Småbarnsförälder – predikant

Hur får man ihop livet som fritidspredikant och småbarnsförälder? Åsa Johansson har träffat två predikanter för att höra hur de gör. Det blev ett samtal om planering, utmaningar och hängivenhet. Men det kom också att handla om hur barnen kan få inspirera sina föräldrar i tron på Gud.

JAG TRÄFFAR PETTER KOLLBERG OCH JOACHIM BORG en fredagskväll. Livet rullar på i hög fart för dessa båda fäder med heltidsjobb och familjeliv. Deras barn är i olika åldrar och har olika behov och aktiviteter. Dessutom har de själva alla de vanliga projekten som husägare utsätter sig för. Utöver allt detta lägger de tid och energi på sin kallelse som predikanter inom ELM. Jag ställde några frågor om hur de tänker kring detta uppdrag.

Vad är det som driver er att mitt i vardagsjäkten sätta er ner och förbereda en predikan?

Petter: Det är något oerhört enastående att Gud har talat till oss människor, att hans Ord finns nerskrivet och att vi som är Guds folk kan få ta del av det. Vårt uppdrag som predikanter är att göra Guds tilltal till människor tydligt. Att få sitta ner i lugn och ro och studera Guds Ord är speciellt.

Joachim: Som predikant har jag fått ett uppdrag, att peka på Jesus. Målet är att människor som lyssnar får möta honom och kommer till tro på honom.

Hur får ni tiden att räcka till?

Joachim: Jag har mindre tid över nu än när jag var singel. Med heltidsjobb och familj hinner jag mindre, det är naturligt. Jag måste vara mer strukturerad och försöker ha en plan för vad jag tackar ja till.

Petter: Jag begränsar antalet predikningar till en gång per månad. Ofta klumpar jag ihop två gånger tätare, med luft i schemat emellan.

Joachim: Jag vill inte planera in predikningar för långt i förväg, tidigast ett år innan. Och återbud lämnar jag bara i extrema fall, typ vid förlossning och när jag tappat rösten.

Ja, det låter ju som rimliga anledningar till återbud. Men hur blir det med vilan? Får ni tid till återhämtning och vilodagar när söndagen används till resa och predikan?

Joachim: Det blir en fantastisk vila efteråt. Jag ser det inte som att jag missar vilan utan den blir snarare bättre efteråt. På söndagskvällen, då får jag vila.

Petter: Vilan kan lätt hamna i kläm. Jag försöker planera in vila, men lyckas inte alltid.

Har ni någon nytta av att vara småbarnsföräldrar?

Petter: Jag får större förståelse för Guds Ord när jag lever ett fullt liv, och i mitt fall består det även av familj. Guds Ord är ju avsett för livet. Vi får inte lättare att förstå Guds Ord om vi drar oss undan från verkligheten som består av jobb och familjeliv. Guds Ord ger ljus och mening åt livet. Genom att leva ett intensivt och hängivet liv kan jag lättare ta emot Guds tilltal. Att leva i familj och att vara pappa har lärt mig mycket om mitt förhållande till Gud. Jag blir lite mer ödmjuk av att vara förälder eftersom jag ofta misslyckas med att leva upp till mina höga ideal om hur man ska vara det på ett bra sätt. Det händer inte så sällan att jag får tänka om, tänka nytt och be om förlåtelse.

Joachim: Sedan jag fick familj har jag börjat förstå mer om förhållandet mellan Gud och oss människor. Det påminner om förhållande mellan barn och deras föräldrar. Min son får mig ofta att öppna ögonen och hjälper mig att förstå saker. En dag när vi satt vid köksbordet så skakade mitt ben under bordet och ett ljud uppstod som min son undrade över. ”Vad är det?”, sa han, och svarade själv: ”Det kanske är Gud.” Det är så självklart och konkret för barn att Gud finns här och nu. Det största som min son har konkretiserat för mig har han gjort genom sin tilltro till mig som förälder. Vilken tilltro har jag till Gud? Barn är en ständig inspirations- och glädjekälla genom saker de säger, kommenterar och gör. Ofta kan de göra komplicerade saker lite mer greppbara – de krånglar inte till dem. Det får mig att tänka i enklare banor.

När och hur förbereder ni?

Joachim: Jag förbereder mig efter nattningen, vardagskvällar klockan åtta. Vi i familjen träffas ganska lite på dagarna så tiden vi har tillsammans på seneftermiddagen fram till nattningen umgås vi på.

Petter: Jag sätter av fem till sex timmar på helgen till förberedelser. Jag brukar bestämma texten en vecka innan. Sedan går jag och tänker på den under veckan.

Joachim: När jag kommer hem och har predikat en söndag brukar jag kolla upp när jag ska predika nästa gång och läser redan då igenom texterna. Det gör att jag hinner fundera lite och det känns lättare när det väl är dags att sätta sig och förbereda

Hur påverkar ert predikantuppdrag frun och resten av familjen?

Petter: Jag tror att det är bra för barn att växa upp med föräldrar som är hängivna. Det gör ett stort intryck på dem. Jag försöker offra det som är mitt eget, inte någon annans, som tiden med barnen. Men det är en svår konst. Tiden tas ju från frun och familjen, tiden hemma. Det är viktigt det här – hur man använder sin tid. Man är en förebild för sina barn, vare sig man vill det eller inte.

Hur känns det att vara förebilder, för era lyssnare och för era barn?

Petter: Predikantrollen har förändrats mycket. Den har inte lika hög status som förr och är därför lättare att gå in i med rätt syften.

Joachim: Jag ser mig själv som vilken kristen som helst. Alla predikar vi på något sätt, genom det vi säger och gör. Vi behöver visa människor runt omkring oss att vi är på väg – till himmelen. Här tänker jag också på vikten av att människor ber för mig och att jag vågar be om förbön. Frestaren är särskilt aktiv mot dem som förkunnar Guds Ord. Särskilt stora bland de fallgropar jag känner av är modlöshet, känslan av otillräcklighet, tidsnöd, likgiltighet eller lathet att ta sig an texter som är svåra. Det är också frestande att vara människor till lags – att säga det som de vill höra i stället för att säga det som behöver sägas. Det är svårt att säga det som kanske gör ont att höra men som är från Gud.

Är predikantskapet något ni kan rekommendera?

Joachim: Ja, det är på många sätt en förmån att få predika. För mig innebär det tid med Gud som jag annars många gånger inte hade tagit mig. Det innebär också att jag får brottas med frågor och texter som jag annars kanske hade duckat för. Vid varje predikotillfälle får jag, under förberedelsen eller under själva predikan, ett möte med Jesus och han får visa mig vem han är. Jag får se hans kärlek, hans godhet och tålamod.

ATT MÖTA JESUS är den största anledningen till att jag går till en gudstjänst. Tack till er båda och alla andra predikanter för att ni tagit er kallelse på allvar och låter Gud använda er som sina verktyg. Tack för att ni kämpar med era prioriteringar, tar er tid att studera Bibeln och att ni inspirerar oss andra till att vandra nära Gud. Fortsätt vara modiga och utmana oss!

ÅSA JOHANSSON, lärare, Örkelljunga