MARTIN LUTHER • Vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat,
så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 1 Tess. 4:13
Här vill aposteln Paulus blanda dödens bitterhet med sötma och säger: Ni sörjer och är bedrövade över dem, som har avsomnat. Det är rätt, det gör ont, när man förlorar en god vän, jag klandrar det inte utan berömmer det. Det är tecken på att det finns goda hjärtan som inte glömmer bort de avsomnade. Men skilj ändå på er sorg och hedningarnas. De har inget hopp att efter detta jordeliv skall följa ett evigt liv. Men ni vet att ni inte dör utan bara somnar in. Strax efter detta ord står det nämligen: ”Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom” (4:14). Enkelt uttryckt: Gud skall inte låta dem vara där vi menar att de är utan skall föra dem dit där han är.
Lägg särskilt märke till att han inte säger: ”Eftersom vi tror att Kristus är insomnad”, utan gör saken allvarligare med Kristi död än med vår. Han säger: ”Eftersom vi tror att Kristus har dött”. Om oss säger han, att vi inte dör utan bara somnar in. Vår död kallar han inte en död utan en sömn, men Kristi död kallar han en verklig död. Därmed ger han Kristi död en sådan betydelse, att vi i jämförelse med den skall anse vår död vara en sömn. Detta är det rätta sättet att trösta, att man så mycket som möjligt från vår blick tar bort den död som vi lider och i stället fokuserar på Kristi död.
Paulus vill med dessa ord säga: ”Varför tänker ni på er död? Se här på den, som verkligen har dött, i jämförelse med vilken alla andra döda inte är någonting. De är inte döda så som han är död.” Om vi alltså skulle oroa oss, så skulle vi oroa oss över Kristi död. Den har varit en verklig död, inte bara i sig själv, eftersom den har varit så bitter, kränkande och svår, utan också därför att den är så mäktig: Den har döpt alla andra döda, så att de inte skall heta döda utan sovare.
Aposteln Paulus vill alltså säga: Om sorg och oro angriper er för anhörigas skull som ni har förlorat, så se här på Kristi död och skyl med den över alla andra människors död. Gör denna död så stor att alla andra människors död i jämförelse med den måste betraktas som en sömn. Om nu detta är sant, vad tjänar det då till att vi oroar oss så mycket för att andra och vi själva måste dö och begravas. Det är ändå bara en människa som dör och inte ens hela människan utan endast en del, nämligen kroppen. Men här är det Guds Son själv och alla skapade tings Herre, som dör. Då kan vår död inte ha den bitterhet som Kristi död hade, då den var mycket olika alla andras död, både i sig själv och för personens skull.
Alltså vill Paulus vända oss bort från vår död till Kristi död, för att vi skall se, hur omätligt stor den är. Om ditt hjärta oroas över en god vän, som avgått med döden, skall du lära dig att säga: Ack, bryr du dig så mycket om denne vän, som har måst dö, varför bekymrar du dig inte också i fråga om Kristi död? Varför gråter och klagar du inte också över din Herre Kristus, vilkens död varit mycket svårare och mera innehållsrik än alla människors? Bättre tröst kan man inte finna, än att man på detta sätt ser på Kristi död. Den är så väldig och härlig och har omintetgjort all annan död, så att den inte mer kallas en död utan bara en sömn.
”Min sköld, min tröst du blive,
o Jesu, i min nöd,
ditt kors, din dödsångst give
mig hopp uti min död.
Ja, när mitt liv skall sluta,
låt mig i stadig tro
mig till ditt hjärta luta
och somna av i ro.”
Martin Luther
Evangelisk själaspis för hemmet
Lördag. 25:e söndagen e. Tref, s. 531
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.