Ensamståendes barn mår sämre
Barn som växer upp i ensamhushåll löper större risk att drabbas av psykisk sjukdom, självmord, fysiska skador och drogmissbruk, visar en studie från Socialstyrelsen, i vilken 65 000 barn till ensamstående föräldrar har jämförts med 921 000 barn som vuxit upp med båda föräldrarna.
Nya Dagen (20/2) kommenterar undersökningen på ledarplats och framhåller bl.a. att detta bör leda till en bättre familjepolitik och betonar samtidigt vikten av att enskilda människor bättre stöttar de ensamstående: ”Goda vänner och grannar som ser behoven, och som är beredda att engagera sig och dela på bördorna, kan göra underverk. Det kan röra sig om att göra inköp, hämta från dagis, passa barnen, ge ett praktiskt handtag av annat slag där så behövs. Och att finnas där som en både förstående och gränsdragande vuxen nära barn som behöver stöd av fler än en uttröttad ensamförälder.”
Pågår avkristning bland oss?
Evangeliska Frikyrkans (f.d. Nybygget) missionsdirektor Lennart Hambre skrev i ett brev till församlingarna inom sin kyrka med anledning av den pågående debatten kring KG Hammars tankar, att det nog måste sopas rent även framför egen dörr:
”När Frizon (ett stort frikyrkligt ungdomsläger, red. anm.) genomfördes i augusti 2002 hölls ett seminarium som tog upp frågan om Jesus som enda vägen till Gud. Till ledarnas bestörtning visade det sig att det var många fler av de kristna ungdomarna som tvekade inför detta evangeliets anspråk än vad man hade anat. När man fick följdfrågan varför man då är med och ’hängivet’ sjunger i lovsången kom svaret: ’det känns så bra’. Uttrycket står för det samhälle vi lever i men också för en sekularisering bland våra egna kristna ungdomar.”
I Trons Värld utvecklar Hambre sina tankar i en intervju och säger att det inte bara är ungdomar som brottas med frågan. Orsaken är ofta otydlig förkunnelse. Församlingarnas ledare bär ett stort ansvar.
Hur ska kyrkan bemöta homosexuella?
I Trons värld (nr 5/03) intervjuades prästen Erik Johansson, Örebro. Han uppger sig ha homosexuell läggning men har valt att leva som singel. Hans svar är värda att lyssna till:
”Mitt val gällde inte om jag skulle leva i celibat eller inte. Min fråga var: Vem är Gud? Jag kom fram till att jag tror på en Gud som är oföränderlig, som har uppenbarat sig genom Bibeln, som vill mig väl och som har sänt sin Son för att ge mig evigt liv. Valet att leva i celibat är en konsekvent följd av övertygelsen att Gud är sådan. (– – –) Utifrån 1 Mos. 1:27 och Matt. 19:4–12 har jag dragit slutsatsen att sexualitetens plats är inom det heterosexuella äktenskapets ram. Utifrån vad jag tror är Guds vilja, har jag valt att leva i celibat eller singelskap.”
På frågan om hur församlingar ska möta och behandla den homosexuella säger han bl.a.: ”Först av allt måste han möta en beredskap att lyssna på hans berättelse.”
Men hur ska man vägleda i en tid, då man från olika håll överöses med uppmaningar att bejaka och leva ut sin homosexualitet? ”För att svara på den frågan måste jag börja med att fråga hur man ställer sig till samboförhållanden. Bland kristna finns det i dag en uppluckring av normerna på hela det sexuella området. Om den här ynglingen ser att man accepterar att unga heterosexuella par lever i samboförhållanden utan att någon säger något om det, varför ska han då lägga band på sina känslor?
Det måste finnas en konsekvens. (– – –) Jag tror att ganska många unga kristna far illa även i förhållanden mellan pojkar och flickor, när man inte förmår sätta gränser. (– – –) För att kunna handskas med homosexualitet i församlingen måste man först lära sig handskas med sexualitet över huvud taget. Hur man möter misslyckanden och initierar återupprättelse. Och hur man handskas med ensamhet. Betoningen på äktenskap är bra, men i Bibeln finns också många exempel på människor som lever i avhållsamhet.”
Hur undervisar då Erik Johansson själv om Bibelns syn på sexualitet och samlevnad? ”Jag försöker vara så tydlig som möjligt med att Bibeln är det enda vi har att hålla oss till. Jag betonar att Gud har uppenbarat sin vilja på det här området. Äktenskapet är Guds plan och ett skydd, så att människor ska kunna ta till vara sexualitetens gåva. Vi människor är så ömtåliga på sexualitetens område att vi behöver största möjliga skydd där. Om vi går utanför det skyddet är det alldeles uppenbart att människor far illa.” Vill du läsa mer kan du gå till internet: www.crossnet.se/medvandrarna
Jungfrufödelsens nödvändighet
Att det är nödvändigt att förstå jungfrufödelsen som ett biologiskt faktum förklarar Krister Holmström i en ledare i Trons Värld (nr 5/03): ”Det faktum att inget möte mellan en mans sädescell och en kvinnas ägg ägde rum, är just den historiska sanning som ligger till grund för övertygelsen att Jesus avlades genom ett under och föddes av en jungfru. Han bröt arvslinjen tillbaka till Adam och hade därmed inte del i mänsklighetens syndafördärv – vilket var avgörande för att han skulle kunna bli det syndfria offret på korset.”
Ärkebiskopens religion
I den pågående Jesusdebatten har KG Hammar själv vid flera tillfällen hänvisat till att man inte bör fästa sig vid hur han citeras i media utan studera vad han skriver i sin bok Ecce homo, efter tvåtusen år (kom i slutet av år 2000). I Trons värld återfinns ett försök till sammanfattning av de grundtankar han driver i boken. ”Hammar talar om Jesus och citerar ur Bibeln mer än de flesta kristna författare, men syftet är att skjuta i sank tron på Jesu exklusivitet och ersätta den klassiska tron med en luddig och allt inkluderande kärlekslära. (– – –) Hammars grundläggande övertygelse är att intolerans är det mest avskyvärda som finns. Därför vill han ha en kristendom och en Jesus som inkluderar alla. Hammar kallar den attityden kärlek. (– – –) I grunden är Hammar inte intresserad av hur Jesus ser på sig själv och på efterföljelse, utan enbart av att bevisa sin egen idé om en inkluderande kärlek. Det är en ny religion, och utifrån sin postmodernistiska verklighetsuppfattning anser han sig ha full rätt att göra sin egen tolkning av tron. Ja, han menar att varje människa har rätt att subjektivt formulera sin egen tro, och att den tolkningen är lika mycket värd som någon annan.”
Gick Jesus på vattnet?
I Nya Dagen (25/2) skrev Christian Braw ett inlägg i diskussionen kring Hammars syn på Bibelns historicitet. Han visar att problemet inte ligger i de bibliska källorna – utan i människans sätt att uppfatta sig själv, i människosynen.
Han citerar filosofiprofessorn Svante Nordin som sagt: ”Grundbulten i den moderna verklighetsuppfattningen är föreställningen om människans godhet.” Braw fortsätter: ”Det är här problemet ligger. Föreställningen om människans godhet innebär nämligen också att människan är klok. Hennes förnuft och kunskapsförmåga kan genomskåda och begripa verkligheten. Hon kan också urskilja gränserna för vad som är möjligt. Därmed är människan själv den Högste, det vill säga den som har rätt och förmåga att bedöma allt, även Gud. I själva verket blir människan Gud, eftersom hon anser sig kunna bedöma Gud. (– – –) Gick då Jesus på vattnet? Om männsikan inte är god utan en blandning av ont och gott, innebär det också att hennes kunskapsförmåga är defekt. Hon kan inte sätta gränser för Guds möjligheter, men väl förundras över Guds allmakt. Det som borde diskuteras är därför inte vad Jesus kan, utan vad människan är i stånd till.”
red.