De välkända orden om att Ärans Konung skall tåga in är starkt förknippade med adventstiden. Men vem är Han och vem får möta Honom och ta emot Hans välsignelse? Det är dessa frågor denna psalm ger svar på.
Psaltaren är Gamla testamentets sångbok och här finns psalmer för både enskilda och gemensamma tillfällen. Kung David skrev många psalmer och kanske diktade han psalm 24 i samband med att han första gången förde arken in i det tält som han hade låtit resa på en kulle i Jerusalem.1 Vi vet inte, men det är en god gissning. Det var också på denna kulle, HERRENS berg (v. 3), som templet senare byggdes (och då flyttades den heliga arken dit).
Det är fascinerande att föreställa sig hur mäktig sången och musiken en gång måste ha varit i detta tempel i Jerusalem, där även psalm 24 har sjungits vid återkommande högtider. Tänk dig en stor kör som i procession går upp mot Sions berg och som sedan inne i templet växelvis sjunger texten med de frågor och svar som finns i psalmen (v. 3–4, 7–10)! Enligt Mishna (en judisk skrift från 200-talet e.Kr.) har denna psalm sjungits i den judiska tempelgudstjänsten på den första dagen i varje vecka (vår söndag!) som en påminnelse om skapelsens första dag, och i ljuset av Kristi uppståndelse, som också skedde på veckans första dag,2 får detta en mycket djup innebörd.
Hela jorden (v. 1–2)
Eftersom Gud har skapat hela jorden och allt som finns på den, så tillhör också hela jorden HERREN (v. 1). Gud har grundlagt den (v. 2). Detta är perspektiv som inte minst en kristen alltid bör tänka på. Att Gud har givit jorden ett fäste på strömmande vatten är ett poetiskt uttryck för en evig sanning. Bildligt talat är det ju så, inte minst med tanke på att 70 % av jordens yta består av vatten.
Herrens berg (v. 3–6)
Fastän hela jorden är Herrens, så finns det således ett berg som i en alldeles speciell mening är HERRENS berg och det är där hans helgedom finns (v. 3). Det handlar alltså om berget Sion där arken, symbolen för Guds närvaro, förvarades. Men vem skall få gå upp dit och träda in i hans helgedom? För en syndig människa är svaret nedslående: det gäller att ha oskyldiga händer och ett rent hjärta samt att inte ljuga eller svära falskt (v. 4). Den som på det sättet håller sig ren från synd, Han skall få välsignelse från HERREN (v. 4). Vem av oss kan uppfylla detta? Det dystra svaret är: ingen! Det räcker att läsa en tidigare rad i Psaltaren för att konstatera detta hemska faktum: det finns ingen som gör det goda.3
Men i detta mänskliga mörker möter vi Bibelns underbara budskap att det faktiskt finns EN som uppfyller detta krav på syndfrihet och som just därför kan och får gå upp på HERRENS berg och träda in i hans helgedom, och det är JESUS. Och Han är den ende som kan göra det. Bibeln lär oss vidare, att vi genom Jesus kan få förlåtelse för allt det orena vi bär på i våra liv och att vi genom Honom kan få gå upp på HERRENS berg och få Hans välsignelse (v. 5). Detta är ofattbart stort. Allt det som denna psaltarpsalm talar om är uppfyllt i Jesus och genom Honom blir det sant även om oss, om vi tar emot förlåtelsen och lever i tro. När man har fått se detta behöver man inte längre sucka. Då får man leva av evangeliet som en frimodig och glad kristen.
Stadens portar (v. 7–10)
Stadens portar måste öppnas för HERREN, ty det är Han som är ärans konung. Han är stark och väldig (v. 8). Det är inte svårt att se den andliga innebörden i denna uppmaning. Precis som Jerusalem den gången uppmanades att öppna sina portar för Herren, så uppmanas vi att öppna våra liv för samme Herre. Han är densamme i dag som Han var den gången. Låt denna adventstid bli en påminnelse om vad Gud vill med ditt liv. Öppna ditt hjärtas portar så att Jesus, Ärans Konung, på nytt kan komma in med sin förnyelse och upprättelse. Och du som har stängt ditt hjärta för Jesus, öppna porten igen för Honom. Det räcker att du viskar: Jesus, Herre, kom in i mitt liv! Då skall du få välsignelse från HERREN (v. 5).
Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse