Fasta eller festa?

Vad ska man egentligen göra med julen? Varje år kommer den med lika delar stress och glädje, med oro och med förväntan: blir barnen nöjda, blir svärföräldrarna nöjda, hinner vi vila? Och så vidare. Vissa väljer att resa bort över julen för att slippa den värsta stressen medan det inte är möjligt att göra så för andra. Dessutom svämmar alltid Facebook-flödet över av delade artiklar där författaren (och artikeldelaren) förfasas över hur julhandeln slår rekord – igen! Vad ska man egentligen göra med julen?

Vi firar att Skaparen har blivit skapad
Om du har lärt känna Jesus vet du att julen är en av de största högtiderna i den kristna kyrkan. Vi firar att Gud har blivit människa för att dö i människans ställe. Efter tvåtusen år av kristet idéarv har vi blivit så vana vid idén att vi missar det häpnadsväckande i påståendet. Tänk att den oändlige Skaparguden har blivit en begränsad skapad varelse. För grekerna och romarna, med sina hjälteideal, var det en horribel tanke. Men vissa såg attraktionskraften i den kristna förkunnelsen och så har evan­geliet om Guds människoblivande funnit sin väg till människors hjärtan i generation efter generation.
I jul är det passande att stanna upp och låta högtidens kärna vara till såväl glädje som utmaning för oss. Glädje: Gud är inte långt borta från någon av oss, utan har kommit oss alldeles nära genom att klä på sig kött och blod och bli som oss. Utmaning: Gud har utblottat sig på sin rikedom för att göra oss till barn hos Gud (jämför 2 Kor. 8:9 och Fil. 2:6–8). Av denna anledning måste julen få lov att innehålla såväl fest som fasta.

Vi behöver fasta
Fasta måste inte nödvändigtvis innebära att vi avstår från mat, likaväl som att fest inte nödvändigtvis måste inkludera alkohol eller att äta mycket. Julen är ofrånkomligen en av de viktigaste högtiderna i Sverige kommersiellt sett, och få är de som i dag firar julen med Jesus i centrum. Eftersom kristna lever i samhället på lika villkor som den övriga befolkningen är det inte anmärkningsvärt om också vi dras med i hetsen kring julen. Det är emellertid inte önskvärt. Guds barn vet – om inte alltid med känslan, så åtminstone med huvudet – att julens lycka inte består i rätt sorts klappar, rätt sorts mat, vackra Instagram-bilder på en lyckad jul, eller vad det nu kan vara. Nej, julens lycka består i att få möta Jesus.
Det är för den sakens skull vi behöver någon form av fasta. Fasta handlar nämligen om avståndstagande, om att sätta åt sidan det som är gott för att vinna något bättre. Fasta är inte ”allt-eller-inget” så att vi nödvändigtvis måste sluta äta för att ha fastat ordentligt, utan kan gärna få vara någonting enklare. Syftet är att påminna sig Jesu avståndstagande för vår frälsnings skull och att dela hans kärlek med andra.
Adventstid är väntanstid. Medan butikerna omkring oss önskar att vi firade jul någon gång mellan början av november och ett par veckor in i januari, bör vi vara försiktiga med att ta ut julen i förskott. Låt adventstiden vara en tid av förberedelser för att du ska kunna fira jul i lugn och ro. Kanske kan ni göra det till en vana i hemmet att läsa en uppbygglig bok under adventstiden, och sjunga någon adventssång i samband med husandakten? Kanske kan mycket av maten förberedas så att det inte behöver bli så stressigt själva juldagarna? Kanske kan julklappar till och med inhandlas i november så att adventstidens få lediga stunder inte nödvändigtvis måste gå åt till att handla? Planering kan också hjälpa oss att undvika att hamna i fällan att vi köper något som inte behövs eftersom vi inte haft tid att leta efter det som behövdes.
Gåvornas signaler
Det finns en scen i en julfilm som träffsäkert fångar vad vi allmänt menar med en bra present. En kvinnlig medarbetare på ett kontor flörtar med sin manlige överordnade och när mannen lämnar kontoret en eftermiddag för att handla julklappar till sin familj frågar hon om han har tänkt köpa henne en julklapp. ”Vad behöver du då?” frågar han till slut. ”Jag vill inte ha något jag behöver. Jag vill ha något jag önskar. Något vackert”, svarar hon. Om detta är vad vi menar med julklappar – sådant vi inte behöver men önskar – har vi skäl att ifrågasätta julshoppingen, men vi gör väl i att öva självbehärskning och önska oss sådant som vi faktiskt behöver. Och samtidigt handlar gåvor om mer än att bara fylla direkta behov – de signalerar också omtanke, kärlek och uppskattning, och av den anledningen bör vi inte vara alltför svartvita när vi reflekterar över julhandeln. Gud ger av sina goda gåvor i överflöd och inte bara för att fylla ett direkt behov.

Fest behövs också!
Centrum i den kristna julen är Guds oerhörda kärlek till oss. Han har valt att utblotta sig själv i sitt människoblivande och sitt lidande, för att till slut kunna bjuda in oss att dela hans rikedom. I alla praktiska bestyr under julen behöver vi därför söka finna rutiner som hjälper oss att ta emot den kärleken och att ge den vidare till andra. Adventstidens fasta – hur den nu tar sig uttryck i ditt liv – kan på så vis bli en förberedelse för julens fester, för festa behöver vi under julen! Det hör till den allmänmänskliga kulturen att fira med sång, musik, gemenskap, mat och annat under stora högtider.
Att fira jul ordentligt är ett sätt att tacka Gud för hans godhet, och ett sätt att möta vårt behov av just gemenskap och glädje. Våra julfester kan bli till Guds glädje när Jesus får vara i centrum genom sång och bön, samtal och bibelläsning, och när julfesten har föregåtts av adventstidens förberedelser. Vidare helgas julen när vi delar Guds godhet med våra medmänniskor som kanske inte har samma möjligheter som vi själva att fira.
Låt oss därför använda adventstiden till såväl praktiska som andliga förberedelser, så att vi kan fira jul med Jesus i centrum.

Daniel Ringdahl
lärare och predikant, Stockholm