I varje nummer av Till Liv vill vi under det nya året fördjupa oss i en psaltarpsalm. Här kommer först en introduktion: Hur har Psaltaren använts och hur ska vi läsa och förstå den?
När Paulus i Kolosserbrevet 3:16 uppmanar de kristna att vid sammankomsterna låta Kristi ord stå i centrum, så gör han detta genom att bland annat hänvisa till psalmerna i Gamla testamentet – det vill säga Psaltaren. Det ord Paulus använder är pluralformen av grekiskans ”psalmós”. Psaltaren var en viktig del i de första kristnas bibelläsning och så bör det vara även för oss nutida kristna. Frågan blir då: hur skall vi i dag läsa och förstå Psaltaren?
En bok med undervisning
Av alla böcker i Gamla testamentet tyckte Martin Luther särskilt mycket om Första Mosebok och Psaltaren, och detta är också något som märks genom omfånget på hans predikningar och bibelstudier över dessa bibelböcker. Psaltaren ger oss en rik och inträngande kunskap om Gud, om människan och om livet med Gud. Det finns tre perspektiv som vi bör uppmärksamma i vår läsning av Psaltaren (och hela Gamla testamentet):
• Historiskt perspektiv
Den historiska betydelsen är den mest grundläggande. När David i psalm 30 skriver följande: … du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig …, så går detta naturligtvis tillbaka på erfarenheter som David hade gjort i sitt liv.
• Kristologiskt perspektiv
Detta perspektiv ligger på en djupare nivå. Då ser och förstår vi att Davids ord har en djupare innebörd: att orden ovan från Ps. 30:2 gäller Kristus. Han är den som har varit nere i dödens djup, men Han är också den som har besegrat döden. Hans fienders glädje över att ha röjt honom ur vägen blev kortvarig.
På detta sätt kan vi läsa Psaltaren och överallt skall vi upptäcka att vi läser om Jesus Messias – Nya testamentets Kristus. De som förr i tiden läste Karl XII:s Bibel fick en god hjälp att upptäcka dessa perspektiv genom de överskrifter som fanns över varje psaltarpsalm eller kapitel. Följande rubriker är ett smakprov ur nämnda Bibel: ”Christi rike, lidande, död” (Ps. 8), ”Christi seger öfwer de ogudaktiga” (Ps. 21), ”Christi lidande, härlighet” (Ps. 22) och ”Rätt tröst i Christo” (Ps. 23). Det lär finnas 75 citat från Psaltaren i Nya testamentet och 50 av dessa handlar om Jesu lidande.
• Personligt perspektiv
På den här nivån får du identifiera dig med och ta till dig allt Guds ord. Du får känna igen dig i Davids misslyckanden, men du får också tro på samma förlåtelse som David trodde på. Du får även ta till dig att allt som gäller Kristus också gäller dig, om du tror på Honom.
En bön- och psalmbok
Många av psaltarpsalmerna har vuxit fram vid tillfällen då Gud har gripit in i det judiska folkets historia eller i enskilda människors liv. En del psalmer har kommit till som böner i tider av stor nöd. Erfarenheter av Guds närvaro (eller ’frånvaro’) gav upphov till sång i Israel. Det räcker med ett exempel för att belysa detta: i Andra Mosebok 14 berättas det om hur Gud räddade Israels folk från de förföljande egyptierna. Efter denna räddning börjar det följande kapitlet med orden: Då [!] sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till HERREN … Psaltaren 90 är för övrigt en bön av gudsmannen Mose. Är detta Psaltarens äldsta psalm?
Guds folk i Gamla testamentet sjöng alltså mycket. De sjöng i gudstjänsten, i hemmen och på väg till templet i Jerusalem (vallfartspsalmerna 120–134). I den urkristna församlingen tog man över detta bruk och den inledande hänvisningen till Kol. 3:16 visar just detta. Samma sak framgår av Ef. 5:18–19 där Paulus skriver: Låt er … uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Här möter vi återigen en hänvisning till ”psalmer” och Psaltaren. Framför allt kan vi se att Jesus själv använde Psaltaren som sin ’sångbok’: När de [Jesus och apostlarna] hade sjungit lovsången [Ps. 115–118], gick de ut till Oljeberget (Matt. 26:30). Psaltaren var således de första kristnas bön- och psalmbok.
Psaltaren beskriver många mänskliga känslor och upplevelser, och som bönbok är den
oöverträffad. Ja, i allt får du använda psalmernas ord som dina egna.
Praktisk användning
Hur skall vi då praktiskt göra när vi läser Psaltaren? Till en del är den frågan redan besvarad i det som sagts ovan. Men jag vill gärna peka på ytterligare en aspekt och den finns uttryckt i Ps. 1:2b. Där talas det om att den är salig som … begrundar hans ord …
Just denna psalm (Ps. 1) är förknippad med en av de starkaste upplevelser jag har haft som kristen: jag bodde då i Lund och jag var klar med min teol. kand., och om några månader skulle jag prästvigas av biskop Bo Giertz. I en kristen studentförening (SESG) deltog jag den våren i en bibelstudiegrupp där man behandlade Psaltaren. Bibelstudieledaren, som var en av Hugo Odebergs lärjungar, visade oss studenter att den man som inte följer i de ogudaktigas råd utan begrundar hans ord dag och natt inte kan vara någon annan än Jesus. Denna sanning innebar ingenting mindre än en revolution i mitt liv och i mitt förhållande till Bibeln.
Det hebreiska ordet för ”begrunda” betyder även ”tänka på”, ”tugga” eller ”idissla”. Och det är just detta som är den praktiska anvisningen: vi skall inte bara raskt läsa igenom en psaltarpsalm för att därefter snabbt skynda vidare, utan vi bör i stället ’stanna upp’ inför varje psaltarpsalm. Detta kan innebära att vi för en tid läser en viss psalm varje dag. Vi begrundar den, ’idisslar’ den.
Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse