Nya testamentet ger oss flera olika bilder för att tala om för oss vad Kristi församling är.
• Den är ett hus, ett tempel byggt av levande stenar.
• Den är ett hushåll, en Guds familj, en arbetsgemenskap där människorna och redskapen i huset alla har sina särskilda uppgifter.
• Den är en levande kropp, med lemmar och organ som samverkar.
• Den är en hjord, som leds av herdar i tjänst hos Överherden, som äger fåren.
I episteln på Herdens söndag knyter Petrus an till bilden av hjorden och herdarna. Han riktar sig till ”de äldste”, till dem som anförtrotts ledande uppgifter i den organisation, som församlingen i sitt yttre framträdande också är. De ser till att hjorden har gott bete och friskt vatten och trygga lägerplatser. De försvarar mot rovdjur, håller samman hjorden och vårdar de sjuka och svaga.
Hur ska det arbetet gå till?
Det ska inte ske i vinstintresse. Det är en frestelse för de ledande att sko sig på andra och utnyttja sin position. Man tycker kanske att ansvaret och arbetet förtjänar att belönas ordentligt. Israels historia ger många exempel på kungar, ädlingar och höga präster, som var dåliga herdar:
”Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva!”1
”De är glupska hundar, de blir aldrig mätta. De ska vara herdar, de som ingenting förstår. Var och en söker sin egen fördel.”2
Kyrkohistorien rymmer många prelater som levde i lyx, med slott och stora domäner. Herdar och lärare i församlingen ska inte arbeta med sikte på pengar. Det är rimligt och riktigt, att den som undervisas i ordet delar med sig åt läraren. Den som ägnar sin tid åt evangeliet ska leva av evangeliet.3 Men pengar får aldrig vara drivkraften – inte heller utsikten att vinna uppskattning och rykte
Det ska inte ske av tvång. Att sköta om Guds hjord ska inte vara en tung plikt. Inte något man måste göra för att det står så i ett anställningskontrakt. Inte under suckan över att ingen annan ids ta bördan på sig. Gud vill ha glada medarbetare. Och friheten är viktig – den kännetecknar de sammanhang där Herrens Ande verkar.4 Man kan smittas av gängse företagsfilosofi och låta sig styras av måldokument och sådant, tills all spontanitet och frihet försvinner. Ordning och målmedvetenhet behövs, men församlingen är inte ett vanligt affärsföretag. Anden blåser vart den vill, och Guds planer kastar ibland omkull vår klokskap och taktik. Han låter det ringa växa och kapar av det höga.
Inte uppträda som herrar. Församlingen har en ”platt” organisation. En är er Mästare, och ni är alla bröder. Den som är störst bland er ska vara de and-ras tjänare.5 ”De som anses vara folkens ledare uppträder som herrar … Så inte hos er.”6 Så sade Jesus. Han, som var Herren, tvättade lärjungarnas fötter, och gav dem ett föredöme.
Hur läser vi hos Paulus? ”Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.”7
Vad är nu drivkraften i församlingsarbetet? Inte pengar, inte plikt, inte herresträvan eller smak för makt. Nej, det är kärleken. Kristi kärlek. Hans som dog för oss ogudaktiga. Den bor hos dem som tar emot honom i tro. Där skapar hans Ande ”ett hängivet hjärta”. När Petrus vid Tiberias sjö fick herdeuppdraget frågar Jesus tre gånger: Älskar du mig? Utan kärlek blir allt ”ljudande malm och skrällande cymbal”, inte mer. Inget liv, ingen frukt.
Anden delar ut gåvor i församlingen. Alla får något, och alla behövs. Gåvorna är inte till för den som får dem, utan för de andra. Till deras hjälp, växt och glädje. Alla vanliga får i hjorden kan ta till sig orden till de äldste. I hela församlingen råder samma prin-ciper. Och vi kommer alla till korta, ofta. Vi behöver få mycket förlåtet. Det viktigaste är att lyssna till hans röst och förbli i hans kärlek, som gav sitt liv för alla fåren. Han förblir trofast, också när vi är trolösa.
Börje Svensson, ELM-predikant, Glumslöv.