Flera kristna församlingar och kyrkor tillåter och bekräftar både samboskap och samkönade relationer. Därmed ställer man sig utanför Guds tanke om äktenskapet.
Tiderna förändras. Vår västerländska civilisation har till betydande delar formats av kristen tro, och en del av denna påverkan har varit synen på äktenskapet. För endast någon generation sedan var ett livslångt äktenskap mellan man och kvinna något som förväntades. I dag är läget annorlunda. Att vänta med sex tills man gifter sig, eller att avvisa samkönade relationer, har blivit allt mer ovanligt. Och inte bara samhället har förändrats, allt fler västerländska kyrkor och församlingar följer med,1 och gör det utifrån argument som till att börja med kan låta rimliga. Men vad ger Jesus för vägledning om äktenskapet?
Frälst och fri att gå sin egen väg?
I den evangeliska delen av kyrkan betonas ofta att människan blir frälst endast genom Guds nåd, inte genom sina egna prestationer eller meriter. Det är alltså inte vårt sätt att leva som skapar Guds kärlek till oss. Borde inte det innebära, kan man tänka, att Gud efter frälsningen har gett oss förtroendet att själva staka ut riktlinjerna för hur vi ska leva på jorden? I så fall kan vi – om vi ser att detta verkar leda till individens välbefinnande – bejaka både samboskap och samkönade relationer?
Tanken kan förefalla tilltalande men är svår att få ihop med Jesus undervisning. Jesus förutsätter i stället att äktenskapet som ett livslångt förbund mellan man och kvinna är en skapelseordning, alltså något som är grundläggande för vår skapelse så länge den existerar. Inom naturvetenskapen talar vi om naturlagar, och skapelseordningar verkar vara en moralisk och andlig motsvarighet – de definierar hur tillvaron fungerar och är tänkt att fungera. Det är Gud som är ursprunget till äktenskapet. Och då är det hans definition av äktenskapet som är den riktiga för en lärjunge till Jesus:
Han svarade: Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?2
Livet på jorden är viktigt
Men är verkligen Jesus undervisning om äktenskapet frälsningsavgörande, frågar någon annan. Räcker det inte med att vi håller oss till sanningen om tron, nåden, korset? Riskerar man att gå miste om saligheten om man inte är så noga med detta? Vad är Jesus svar?
En noggrann läsning av evangelierna visar att tydliga delar av Jesus undervisning, som exempelvis Bergspredikan, inte främst behandlar vägen till himlen utan just livet på jorden. Vårt liv på jorden är viktigt för Jesus. Och en lärjunge till Jesus tar därför tacksamt emot den vägledning han ger, även i frågor om äktenskap och sexuellt samliv.
Grek för grekerna, västerlänning för västerlänningarna?
Slutligen är dessa frågor viktiga för missionellt inriktade kristna, som vill föra nya människor till tro. Ska vi verkligen undervisa om något som västerlänningar generellt tar anstöt av? Skymmer inte frågor som äktenskap och sexualitet korset?
Man måste medge att kristen tro och kristna ritualer påverkas av den kulturella kontexten. Gudstjänstens gestaltning ser inte likadan ut överallt. Predikanter använder olika typer av retorik i olika länder. Det är klokt att i en ny kultur framhäva sådant i den kristna tron som kan göra människor intresserade. Och visst är korset det allra mest centrala, inget annat. Men sådana överväganden kan inte skymma det faktum att Jesus vill att hela hans budskap ska predikas.3 Och detta är en grundläggande del av missionen! I själva missionsbefallningen ser vi att den som döps förväntas följa alla delar av Jesus undervisning.
Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.4
Alla människors lika värde
Avslutningsvis talar förespråkarna för en ny syn på sexualitet och äktenskap ofta om ”alla människors lika värde” och på den grunden vill man låta varje individ gå sin egen väg och själv välja samlevnadsform. Det kan låta fint med talet om alla människors lika värde, ja till och med bibliskt, eftersom Gud skapat alla människor, oavsett sexualitet, ras och kön, till sin avbild, och på den grunden ser alla människor som värdefulla. Men tron på alla människors lika värde kan inte för en kristen innebära att varje människa är fri att gå sin egen väg. Det är inte alls ett ideal för en kristen att gå sin egen väg! Som kristna tror vi ju att det är Guds väg vi ska gå på. Guds plan och Guds vägar är nämligen alltid goda, även om de till synes kortsiktigt begränsar individens välbefinnande. Det innebär att vi alla behöver bli korrigerade och omvända oss.
Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig över honom,
och till vår Gud, för han vill gärna förlåta.
Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.
Nej, liksom himlen är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.5
Alla människors likhet inför Gud handlar i stället om att Gud älskar och tar emot alla syndare trots att vi alla har valt att gå utanför hans skapelseordning och har del i upproret mot Gud. Alla människor har på något sätt en skadad sexualitet som behöver helande och förlåtelse. Att syndare rättfärdiggörs är dock ingen anledning att rättfärdiggöra synden. †
Mattias Lindström,
Örkelljunga
- Man kan notera att muslimer boende i västerlandet till det yttre inte alls påverkas på samma sätt.
- Matt. 19:4–5.
- Apg. 20:27.
- Matt. 28:19–20.
- Jes. 55:7–9.