Diakoni – i tjänst för nästan

När vi talar om diakoni är det lätt att förvirring uppstår. Såväl diakonins roll som dess innehåll ser så olika ut i olika kyrkor och samfund. Trots detta ’ekumeniska kaos’ är diakonins tjänande, omsorgsfulla funktion central. Detta därför att Bibeln ger vägledning för tjänstens grund, innehåll och riktning. Låt oss i det följande kort se på Bibelns svar på hur diakoni, förstått som kyrkans omsorgstjänst, växte fram och vad det kan innebära för oss i dag.

Jesus som diakon

Orden ’diakoni’ och ’diakon’ används i Bibeln på olika personer, uppgifter och roller. Därför är det viktigt att diakonin finner sin grund, kraftkälla och spegel i Jesus som använder detta begrepp om sig själv.¹ Han är den som har kommit för att tjäna (’diakonera’) till döden, och bortom den, för vår skull.² Att tala om diakoni som omsorg utan Jesus och hans frälsningsverk, utan att betona diakonins rörelse in mot Jesus, gör därför att diakonin blir svår att skilja från allmän välgörenhet. Diakoni är något annat – och större.

I Jesus ser vi, fullkomligt, Guds väsen avspeglat och hans himmelske Fars vilja uppenbarad.³ Guds hjärta för, och omsorg om, den utsatte är ett genomgående tema i Gamla testamentet och därför en kärna i profeternas förkunnelse till omvändelse. Det är denna omsorg Jesus förkroppsligar och konkretiserar för oss.

I Markus 6 ser vi hur Jesus reagerade starkt när hans omsorg väcktes och hans undervisning om Guds rike vänder upp och ner på de ideal som ofta kännetecknar samhällen, då som nu. Jesus visade återkommande att det som verkligen är störst är att tjäna sin nästa.⁴ Att Jesus omsorg var så konkret, och att den riktade sig mot vanliga människor i olika slags nöd, blev en tydlig vägvisare för hans första lärjungar. Jesus uppdrag till lärjungarna att visa omsorg underströks, och nådde sin höjdpunkt, när han tvättade deras fötter.⁵ Om han, som var deras Mästare, tjänade dem, skulle då inte de göra detsamma mot varandra?

Lärjungarnas respons

Jesus första efterföljare fann frihet och motivation till att tjäna andra genom Jesus tjänst till frälsning och frihet för oss människor, samt i Jesus uppenbarelse av vem Far i himlen är. I Jesus omsorg om medmänniskan fick de även ett exempel att spegla sig i, och en Mästare att följa ut till människor i nöd. Detta var inget unikt för vissa speciellt utvalda ”diakoner” eller speciellt utrustade människor, utan en generell och bestående kallelse till alla lärjungar.

I linje med Jesus exempel hittar vi därför ett mönster genom Nya testamentet där den ’starke’ ska ta hand om ’den svage’⁶ och vi uppmanas att visa omsorg om de utsatta⁷. Vi får dessa uppmaningar eftersom Guds väsen och hjärta, förkunnat genom lagen och profeterna och fullkomligt uppenbarat i Jesus, inte har förändrats.

I Nya testamentet tar sig detta mönster både individuella och mer kollektiva uttryck. Tabita⁸ och Febe⁹ är exempel på individer som med sina liv och materiella tillgångar tjänade församlingar och enskilda individer i och runt dessa. Kollektivt ser vi att Paulus är väldigt noga med sina insamlingar till ”de fattiga” i Jerusalem, något som han beskriver som en diakoni.¹⁰ Ett annat konkret exempel finner vi i Apostlagärningarna 6 där församlingen, på grund av olika behov, skapar en praktisk arbetsfördelning där just bägge delar – praktisk omsorg och förkunnelsen av Guds Ord – betraktas som viktiga, benämns som ’diakoni’ och inte står i motsats till varandra.

Diakonins uppgift i dag

I dag ser vi mycket nöd omkring oss och människor är utsatta på en mängd olika sätt, såväl inom som utanför våra gemenskaper. Vi bör därför ta lärdom av hur diakoni, som kyrkans omsorgstjänst, växer fram i Nya testamentet. Man kan tänka på diakoni i tre nivåer: individuell, församlingsbaserad och samhällsbaserad. För en rörelse som ELM är de två första kanske de mest närliggande.

På ett individuellt plan är det viktigt att poängtera att Guds kallelse till omsorg inte har passerat sitt bäst före-datum och inte bör ses som en motsats, eller ett alternativ, till tjänsten att vittna. Guds omsorg är densamma, hans önskan är densamma. Som Jesus lärjungar i dag har vi samma upptäckt att göra och samma spegel att spegla oss i som Jesus första lärjungar.

I mötet med vår nästa, och nöden vi ser i hennes ansikte, kallas vi till handling. Men även i mötets stund är det viktigt att ha diakonen Jesus för ögonen – som spegel och förebild, men också för att ständigt inse att allt är av nåd och att den hjälp jag ger ges i frälsningens ljus, av tacksamhet.¹¹

En fara med den individuella omsorgen, hur god och viktig den än må vara, är att den kan sakna riktning och en ram. Omsorgen behöver peka in mot levande gemenskaper där Diakonen Jesus utgör mittpunkt. Därför ska inte den individuella omsorgen stå ensam utan måste förstås som en del av en större helhet, som individuella uttryck av gemenskapens diakoni.

Den kollektiva dimensionen av omsorgen blir därför viktig, men det finns flera utmaningar i övergången mellan det individuella och det kollektiva. En sådan är att omsorgen om nästan tar sig uttryck som en evangelisationsstrategi. Därmed kanske inte omsorgen betraktas som något gott i sig själv, utan som medel för ett mål. Vi måste, likt församlingen i Apostlagärningarna 6, fasthålla bägge delarna.

En annan utmaning är att den individuella omsorgen kanske inte finner sin rätta plats i den större helheten utan blir något fristående. Detta är en utmaning till befintliga och kommande gemenskaper, och dess medlemmar, inom ELM: klarar man av att inkludera människor från olika typer av utsatthet?

Uppmuntrar vi till, och ger vi utrymme för, individuell omsorg och kan vi inkludera den individuella omsorgen i den kollektiva? Här kan det vara klokt att, likt de tidiga församlingarna, samtala om och finna lämpliga, strukturella, ordningar för denna viktiga tjänst.

Tjänade av Jesus för att tjäna andra

Beskrivningen av diakoni som ”kyrkans omsorgstjänst” är inte bara ett försök att hitta något slags ’ekumenisk minimum-förståelse’. Jag har utifrån Bibeln och Jesus exempel velat visa att detta är av avgörande vikt för oss. Vi kan lära oss mycket av hur de första kristna förde vidare tjänsten och hur den har återupptäckts i olika diakonala väckelser genom historien. Kallelsen till omsorg möter oss också i vår vardag – mitt i allt som är. Tänk om diakonen Jesus fick prägla våra liv och våra gemenskaper så att nöden inte blir något vi kan gå förbi, utan vågar ta med in i våra gemenskaper och, framför allt, fram till Jesus.

Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? skrev Paulus till församlingen i Korinth, och påminner även oss om att allt vi har är en gåva från Gud.¹²

Alla har vi behov av Jesus omsorg genom livet. Insikten att jag verkligen har fått allt bör väcka vår ödmjukhet och tacksamhet. Vi kan älska och tjäna därför att han först har älskat och tjänat oss.¹³ Det vi fått av såväl materiella som andliga gåvor kallas vi till att tjäna vår nästa med i glädje och tacksamhet. Tänk om detta fick prägla och skapa en diakonal väckelse i våra liv och gemenskaper! †

Fredrik Smetana
Oslo

---

1. Luk. 22:27.
2. Mark. 10:45.
3. Joh. 5, Heb. 1.
4. Luk. 22:26.
5. Joh. 13.
6. 1 Tess. 5:14.
7. Jak. 1:27.
8. Apg. 9:36.
9. Rom. 16:1–2.
10. 2 Kor. 8.
11. Ef. 2:8–10.
12. 1 Kor. 4:7.
13. 1 Joh. 4:19.