Även när Paulus satt i fängelse uppehöll han förbindelsen med sina medarbetare. I ett brev till Timoteus berättar han att ”Krescens har rest till Galatien, och Titus till Dalmatien”. Men en av medarbetarna har lämnat sin tjänst: ”Av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika” (2 Tim. 4:10f.).
Detta väcker frågor. Kan världen leda oss bort från Gud? Det är ju Gud som har skapat den! Ja, det stämmer. Men sedan kom ormen och nästlade sig in i människornas hjärtan. Han fick dem att misstro Gud och äta av det träd som Gud hade förbjudit. Sedan har den onde fortsatt – och han har en förförisk taktik. Han ställer fram det som finns här i världen som ett lockbete för att dra oss bort från Gud.
Så hade det blivit för Demas. Tessalonika hade en god hamn och låg vid Via Egnatia, stora vägen mellan Rom och Östern. Den var en knutpunkt för handeln mellan väst och öst. Här kunde den driftige göra sig goda förtjänster. Det var detta som lockade Demas.
Så kan världen förleda. Detta behöver vi se. Vi behöver se hur den onde ’laddar’ världen för att dra oss bort från Gud. Han väcker begär i hjärtat. Begäret blir ett sug. Det blir ett sug till något mer. Det blir ett sug till det som andra har och reklamen erbjuder. Kanske till den nya looken. Kanske till det senaste i tekniken. Kanske till underhållning.
Ibland leder valet till oenighet mellan ett par makar. Kanhända har han gjort det till en vana att sitta uppe och titta på den sena filmen i TV. Men hon går till sängs. Och en dag utspinner sig följande samtal mellan dem:
– Hurdan var den där filmen?
– Den var kass.
– Ja, det var vad jag trodde. Jag förstår inte varför du dras till de där filmerna.
– Ja, egentligen förstår jag det knappt själv. Men jag kan inte låta bli. Varje gång hoppas jag att det ska va’ nåt.
En sådan makt har världen. Och ofta lierar den sig med vardagens slit och bekymmer. Det är detta Jesus talar om när han berättar om tistlarna som sköt upp och förkvävde säden. På samma sätt kan de världsliga bekymren ta överhand och kväva Ordet i hjärtat (Matt. 13:22). Det var så det blev för den engelska läkaren Sheila Cassidy.1 Medan hon studerade levde hon i bön och gudstjänst. Men när hon blev färdig läkare fick hon ett schema med långa dagar och korta nätter. Hon orkade inte be. Hon kom sällan till kyrkan. Undan för undan förändrades hon från en from och bedjande kristen till en som varken bad eller gick i kyrkan. Hon uppslukades av sin karriär och jakten efter högre levnadsstandard.
Så stark är världen. Vad ska vi göra? Efter tio år kom Sheila Cassidy på det. När hennes bästa vän dog var hon förkrossad. Vid begravningen utgöt hon sin smärta för Gud. Åter bad hon! Och efter några dagar vände hon om till Gud. Nu var hon medveten om världens makt. Nu ville hon värja sig mot den. Hon förstod att hon måste ta sig tid till bön och andakt. Hon tänkte igenom sin dag. När hon insåg att den enda lediga tiden var tidigt på morgonen gjorde hon det till en vana att gå upp tidigt och vika en halvtimme för umgänget med Gud.
Världen är stark. Men när vi lever i Guds Ord och bönen får vi den tro som övervinner världen (1 Joh. 5:4f.).
Gustav Börjesson, prost, Sätila
1. Sheila Cassidy, Leva i bön, s. 19f. och 24f.