ELMs missionssekreterare Johannes Heule har ordet.
Missmod. Det är ett ord jag förknippar med Sverigemissionen i dag. Hos mig själv, och hos andra kristna. Men Gud har inte gett oss modlöshetens ande. Hans rike är rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande!
Tidigt i mina tonår hade vi en katt med den dåliga vanan att kissa på varenda väska som råkade hamna på golvet. I sociala sammanhang brukade jag ursäkta mig om jag upptäckte att det stank från min väska. Det var pinsamt, obekvämt, och jag var rädd för att bli utskrattad. Ibland kan tron kännas som en illaluktande stank som vi kanske undermedvetet känner att vi behöver dölja för omvärlden. Våra övertygelser är så annorlunda att vi nästan behöver ursäkta oss för dem. Vi vakar uppmärksamt efter att ingen ska stötas. Minst av allt vill vi att någon ska känna att vi prackar på dem vår tro.
Jag läste nyligen berättelser från en ö i Karlskrona skärgård där min släkt har sommarstuga. I dag reser människor dit för värme, natur och semester, och varje jul åker en handfull människor till det lilla missionshuset för på ön för att läsa julevangeliet och sjunga några psalmer. Men på 1800-talet packades husen fulla när det kom predikanter, och det var konkurrens mellan två söndagsskolor på den 400 meter breda ön. De berättelserna känns rätt främmande i dag.
Vi ska inte blunda för att Sverigemissionen är svår. En anledning till det är att vi är så känsliga för det sociala samspelet. Vi läser noga av vår omgivning och dess missnöjessignaler, och tonar ner udden för att passa in. Men människans längtan efter gemenskap kan också vara en oerhört stark kraft till något gott. Gud vill använda sin gemenskap, Kristi kropp, som ett redskap för att föra nya människor till tro.
Att få komma in i Guds rikes gemenskap, olik andra gemenskaper man tidigare erfarit, kan vara ett oerhört kraftigt redskap för att vinna människor för Jesus. Den stora utmaningen är att kyrkan allt för ofta inte skiljer sig från världens kultur, och att hennes gemenskap inte är annorlunda. Varje kristen gemenskap behöver reflektera över, och sätta ord på, vad vi behöver omvända oss från för att utföra vår Herres uppdrag.
Vi behöver fatta mod till att vara innovativa, naturligtvis inte om trons innehåll, men i dess yttre former. Samhället ser annorlunda ut i dag än det gjorde förr. Kanske behöver vi omfördela våra resurser från den ena verksamhetsformen till något nytt. Att följa med till en söndagsgudstjänst kan för en ickekristen vara ett mycket större kliv i dag än för 50 år sedan. Att bjuda med till gudstjänst kan inte vara den enda missionsstrategin. Jag har hört flera i Sverigemissionens front reflektera över att det rentav kan vara en dålig idé, om den sökande inte är mogen för mötet. Vi behöver fler strategier – cellgrupper, medvandrare, kurser, bibelsamtal – där människor får möta Ordet i nya former. Och det får gärna ske utanför söndagsgudstjänsten. Förhoppningsvis leder resan till sist in i gudstjänstgemenskapen.
Vi är inte många kristna i Sverige i dag, och vi blir lätt missmodiga när vi ser på oss själva eller reflekterar över dem vi ”tävlar” mot. Dagens samhälle är en konstant tävling om människors uppmärksamhet – multimiljard-industrier vill flytta vårt fokus till stimulans, underhållning och njutning. Mot det framstår inte ELMs budget för Sverigemissionen på drygt 800 000 per år som särskilt imponerande. Men det spelar faktiskt ingen roll så länge vi går på Guds kallelse. Inget väger tyngre.
I stället för att stirra på oss själva får vi fästa blicken på Herren. Gud har alltid haft sin glädje i att arbeta med rostiga och svaga redskap, för då blir det uppenbart att kraften kommer från honom. Gud har många gånger räddat sitt folk ur omöjliga situationer! Israeliterna befriades från slaveriet i Egypten, inte av egen styrka men för att Herren är min styrka, och min lovsång, han är min frälsning.1 Gideon hade en armé på 32 000 man, men Gud reducerade skaran till 300 män, och vann ändå slaget – för kraften kom från Herren. När lille David övervann Goliat kom inte segern av egen makt, men i Herren Sebaots namn2, han som ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka3. Han går med oss, och det övervinner allt missmod. †
Johannes Heule
missionssekreterare i ELM, Malmö