Hur en människa använder tiden säger något om hur hon ser på den. Är den ond eller god, en gåva eller en rättighet, något att utnyttja eller något att njuta av, något med betydelse för stunden eller också för evigheten? Vi får här reflektera över hur vi förvaltar vår stund på jorden.
Gott om tid är i dag en statusmarkör. Att ägna sig åt tidskrävande extremsporter, att följa flera teveserier och att spela datorspel hela natten väcker fler intresserade frågor än den bensinslukande tyska lyxsportbilen som möjligen står på uppfarten. Pengar och ägodelar verkar spela allt mindre roll för dem som vill imponera på det unga, hippa folket. Det är mer spännande med människor som verkar ha hur mycket tid som helst till att läsa, resa och njuta. Vi noterar alltså en intressant förskjutning i samtidens sätt att värdera. Att ha gott om tid är mer värt än att ha gott om pengar och materiella tillgångar.
Om detta stämmer är det en utveckling som många av oss nog hälsar med viss tillfredsställelse. Statusjakt och extrem rikedom är rimligen något som skaver bland Guds folk. Men vad innebär detta? Har samtiden gjort framsteg och äntligen närmat sig kyrkans sätt att värdera och tänka? Innebär detta att vi äntligen hittat en trend som vi oreflekterat kan haka på? (Skulle vara skönt i så fall, tycker nog många trötta kristna. Att ständigt vara oliktänkande och att tänka alternativt är ju lite jobbigt i längden!) Hur ser vi som är kristna på tiden och hur ska vi använda den?
Tid på gott och ont
Kanske är vi inte vana att tänka på tiden som något annat än en självklar tillgång som vi fritt förfogar över. Min tid, alla dagar som kommer och går, är ju som luften jag andas. En självklar förutsättning som vi inte kan tänka oss hur det vore att vara utan. Men Jesus talar om att lämna allt och följa honom och om hur allt som är vårt kan bli något som används i tjänst för honom.
Bibeln innehåller ganska lite undervisning där tiden och bruket av tiden är huvudtemat. Jesus talar mycket mer om vårt förhållande till pengar. Men skrapar vi på ytan finns ändå en del även på temat tiden att hämta. Paulus beskriver i Första Korintierbrevet 7 de svårigheter det innebar för församlingen att leva som kristna och konstaterar att ”tiden är kort” (v. 29). Det gällde att härda ut livets prövningar och förföljelser. Tiden var en börda. Detta perspektiv på tiden ska vi inte glömma, det finns många också i vår tid för vilka tiden inte upplevs som en god gåva. Varje dag och stund är en prövning. Sjukdom, ångest, hot, konflikter och förluster kan skänka en människa mycket tid att förfoga över och då blir tiden en prövning i stället för en glädje.
Men Bibeln talar också om de goda dagarna och att en människas levnadstid är en gåva och en möjlighet. Detta synsätt möter vi på flera ställen i Gamla testamentet och det är också en del av det goda arvet från pietismen, en fromhetsrörelse som för övrigt utgör en av de kraftigaste rötterna i ELMs teologiska arv. Man talar i pietismen om nådatiden, den tid då Gud söker en människa och då vi får en möjlighet att vinna evigt liv. Tiden uppfattas som en möjlighet och en gåva. Man ska ta vara på den och inte vara overksam. Detta var något nytt och skapade nya möjligheter.
Jesus som förebild
Hur ska vi tänka om denna goda gåva, tiden? ”Tid är pengar”, är ett banalt konstaterande som alla vi som lämnat in bilen på verkstad eller lejt en hantverkare snabbt blivit varse. Men kanske ligger det en hjälp i att jämföra hur vi ser på tiden med hur vi ser på pengar.
Vårt förhållande till pengar blir vi ständigt påminda om. En fjärdedel av Jesus undervisning handlar om pengar. Varje söndag sticks kollekthåven under hakan på oss och i kyrkans undervisning är förhållandet till pengar ett givet tema. Till ett kristet liv hör att använda sina pengar på ett visst sätt. Jag menar att vi får tänka om vår tid på ett liknande sätt. Vi får använda den på ett reflekterat sätt och ett sätt som är präglat av Jesus och hans livshållning.
Till detta hör att uppfatta tiden som en god gåva från en god vän, vår käre himmelske Far. Det är något fantastiskt att bli och vara en människa, att få ett liv att leva. Varje ny dag, 24 timmar, är en oerhörd möjlighet. Den goda gåvan är ett utflöde från någon som vill oss väl och den var avsedd för att glädja oss. Vackert blir det när gåvan tas emot i samma anda som den gavs. Det var så Jesus gjorde. Han tog emot sin stund på jorden och gjorde av den stunden det som Fadern ville. Han använde sin tid på ett föredömligt sätt.
Tre saker i Jesus sätt att förvalta tiden vill jag gärna framhålla:
För det första behöll Jesus tiden. Jesus mötte enorma förväntningar och behov. Många ville ta hans tid i anspråk och hans motståndare brukade hot och tvång för att få honom dit de ville. Men Jesus gick sin egen väg, utstakad av Fadern. Han blev inte överväldigad av människors oändliga behov och han bröts inte ner av att inte räcka till. Han lät sig inte skrämmas. Jesus förfogade själv över sin tid och han använde den efter Faderns vilja. Jesus prioriterade och valde bort. Han offrade sitt liv ”när tiden var inne” (Rom. 5:6).
För det andra delade Jesus tiden. Han använde sin tid för att hjälpa andra. Jesus lämnade sin verkstad i Kapernaum för att utbreda Guds rike på jorden. Han offrade sitt levebröd, sin tid och allt han hade. Jesus berikade inte sig själv. Hans fokus var inte självförverkligande eller upplevelser för egen del.
För det tredje njöt Jesus tiden. Han var i perioder uppslukad av hårt arbete men drog sig också undan länge för återhämtning, vila och enskild verksamhet tillsammans med sina lärjungar. Han levde i naturen och bland människor i vardag och fest. Jesus kritiserades av sina motståndare för att inte vara nog asketisk. Hans liv var ett offer men samtidigt ett fullvärdigt och rikt mänskligt liv. Det var fullt av gemenskap, kärlek, spänning och upplevelser. Ett liv att sträva efter.
Att dela tiden rätt
Hur ska jag då använda min tid? Hur bör min dag se ut? Hur bör min kalender se ut? Kanske ska någon av oss göra exakt som Jesus – lägga ner firman och ge sig ut på vägarna. Predika, hjälpa och vandra runt. Men för de flesta står det klart att de principer som Jesus levde efter kan och ska omsättas och uttryckas på andra sätt. Det finns många kallelser som är från Gud.
Jesus ger principer. Men går det att säga något konkret och allmängiltigt för vår tid om vad vi ska tänka på? Till ett ’Jesuspräglat’ tidsanvändande hör tacksamhet över tiden. Tiden är en gåva, ingen rättighet och inget vi arbetat ihop till. Att argt bevaka sin tid, sina rutiner och sina uppgjorda planer blir en direkt parallell till den ohämmade girigheten efter rikedom. Det måste helt enkelt avvisas, så kan ingen kristen leva.
Jag tror många av oss behöver hjälp att dela tiden rätt. För många tenderar lönearbetet att breda ut sig och ta ett övermått av veckans tid. För andra kan fritidsintressen, träning och husrenoveringar få en osunt stor plats i kalendern. Det finns en moralisk gräns för hur mycket tid vi kan lägga på arbete, oss själva och våra intressen. Vissa behöver förmanas att ta ägarskap över sin tid – att börja prioritera och att inte låta sig styras av andra människors ibland osunda inflytande. Många av oss behöver påminnas att ta tid till vila och gemenskap.
Vi behöver låta tiden och tidsanvändningen präglas av evigheten. En kristen har aldrig ont om tid. Alla människor har lika mycket tid, 24 timmar per dygn. Och i det långa loppet ser vi fram mot en oändlig mängd tid.
Petter Kollberg
läkare, Örkelljunga