Följ med Strandhems bibelskola och möt några pojkar på Bethesda i Kenya!
Ungdomar utan familj, utan framtid och kanske utan hopp. Det är livsödet för de ungefär 3 000 gatubarn som finns i staden Nakuru i Kenya. Men några av dem kommer till centret på Bethesda – och de får ett helt nytt liv.
Några av killarna på gatan har lämnat sina familjer i tron att gatulivet skulle vara bättre. Andra har på grund av sin familjs ekonomi tvingats ut på gatan. Oavsett hur de kommit dit lever de ett liv långt under mänsklig värdighet. De fäster en limflaska i munnen och ångorna från limmet går rakt upp i näsan på dem. Redan klockan nio på morgonen är flera av killarna (det är mest killar på gatan) inte kontaktbara. Hur resten av dagen ser ut för dem vill jag inte ens tänka på.
Bethesda förändrar killarna
Glada killar, skärpta killar och killar med framtidsdrömmar. Sådana är killarna som fått lämna gatan och komma till centret Bethesda Children Ministry. De har fått ett liv långt ifrån den misär livet på gatan innebär. På Bethesda får de gå i skola, de erbjuds skydd och de slipper bo på en soptipp och leta fram och äta mat från soporna som tömts där. I stället får de mat som kokerskan Florence har lagat. Lite självsäkert sa hon att alla killarna måste älska henne för att hon ger dem mat. Det kan mycket väl stämma. Killarna älskade i alla fall hennes mat. När man var mätt kunde man ge det man inte orkade till dem och de tömde gladeligen tallriken.
På Bethesda genomgår killarna en förvandling. Personalen lägger ned mycket tid och engagemang på killarna. Det märks tydligt att de verkligen vill hjälpa dem, de ser Bethesda som mer än ett jobb. Med hela sin själ bryr de sig om de här killarna. Det arbete personalen på Bethesda gör går inte att mäta ekonomiskt!
Några av killarna kommer hem från skolan runt klockan ett. De äldre kommer lite senare. Vissa dagar har de akrobatikträning. Det är inte bara spännande, det styrker också deras självkänsla och är en del av den oerhört viktiga helandeprocess de genomgår. Man kan man se livsglädje och lekfullhet hos de här killarna – till skillnad från dem på gatan.
En ny chans för Jack
En kille som heter Jack berättade om sitt liv. Som fyraåring lämnade han sin familj. Som sjuåring kom han till Bethesda. De tre åren däremellan hann Jack med att bli upphängd på en vägg, för att bli slagen av sina släktingar. Han bevittnade knivmord och nedskjutning av gatukillar. Han åt mat som inte ens hundarna åt. Jack, som nu är nitton år, berättade och berättade. Han var tacksam för Bethesda, för att man där gett honom en andra chans, men mest tacksam var han ändå över att Gud gett honom en andra chans. En chans att komma tillbaka från livet på gatan. Jack vågar se framåt, en dag hoppas han få manövrera ett flygplan; hans dröm är att bli pilot.
Killar som söker och får närhet
Man kunde kanske tro att Bethesda-killarna, på grund av tidigare erfarenheter i livet, skulle vara avvisande och cyniska. Men det var tvärtom. De sökte närhet, kanske har de aldrig fått någon närhet med sina släktingar. De har saknat värmen från en kram, tryggheten i att kunna ty sig till någon. Det får de på Bethesda. Gud har förbarmat sig över killarna och välsignat dem med ett nytt liv.
David Huynh, London