Någon varaktig popularitet kom honom inte till del. Men bland profeter var Johannes döparen den störste. Han var ingenting i sig själv. För honom var Jesus allt.
Någon varaktig popularitet kom honom inte till del. Men bland profeter var Johannes döparen den störste. Han var ingenting i sig själv. För honom var Jesus allt. Redan i moderlivet spratt han till av glädje över Jesu närhet. Han var inte ljuset, det visste han. Men på Guds uppdrag trädde han fram för att vittna om Världens Ljus. Han samlade inte lärjungar för att behålla dem omkring sig. Själv sade han: ”För att han /Jesus, Guds lamm/ skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten” Joh. 1:31 b. Han var intill döden trogen i tjänsten som Herrens vägröjare, och störst är den som tjänar.
”Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes döparen”, säger Herren Jesus. I detta Jesu omdöme ligger givetvis en fingervisning om att Johannes döparens förkunnelse lämpar sig utomordentligt väl som förebild för all bibeltrogen predikan tiderna igenom. Inte hade han bland öknens gräshoppor funderat ut något eget flummigt budskap att lansera under den förskönande omskrivningen av mystik, och inte trädde han fram med någon särskilt sofistikerad metod att nå människorna i sin samtid. Enkelt, klart och rakt på sak predikade han lag och evangelium, utan sammanblandning.
– Har du varit ute i Juda öken och sett den där besynnerlige nye predikanten?
– Ja, han har ju blivit en riktigt kändis. Men honom får man allt ta med en nypa salt! Många säger att han är besatt. Nej, tacka vet jag profeter som är som vanligt folk, sådana som förstår oss och som inte är så dömande…
– Han tar då i, den där Johannes! Han påstår att himmelriket är nära. Det begriper vi oss inte på, för det kan vi inte se. ”Gör bättring!” ropar han. Det är väl inget större fel på oss, vi som är Abrahams barn! Han får det att låta som om allt skulle bero på att vi passar på nu, att det sker en radikal omvändelse i dag. Han överdriver. Och som han lever och beter sig sen! Nej, också jag föredrar de vanliga förkunnarna, de som utvecklar tanken att allt egentligen står väl till.
– Ja, och inte behöver vi finna oss i att bli kallade ”huggormars avföda”!
– Och Jesus från Nasaret kallar han för ”Guds lamm” och påstår att han ”bär och borttager världens synd”. Om han ändå hade nöjt sig med att peka på honom och säga: ”Se, där har ni ett gott moraliskt föredöme!” Då hade han väl kunnat räkna med att få behålla några anhängare…
Ingen profet har trätt fram som är större. Då duger Johannes döparens predikan gott som mall även för de inslag av uppbyggelse som denna tidnings redaktion har ansvar för.
En och annan kommer förstås att begära vårt huvud på ett fat. Det hör till bilden.
Sam-Arne Nilsson