk-efraimitiska kriget. Juda var angripet från norr av två kungar som försökte tvinga fram en allians mot Assyrien. Fienderna plundrade hela landsbygden i Juda och till slut hade de omringat Jerusalem.
Det är i den situationen som Jesaja profeterar till kung Achas att han inte ska vara rädd. De båda kungar som nu försöker anfalla Jerusalem kommer inte att lyckas i sitt uppsåt. Och som bevis får kung Achas ett tecken: Den unga kvinnan ska föda en son, Immanuel, och innan pojken är så gammal att han kan skilja på gott och ont ska de båda fi endekungarna ha besegrats av Assyrien.
Ordet ”almah” Den andra saken vi måste studera är orden som används i texten. Och det ord som ställer till problem för oss är ju ordet för ung kvinna respektive jungfru.
Det hebreiska ord som används i Jesaja 7:14 är ”almah”. Det är lite förvirrande att läsa bibelkommentarer och bibelordböcker om detta ord eftersom de har så olika åsikter om vad det betyder. Att det är en ung kvinna i ålder för att ingå äktenskap är helt klart. Om hon är oskuld eller inte är dock lite mindre klart. Vissa ordböcker påstår att man var ”almah” ända tills man födde sitt första barn – andra förkastar det som helt ogrundat. Vissa kommentarer anser att ”almah” på alla andra ställen i Gamla testamentet bör översättas med ”jungfru” – andra menar att det endast i några fall betyder ”jungfru”.
Låt oss ändå se på två fakta som inte kan betvivlas. För det första kan vi konstatera att det finns ett annat hebreiskt ord som betyder ”jungfru” i teknisk mening, alltså oskuld. ”Almah” är alltså inte en teknisk term för sexuell oskuld. För det andra översätter Septuaginta ordet ”almah” med det grekiska ordet för ”jungfru” endast två av sju gånger. Så ordet betyder ung kvinna, troligen ogift och troligen oskuld. Men att säga att det betyder ”jungfru” och inget annat är att tolka in för mycket.
Det grekiska ord som ”almah” översätts med i Mattevangeliet 1:23 är ”parthenos”. Det ordet betyder ”jungfru”, alltså en orörd kvinna. Men Matteus hittar inte på detta ord själv, han citerar från den grekiska översättningen Septuaginta. Där används just ordet ”parthenos”. Det är alltså värt att notera att den judiska tolkningstraditionen översätter just Jesaja 7:14 med ”jungfru”, och detta är ju som vi sett tidigare en av dimensionerna av ordet ”almah” i Immanuelsprofetian.
Slutsats
Enligt min mening måste Immanuelsprofetian förstås på två plan. Det är en profetia som får sin direkta uppfyllelse i sin samtid. Annars skulle orden om att fienderna ska gå under innan pojken kan skilja mellan gott och ont vara meningslösa. Så i det historiska sammanhanget måste vi förstå texten som att en ung kvinna ska bli gravid och få en son, och innan pojken blivit mer än två-tre år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien.
Men det är också en profetia som redan i judisk tradition tolkats som en profetia om Messias. Tryggve Kronholm skriver i boken Texter och tolkningar att det finns belägg för att man i judendomen tänkte sig att profetian handlar om kung Hiskias födelse. Hiskia var en god kung och uppfattades som en messiansk gestalt. ”Detta ledde till att profetian inte bara tolkades i kollektiv riktning (dvs. Israels rest som sonen)”, skriver han, ”utan också i en messiansk (den kommande kungasonen)”.
Att Matteus använder profetens ord som en profetia om Messias är alltså helt i linje med vad judarna trodde vid den tiden. Och vi ser hur profetian får en ännu djupare och tydligare uppfyllelse i Jesus Kristus. Den ursprungliga uppfyllelsen var bara en skuggbild av det som skulle komma. Profetian syftar inte enbart på en ung kvinna på Achas tid, utan på en riktig jungfru. Och namnet Immanuel, ”Gud med oss”, handlar inte bara om att Gud ska vara med kung Achas i hans krig, utan syftar på en person som är Immanuel på riktigt – en person som är ”Gud med oss” så konkret att han är Gud själv som vandrar på jorden!
FREDRIK HECTOR, missionär, Etiopien