Till dig som är kristen och singel

Livet som singel behöver inte vara sämre än livet som gift. För singelskap är absolut inte lika med ensamhet – om man har vett att engagera sig i sina medmänniskor.

”JAHA CARRO, BLIR DU INTE LITE SUGEN NU…?”

En gammal barndomskompis, nybliven mamma, ställer frågan. Underförstått: Ska du inte också skaffa barn snart? Jag har mött henne och två andra småbarnsmammor för en fikadejt och vi har för stunden parkerat oss på köksgolvet. Tre små telningar i olika storlek kravlar runt och utstöter med jämna mellanrum mer eller mindre gälla läten. Rätt krävande barn, ärligt talat, och mammorna har fullt sjå med att hålla dem på gott humör. Jag motstår frestelsen att säga något i stil med: ”Jag har övervägt saken, men efter en timme med de här skrikhalsarna … nja!”, och svarar i stället artigt:

– Alltså, jag tänker nog att jag borde hitta en man innan det här med barn kommer på tapeten.

SCENEN ÄR INTE hämtad från kyrkan, men den kristna gemenskapen är långtifrån skonad från den här typen av hänsynslösa – ja, det visar faktiskt brist på hänsyn att ställa frågor om barn och civilstatus till singlar i 30-årsåldern – kommentarer. För somliga av oss är frågorna mest tröttsamma, medan de för andra orsakar djup smärta. För i kyrkan är tvåsamheten norm. Familjen är viktigast av allt och dess roll betonas såväl i Bibeln som av välmenande präster och predikanter. Vi har temadagar om äktenskapet, barndagar och familjegudstjänster. Att vara singel i denna familjedyrkande gemenskap kan kännas som ett stort misslyckande. Den som fäller tanklösa kommentarer som ovanstående får alltså räkna med risken att peta i ett ömmande sår.

JAG TYCKER INTE man ska hymla med att det kan vara knepigt att vara singel i kyrkan. Ensamheten kan kännas så mycket mer påtaglig när alla andra går hem och äter söndagsmiddag med familjen efter gudstjänsten. Att vara fri och ansvarslös är förstås skönt på sitt sätt, men de flesta av oss singlar över 30 skulle säkert välja att leva i ett förhållande – om vi bara hade hittat rätt.

SAMTIDIGT BEHÖVER LIVET som singel inte vara sämre än livet som gift. För singelskap är absolut inte lika med ensamhet – om man har vett nog att engagera sig i sina medmänniskor. Gud har skapat oss för gemenskap och det kan vi få även utanför den traditionella kärnfamiljen. Personligen gillar jag att ha folk omkring mig i hemmet och har därför valt att bo i kollektiv med ett gäng sköna människor. Som singel och barnfri har man (oftast) mer tid att lägga på allt ifrån församlingsliv till att umgås med vänner, kollegor och släktingar. Saknar du barn i ditt liv? Låna andras! Se till att lära känna vänners, syskons och släktingars barn, erbjud dig att sitta barnvakt. Du kommer förmodligen få en så pass stor dos barnbaciller att det sedan känns skönt att komma hem till den barnfria zonen. Samtidigt gör du en god gärning, och kanske räddar du ett och annat äktenskap?!

PÅ SÄTT OCH VIS är den kristna församlingen den ultimata platsen för en singel. I bästa fall finns här gemenskap över generationsgränserna, hemgrupper och andra plattformar där människor kan komma nära varandra. Det finns få andra arenor som erbjuder en kärleksfull ’familj’ utanför familjen på samma sätt som kyrkan gör.

VI SKA INTE HELLER GLÖMMA att det finns bibliskt stöd för singelns sätt att leva. Det vimlar av goda förebilder, både i Bibeln och i kyrkohistorien, som inte levde i någon klassisk kärnfamilj. Inte bara Paulus, utan många andra verkar ha valt, eller råkat hamna i, ett singelskap. Ingen tvivlar på att de här människorna levde ett fullvärdigt och rikt liv. Ändå tycks en del, kanske särskilt i kyrkan, mena eller känna att livet inte riktigt börjar förrän man Hittat Den Rätte/Rätta (helst ska man förstås ha barn också, gärna två, samt villa, bil och karriär). Som om inte livet var här och nu. Som om det inte vore vackert, rikt och stort nog som det är.

DET ÄR SÅKLART INTE FEL att längta efter kärlek och vilja ha en egen familj. Men jag tror inte Gud vill att vi ska sätta livet på paus i väntan på den stora kärleken. Livet kommer aldrig att bli perfekt – och det kommer alltid att finnas något vi saknar. Men Gud vill använda oss just i dag, i den livssituation som vi befinner oss i. Han vill att vi ska njuta av hans skapelse, glädjas och vara tacksamma över det vi har. Nu. Inte någon gång i framtiden.

FÖR ÖVRIGT. Ni vet väl att Paulus skriver i Första Korintierbrevet till oss ogifta att ”det är bäst att ni förblir vad ni är, som jag”? Några stycken längre ned medger han att det är okej även att gifta sig. Om man känner att man måste, vill säga (1 Kor. 13). Ingen press, med andra ord, men samtidigt – skulle det hända att du hittar någon du vill gifta dig med är det inte fel det heller.  CAROLINE PETERSSON, Västervik

Kyrksinglarnas önskelista

• Ställ inte oförskämda frågor om civilstatus.
• Bjud in oss också till parmiddagarna (jag lovar, vi kommer inte att känna oss obekväma och vi kommer inte att förstöra stämningen).
• Förutsätt inte att allas högsta önskan är att ingå i en parrelation.
• Är du i behov av barnvakt? Fråga inte bara mormor, farfar eller andra barnfamiljer – många av oss singlar ställer gärna upp.
• Låt oss – snälla! – slippa paras ihop med första bästa tillgängliga exemplar av motsatt kön …
• … men introducera oss gärna till nya vänner.