Hon kommer längs vägen med ryggsäck i handen, med oknäppt jacka och rufsigt hår. Ögonen lyser. Nu är hon hemma!
– Mamma! Här är jag! Mamma, kom! Det glittrar om orden av glädje och lycka. Mamma är hemma, mamma har tid att lyssna och prata och skratta och trösta och höra om allt i skolan i dag.
– Mamma, i dag ska vi möta pappa. Han sa jag fick gå, om du var med. När tror du han kommer? Vi går med detsamma. Det är så roligt att gå med dig.
En hand, som är liten, göms i den stora. De går där längs vägen och pratar om allt.
– Och mamma, i kväll ska vi sitta tillsammans. Alla därhemma ska vara med. Men mamma, i natt om jag drömmer och vaknar, får jag då komma och sova hos dig? Handen, den stora, kramar den lilla.
– Ja, när du vill får du komma till mig! Men se, där på vägen, där kommer ju pappa! De vinkar och springer, och stegen är lätta. Och solen och luften och träden och kvittret är ramen runt bilden av lyckan.
Inga-Lisa Persson