Hur går det till att plantera en ny församling, och är det något vi skulle kunna få vara med om? Johannes Heule har pratat med Harald Masvie Hovland från Vitalkirken, i Oslo.
Vitalkirken i Oslo planterades 2019 inom Norsk Luthersk Misjonsamband (NLM). Fem år senare har de vuxit så kraftigt att de redan har gett upphov till ännu en plantering och håller på att nyplantera en tredje gång. Vad kan vi lära oss av Vitalkirkens berättelse, för nyplanteringsarbete och för att själva forma gemenskaper som präglas av missionsbefallningen?
Vidgade horisonter
Harald Masvie Hovland är en av pionjärerna som grundade församlingen, och i dag är han pastor i Vitalkirken på Tøyen i Oslo. När han ska återberätta Vitalkirkens resa börjar han berättelsen i åren 2011–2012.
– Jag hade nyss tagit studenten. Alla andra reste på bibelskola men jag ville något annat. Jag hamnade i Stavanger och där upptäckte jag en nyplanterad församling som vidgade min förståelse av vad en församling kan vara.
Harald växte upp i en klassisk luthersk bönehus-miljö, med rätt få jämnåriga i den lokala gemenskapen. Det som fascinerade honom, i församlingen han kommit till i Stavanger, var inte bara att det fanns så många jämnåriga som var ganska olika den typ av människor han hade sett i kyrkan innan, men också att församlingen hade ett så starkt fokus på gemenskapen. Församlingen i Stavanger hade visserligen god förkunnelse och annat som är viktigt för en hälsosam församling, men det stora fokuset på gemenskapen var unikt.
Det tog inte lång tid innan nya fick en inbjudan att vara med i en smågrupp och medlemmarna visade kärlek och omsorg om varandra som tog sig uttryck i ett konkret tjänande, inte bara på söndagarna men i vardagen. Det märktes att församlingen var mån om att vittna om Kristus genom en gemenskap präglad av honom. I församlingen upptäckte han också teologiska ställningstaganden som skilde sig från hans bakgrund. Bland annat frågor kring dopet gjorde att han valde att studera teologi på NLM-anknutna Fjellhaug i Oslo, för att gräva djupare i tron.
Teamet
Tredje studieåret på Fjellhaug hamnade Harald i samtal, under en lunch, med John Georg Fiske, rektor för bibelskolan på Fjellhaug. De kom in på Haralds drömmar om framtiden vilket ledde vidare till Haralds tankar om en nyplantering. Visionen om en nyplantering hade grott i Harald sedan några år tillbaka. I samtalet med John Georg blev bådas hjärtan brinnande för att ta sig an missionsuppdraget genom en nyplantering. Det blev startskottet för många regelbundna samtal.
– Hade jag inte träffat John Georg hade nog nyplanteringen aldrig skett. Hans plan var att flytta ut från Oslo, men nyplanteringen fick honom att stanna.
De hade hört att nyplantering var ett teamuppdrag som krävde överlåtelse.
– Vi träffades regelbundet och bad till Gud – och fick bönesvar efter bönesvar. Vi bad om en plats för nyplanteringen och om fler i teamet – vi behövde någon som kunde komplettera oss med andra gåvor. Det tog bara en vecka innan en annan ung man kom in i bilden. Vi träffades alla tre på ett café i stadsdelen Tøyen. Där och då över en kopp kaffe förpliktade vi oss till fem års överlåtelse för nyplanteringen. När jag ser tillbaka känns det lite naivt, men kanske var det nödvändigt. Vi gick i tro på att Gud ville leda detta och använda oss.
”DNA-träffarna”
Tremannagruppen började samlas varje vecka för att förbereda sig på nyplanteringen. De lärde känna varandras styrkor och svagheter, de samtalade om vad de ville plantera och vilken vision de skulle sträva mot. Efter en tid gick de till Missionsalen, en av NLMs stora församlingar i Oslo, och presenterade sin vision. Församlingen var positiv, hejade på och ville välsigna processen, och de unga männen fick möjligheten att dela tanken om nyplanteringen på en gudstjänst. De ville bjuda med 15–20 människor att följa med dem, och Gud mötte deras önskan: 15–20 människor följde med.
– Då började vi våra ”DNA-träffar”, som vi kallar dem. En samling varannan onsdag. Samlingarna var öppna för alla intresserade. Vid träffarna möttes vi för gemenskap i bön och lovsång. Vi hade 15–20 minuters undervisning – därefter samtalade vi i grupper om frågan hur undervisningen kunde appliceras konkret i vår gemenskap.
– Ta till exempel givmildhet. Undervisningen kunde handla om Guds givmildhet i att han sände sin Son, med följdfrågan hur vår gemenskap kan präglas av samma givmildhet. Genom att samtala och sätta ord på detta får folk vara med och forma kulturen. Det blir inte bara en vision hos några få utan för hela gemenskapen. För att förverkliga det behöver vi träffas och samtala, inte bara en men många gånger.
Parallellt med DNA-träffarna hade Vitalkirken börjat forma smågrupper. Efter ungefär 1,5 år var gemenskapen mogen att börja fira gudstjänst på söndagarna. Det var nödvändigt med en så lång förberedelsetid då man kunde forma gruppen och lägga grunden innan man började fira gudstjänster. Harald hade även läst att det behövs omkring 40–50 personer för att starta regelbundna gudstjänster.
Nyplanteringen
Gemenskapen bars av visionen: ”Närmare Gud, och närmare människor”. I dag präglar visionen all verksamhet – till exempel smågrupperna, som samlas för att komma närmare Gud, genom bön, bibelläsning och tillbedjan i lovsång. Det är kanske inte så främmande, men visionen betonar också att de samlas för att komma närmare varandra.
I Vitalkirken kan man hamna i en smågrupp med människor man inte känner så väl, och som kan vara ganska olika en själv. Kyrkan har ett uppdrag att föra olika människor nära varandra, och smågrupperna är ett redskap för det. Smågrupperna fokuserar på att bygga vänskapsrelationer, inte bara genom att samlas i hemmen men också genom aktiviteter som att gå på vandringstur, bowla, gå på museum med mera.
Visionen ”närmare människor” konkretiseras också i att alla hemgrupper ska ha ett praktiskt tjänande på Tøyen – genom att vara med i trafikutbildning för invandrare, en syklubb för muslimska damer, dela ut mat till utsatta, och så vidare. Smågrupperna har en bestämd ledare och vice ledare som samlas till återkommande möten där de reflekterar kring visionen för smågrupperna. På så vis kan församlingens ledning skapa inriktning för smågrupperna. När grupperna vuxit sig stora delar de sig i två, där ledaren och vice ledaren går i varsin riktning.
– Smågrupperna är ett enkelt sammanhang för nya att komma in i. I Vitalkirken tänker vi att gudstjänsterna är till för de heliga. Inte så att nya inte är välkomna – men vi tror inte riktigt på strategier inom den sökar-känsliga rörelsen. Därför har vi inslag som kan upplevas konstiga för människor som inte är kristna som exempelvis bön i smågrupper under gudstjänsten.
– Förkunnelsen ska vara tillgänglig och förståelig för alla, inte förutsätta en massa förkunskap, men samtidigt vara tydligt centrerad kring Kristus. I dag firar vi gudstjänst tre gånger i månaden förutom den sista söndagen. Då har vi en hussamling, en form av hemkyrka utifrån en enkel liturgi vi satt samman.
Ännu en nyplantering
Visionen för Vitalkirken var inte att bli en imponerande stor gemenskap. När de så småningom började bli strax över hundra och därmed växte ur lokalen var inte alternativet att försöka pressa in några fler, eller att byta lokal, men att plantera nytt. John Georg sändes därför ut och planterade en ny gemenskap i Østensjø hösten 2022, vars gudstjänster påbörjades hösten 2023. I dag är de ungefär sextio stycken i Østensjø.
Avslutningsvis delar Harald ett vittnesbörd om en ung man som kommit till tro i kyrkan. Han gick förbi kyrkan en dag, googlade deras hemsida och dök upp söndagen därpå. Han blev snabbt uppfångad och i dag är han döpt.
– Det var inte rökmaskiner eller imponerande ljud och ljus som drog honom hit, utan gemenskapen han kom till och människor som är omsorgsfulla om varandra. I gemenskapen fanns något han inte hade sedan tidigare. Det var frukten av att djupdyka i Bibeln, se vad det betyder att tillhöra Jesus och följa honom. †
Johannes Heule,
missionsledare ELM, Malmö