MARTIN LUTHER • ”Vänd om till Herren, säg till honom: ”Förlåt oss all vår skuld och ta nådigt emot oss.
Då ska vi ge dig en frukt från våra läppar.” Hosea 14:3
Verklig omvändelse börjar med kännedom om synd och uppriktig bekännelse. Men något erkännande av synd kan inte finnas utan stor smärta över synden, för hjärtat ser Guds vilja och har syndens eviga straff, dvs döden, för ögonen. Därför drabbas hjärtat av skräck och inte bara av sorg över begångna synder och börjar även att hata synden. Det är den Helige Andes verk. Ty av naturen och utan den Helige Ande hatar människan inte synden utan älskar den. Hon känner inte smärta och sorg utan glädje i synden och kan inte bli mätt på den. När den Helige Ande genom omvändelsen förnyar människan, skapar han därför helt andra böjelser i hjärtat, så att hon ser syndens skam och tänker på Guds vrede och straff. På dessa tankar följer sedan att man hatar synden och får en uppriktig längtan efter förlåtelse.
När vi nu känner synden och ångrar, är omvändelsen redan påbörjad. Sedermera blir den fullbordad genom tron på Guds barmhärtighet, om hjärtat, som profeten här lär, blir vänt till Gud och önskar syndernas förlåtelse. Den tron är inte heller vårt verk utan den Helige Andes, för människohjärtat, som det är i sig självt – flyr för Gud, när det ser att plågor och straff sänds av honom. Då kan människan inte hoppas på frälsning av honom från vilken hon ser vreden komma. Det är inte så att den Helige Ande genom evangelium bara förbättrar sådana tankar som vår natur inger oss, utan han tar bort dem helt och hållet. I stället ingjuter han i våra hjärtan tillförsikt till Guds barmhärtighet och lär oss att även om Gud hatar synden, är det likväl så att han inte vill fördöma syndaren. För han har skänkt världen sin Son och lovat att man genom honom får hoppas på syndernas förlåtelse och evigt liv. Om nu hjärtat genom den Helige Andes nåd ser på den himmelske Faderns vilja, så får det i smärtan ett hopp och ser liksom ett livets ljus i dödens mörker. Även om synden väcker skräck, förtvivlar hjärtat inte, för det ser den dyra lösepenningen för synden, nämligen Guds Sons blod. Om än hjärtat anser sig på grund av sin synd ha förtjänat döden, så litar det ändå på Guds barmhärtighet. För Gud gläder sig inte över den ogudaktiges död, utan vill i stället att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes. 33:11).
Och när vi genom tron har syndernas förlåtelse så flyter ur hjärtat, liksom ur en ren brunn, rena och Gud behagliga gärningar. Fastän de heligas lydnad på grund av den ännu vidhäftande synden inte är alldeles ren, är den ändå angenäm och behaglig för Gud, tack vare tron på Kristus. Sådana gärningar kallas omvändelsens frukter. Bland de första som också profeten här nämner, är våra läppars offer, dvs att våra tungor förkunnar Guds lov för hans barmhärtighets skull, den som han bevisat oss genom Kristus. För vad kan vi arma människor göra annat eller mer än att prisa denna stora Guds godhet? Det är som det står skrivet i Psaltaren: ”Hur skall jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?” (Ps. 116:12.) Om vi offrar våra läppars offer, dvs åkallar Herrens namn och förkunnar hans barmhärtighet, som han bevisat oss i Kristus, då är vi verkliga präster, sådana som Gud vill ha.
”I nådens dyra ord jag har
en tröst och en förhoppning kvar,
som ej mig skall förmenas.
Ha tröst, min själ! Och fatta mod:
I Jesu Kristi dyra blod
du kan från synden renas.
Med ånger, bättring hopp och tro
jag söka vill att finna ro
hos dig, som gick i döden,
att frälsa mig från nöden.”
Martin Luther
Evangelisk själaspis för hemmet
Fredag. Artonde veckan efter Trefaldighet, s. 471
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Stockholm 1882. Bearb. Av red.