Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. (1 Mos. 1:28)
Innehåll • juni 2021
- Bonden som slutade följa, intervju med Josef Appell
- Ord till liv • Det starkaste ljuset, Samuel Petersson
- Kulturuppdraget – vad är det för något?, Peter Henrysson
- ELMs årskonferens • Framtidskommissionen
- Underbart skapad?, Sara Engström
- Lämplig lyssning i lurarna, Mathias Swartling
- Nu ser vi framåt!, Henrik Nilsson & Daniel Ringdahl
- Ett unikt verktyg – musiken, Jens Lunnergård
- I världen men inte av den!, Peter Henrysson
- ”Blott barbariet var en gång fosterländskt”?, Mathias Swartling
- ”Vi är ett berättande folk!”, intervju med Josefin de Gregorio
- När kala kullar blev lummig grönska, Kerstin Nilsson
- En ödmjuk stridsman för Guds rike – Gustaf Emanuel Beskow (1834–1899), Jens Lunnergård
- Slutord • Från jorden till himlen, Mattias Lindström
Guds egen trädgårdsmästare – så skulle människans uppgift kunna beskrivas. Redan före syndafallet gavs hela mänskligheten, och därmed varje människa, uppgiften att lägga jorden under sig och råda över skapelsen. Människan sattes till att vara ledare i Guds skapelse, att bruka den, utveckla den och vårda den.
Genom synden förstördes människans förmåga att göra detta på ett välbehagligt sätt inför Gud. Det är därför vi behöver Jesus, rening, syndernas förlåtelse, mission, missionstidningar, vittnesbörd med mera. Men uppdraget att förvalta skapelsen – kulturuppdraget – har inte försvunnit utan finns fortfarande kvar. Och som kristna bör vi sköta båda uppdragen parallellt. Det är alltså inte ansvarsfullt att missköta sin familj med hänvisning till missionen utanför familjen. Trots att denna jord ska gå under är vi kallade att förbättra livsmöjligheterna här för andra människor, och även för djur och växter! Vi är skapelsens förvaltare. Skaparen skapade oss till sin avbild och vi är hans medskapare (i en begränsad mening).
Ordet ”kultur” kommer av latinets cultivare, som betyder att odla. Och det är en bra beskrivning av människans relation till skapelsen – vi ska odla, bruka, vårda och utveckla den, likt en bonde som med omsorg brukar, odlar och utvecklar sin jord. Därför inleds passande nog temanumret om kulturuppdraget med ett besök på landsbygden, medan en av de sista artiklarna handlar om kristet kulturarbete i staden. På så vis påminns vi om rörelsen från Eden till ”det nya Jerusalem” – Bibeln börjar ju i en trädgård och slutar med att beskriva en stad. I numret möter vi också poddar, kroppsfixering, musikarbete, missionsarbete, och mycket annat. God läsning önskas! †
Mattias Lindström
mattias.lindstrom@tillliv.se