Guds väg till mig • Gabriel Stråhlman

Gabriel Stråhlman växte upp i norra Stockholm med en muslimsk pappa och en mamma som blivit kristen som vuxen i en karismatisk församling. Under uppväxten fanns en brottning mellan de olika religionerna, men han drogs mer åt kristendomen då hans mamma tog med honom till kyrkan.

I kyrkan mötte han en extrem karismatik med stort fokus på profetior, andliga nådegåvor, tungotal och den sista tiden, men han hörde aldrig evangelium där.

– Jag gick i kristna skolor, men den tro jag såg där attraherade mig inte. Som 15-åring blev jag medbjuden till en kyrka och beslutade mig för att vara kristen. Jag fick undervisning och döptes, men det var en framgångsteologisk kristendom där fokus låg på att jag skulle må bra, vara frisk och få allt jag önskade. Fokuset låg inte på evangeliet utan på vad Gud kunde göra för mig.

– För mig spårade det ur. Jesus offerdöd hamnade i periferin. Istället blev det fokus på hälsa, helgelse, framgång och att bota sjuka. Det skapade en stor press i mig när jag insåg att jag hade synd i mitt liv som inte försvann.

Pressen gjorde Gabriel nedstämd, arg och bitter, och han kände sig lurad när han inte såg folk bli helade eller få den framgång de blivit lovade.

– Kristna visade sig också vara elaka och kärlekslösa mot varandra. Jag började se kristendomen som något ont och tappade min tro, sårad av kyrkan, den skadliga miljön och den dåliga teologin.

Gabriel började leva som han ville. Han festade och drack utan några tankar på Gud.

– En i kyrkan hade gett mig boken Inga enkla frågor (Credoakademin, 2009) av apologeten William Lane Craig. Jag, som nästan aldrig läst en bok i hela mitt liv, fick en dag för mig att börja läsa den. Det visade sig att de frågor som togs upp i boken var precis de som jag brottades med. Alla mina argument mot Gud började falla.

Han fortsatte att lyssna på Lane Craig under flera år. Sakta hittade han tillbaka till Gud och blev till slut övertygad om att kristendomen är sann. Men de inre konflikterna kvarstod.

– Vart skulle jag gå? Jag var fortfarande en syndare som var värdelös på att vara kristen.

– En dag lyssnade jag på en lovsång där man sjöng: ”Are you hurting and broken within? Overwhelmed by the weight of your sin? Jesus is calling.”1 Det var en fröjd att höra eftersom jag kände mig så tyngd av synden.

Vid den tiden hade Gabriel börjat dejta Vanessa, som han i dag är gift med. Hon hade lämnat en destruktiv sektliknande karismatisk kyrka och var själv i en process att omvärdera sin tro och söka sig en ny förståelse av vem Gud är. Gabriel såg att hon bad och sökte Gud, och gick till slut med på att följa med till en konferens i Livets ord. När de kom in, medvetet sent, spelades just den sången som Gabriel hade drabbats av.

– Jag kände att Jesus kanske ändå ville ha mig. Det förstärktes av en evangelicentrerad predikan. Men jag var inte redo än. Jag gick tillbaka till min tidigare kyrka, som då hade tagits över av Hillsong. Hillsong spelar i princip bara sin egen musik men när jag kom in i kyrkan möttes jag än en gång av samma låt: ”Are you hurting …” Där och då bestämde jag mig för att gå tillbaka till Gud.

Gabriel var fortfarande väldigt påverkad av den karismatiska kristendomen, och synden fortsatte att vara en stor börda för honom. Vanessa tipsade honom om en dokumentär, ”American gospel”, som bröt ned problemen med framgångsteologin så att Gabriel kunde förstå det.

– För första gången fick jag förstå vad evangeliet är på riktigt. Inte att jag ska vara den bästa kristna utan att Jesus är den bästa och att han är perfekt. Jag blev förälskad i Gud och evangeliet.

– Jag hade många frågor men i en så stor församling som Hillsong var jag bara en i mängden och det fanns inte tid för mig att få ställa mina frågor.

Kort därefter kom pandemin. En dag hörde han en intervju med en katolsk excorcist som bland annat pratade om vikten av att ha en pastor som man kan vända sig till, som är ansvarig för en och är ens herde.

– Jag längtade efter en sådan person. Under religionsstudierna, i min lärarutbildning, hade jag fått hjälp av Stefan Gustafsson och Martin Helgesson, från Apologia, att bearbeta några av mina frågor om Gamla testamentet. Jag hade på så sätt fått lite koll på Roseniuskyrkan och lyssnat på någon gudstjänst. Martin verkade juste men jag hade hört att de hade orgel och att det var lite gammeldags, jag var ju van vid rökmaskiner och var inte jätteimponerad. Men tanken att ändå gå dit väcktes av den där intervjun. Jag insåg till slut att en bra pastor och en sund församling var viktigare än rökmaskiner.

Han och Vanessa började följa gudstjänsterna under pandemin och gick till Roseniuskyrkan när man började få gå i kyrkan igen.

– När vi kom till kyrkan första gången blev vi helt tagna över hur predikan, och hela gudstjänsten, var centrerad kring evangeliet på ett sätt vi aldrig stött på förut. Och det var ingen engångshändelse utan upprepades söndag efter söndag. Vi bestämde oss för att stanna kvar i församlingen.

Det här var Gabriels första möte med Luther och luthersk teologi.

– Jag kände att det fanns en otrolig styrka. Jag kände igen mig i Luther, det var verkligen skräddarsytt för en person som jag: att Jesus och nåden är det jag behöver och att sakramenten är viktiga. Under de senaste 2,5 åren har jag hela tiden fått hjälp av Martin (Helgesson) och brottats med många frågor. Jag har fått den pastor jag önskade mig och även församlingsmedlemmar att prata och bolla saker med.

Gabriel har blivit övertygad av den lutherska teologin och reflekterar över att han, i Roseniuskyrkan, får vara med i samma hemgrupp som sin pastor. Det skulle vara otänkbart för en ”vanlig” församlingsmedlem i många kyrkor.

– Ett bibelord jag vuxit upp med och hört mycket var: ”Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!” (1 Krön. 16:22, Ps. 105:15) Det används för att försvara profetiska röster som ingen får kritisera eller ifrågasätta, då kritiserar man Gud. Men i Roseniuskyrkan är jag trygg med att om en predikant skulle säga något galet så finns det många i kyrkan som skulle kunna säga ifrån.

Gabriel ser både styrkor och utmaningar för Roseniuskyrkan och ELM.

– Många kyrkor är bättre på att vara synliga och ha en digital närvaro. Jag skulle vilja att fler visste att ELM och Roseniuskyrkan finns. Vår styrka är fokus på evangeliet. Det förkunnas såklart i många kyrkor men när jag går till Roseniuskyrkan vet jag att förkunnelsen kommer att vara bibelutläggande och fokuserad på evangeliet om Jesus, och att jag får ta del av sakramenten. Fokuset är på Guds löften, och det hoppas jag att fler kyrkor skulle ta efter.

När Gabriel fick höra evangeliet rent och klart var det som om något klickade i hans huvud och hjärta.

– Jag såg alla som var som jag, som finns i liknande kontexter med en genuin längtan efter att följa Gud, men som blir blockerade från att se klart. Jag fick en nöd för dem och även dem som aldrig fått höra evangeliet alls, till exempel min pappa och andra fantastiska människor som inte har någon aning om vem Gud är. Jag vill nå dem och låta dem se friheten i Kristus. Den nöden hade jag inte innan. Evangeliet är goda nyheter! †

Maria Ringdahl
Solna