”Elsa på Strandhem” har lämnat oss

Jag sitter med en kopp kaffe och njuter av en härlig kardemummaskorpa. Det känns speciellt för jag vet att det är de sista skorporna som Elsa Bengtsson bakade. Hon fick flytta hem till sitt himmelska hem den 10 februari. Efter en tid med kamp både med sjukdom, oro och kroppslig svaghet, fick hon stilla och tryggt somna in i sin Frälsares händer.

Elsa föddes i Drakabygget i Örkelljunga den 13 maj 1924. Hon växte upp i ett enkelt lantbrukarhem med många barn och under enkla förhållanden men med en gudsförtröstan och Guds Ord som sitt andliga levebröd. Elsa fick redan som tonåring börja arbeta utanför hemmet. På somrarna hjälpte hon sin syster Vera som drev ett pensionat i närheten av hemmet men snart fick hon anställning som piga i ett par olika familjer i Örkelljungatrakten. Att arbeta var hennes glädje i hela hennes liv och hon sparade sig aldrig om hon såg att hon kunde göra en insats för någon.

När verksamheten på Missionsgården Strandhem startade under slutet av 1940- talet fick Josef Månsson, som då var föreståndare, höra talas om den duktiga flickan från Drakabygget och anställde henne troligtvis 1948. Han insåg snart att han gjort ett verkligt kap när han anställde Elsa. Hon tog snart hand om alla hushållsgöromål på Strandhem på ett underbart sätt. Hon var en husmor som trots många och tunga arbetsuppgifter hade öga och öra och hjärta för alla som kom dit. Även långt efter sin pensionering fortsatte Elsa detta sitt livsverk. Länge tog hon på sig uppgiften att tvätta och mangla dukar och handdukar. När krafterna till det inte längre räckte hittade hon andra uppgifter som passade. Baka och vattna blommorna gjorde hon ända fram till senaste julen.

Sista tiden klagade Elsa ofta över att hon inte dög någonting till. ”Det är slut med mig”, kunde hon säga. In till de sista dagarna följde hon ändå med i allt som hände på Strandhem. På morgonen när hon lämnat oss fanns det en inköpslista på vasken i hennes kök med bland annat varor för bakning. ”Kanske jag orkar baka lite till”, skulle hon nog ha sagt.

Tomrummet efter Elsa är stort hos många. Tack gode Gud för vad vi fått genom henne. Frid över Elsas minne.

ARNE ENGSTRÖM, Åstorp

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan