Det himmelska Jerusalem

Det himmelska Jerusalem är inte något annat än den kära kyrkan eller kristenheten. Det vill säga de trogna, som är förströdda här och där i hela världen. De har allihop ett evangelium och samma tro på Kristus. De har en helig Ande och samma sakrament. Därför skall du inte förstå bibelordet ovan som vore det sagt om de fromma i himmelen, utan om kristenheten eller kyrkan här på jorden, som man kallar den stridande kyrkan. Det är de som måste ligga i fält och slåss med fienderna, synd, död och djävul. Låt det inte vara främmande för dig, att det sägs om de trogna att de har sitt hem i himmelen, som Paulus säger: Vi har vårt medborgarskap i himlen (Fil. 3:20). Det avser inte rummet, utan i den utsträckning en kristen tror och fattar de outsägliga, himmelska och eviga ägo-delarna, i samma mån har han genom sin tro även sitt liv och sitt hem i himmelen, såsom det står på ett annat ställe: ”Gud, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen!”

Men Paulus säger här att det himmelska Jerusalem är fritt, och den rätta hustrun, byggt och grundat av Gud för att det skall vara vår moder, av vilken vi är födda och ännu födas. Sådan födelse sker andligen genom Ordets och sakramentens ämbete. Således säger han nu att det andliga Jerusalem är himmelskt, inte för att det är beläget högre än det jordiska, utan därför att det är andligt. För det andliga Jerusalem, som har börjat i det fysiska Jerusalem, står inte på någon särskild fysisk plats, utan det är kringspritt över hela världen. Det är med andra ord överallt i världen, varhelst människor finns, som har evangelium och tro på Kristus. Det fria Jerusalem, vår moder är inte något annat än den heliga kyrkan eller kristenheten, vår Herres Kristi brud, av vilken vi allesamman födas. Men hon avlar och föder barn, alltid och oupphörligt intill den yttersta dagen, genom att hon lär och utbreder evangelium. Men nu lär oss evangelium att vi blir förlossade och fria från lagens förbannelse, från synd, död och all olycka, inte genom lagen och gärningar, utan genom Kristus. Därför är det himmelska Jerusalem, den heliga kyrkan eller kära kristenheten, inte underkastad lagen eller gärningarna, utan hon är fri, en moder utan lag, utan synd, utan död. Men på samma sätt som hon är en moder, så är också den hennes barn, som hon avlar och föder.

Så lär nu Paulus här att kyrkan eller kristenheten inte skall göra något annat än att endast rätt och rent förkunna evangelium, med all flit predika det och därigenom föda barn. På så sätt blir också vi genom evangelium födda av den heliga kyrkan. Kyrkan lär oss, uppfostrar oss, bär oss i sin moderliga famn, gör oss helt lika Kristus till dess vi vuxit upp och blivit en fullkomlig man. Detta sker genom predikoämbetet. Så är nu det kyrkans särskilda gärning att hon alltid, oavbrutet och oupphörligt föder barn åt Herren Gud. Det vill säga sådana som vet att de för Gud inte blir rättfärdiga genom lagen, utan enbart genom tron.

Det är den högsta nåd, o Gud!
att du mig givit dina bud
och låtit mig så veta
den tro, som själen frälsa kan,
den plikt, som fordras av var man,
som vill en kristen heta,
tagit mig nådelig
i din kyrka,
dig att dyrka
och att höra
Ordet, som kan saliggöra.

Martin Luther