Fredrik Hector berättar: En eftermiddag går jag genom de hemtama korridorerna på Theologicum i Lund. Här har jag suttit på många intressanta föreläsningar, och nu ska jag träffa Bengt Holmberg, professor i Nya testamentets exegetik, för att intervjua honom om vad vi egentligen kan veta om Jesus utifrån en vetenskapsmans perspektiv.
Vi passar på att hämta var sin kopp kaffe innan vi börjar. Jag har just läst Bengt Holmbergs bok Människa och mer, som kom ut 2001, och jag frågar varför han valde att skriva en bok om Jesus.
– Också för den som tror på Jesus som sin Frälsare, som jag gör, är det viktigt att ställa frågan vad man kan veta historiskt om honom – allt vetande hänger ju ihop. Många teologer har fått en alldeles onödigt pessimistisk bild av detta. Fram till 1980-talet fick man lära sig, att vi i stort sett inte kan veta någonting om Jesus, och där har ju forskningen helt enkelt ändrat uppfattning. Vid sekelskiftet 1900 fanns det ingen vetenskapsman som menade att Jesus gjort några underverk, medan det nu hundra år senare är en ganska vanlig uppfattning hos bibelforskare.
– Vad hände under 80-talet som gjorde att man ändrade uppfattning?
– Framför allt skulle jag kalla det en historisk tillnyktring. Man har insett att Jesus var en människa, som i princip är forskbar, att det faktiskt finns ganska mycket och bra material om honom. Det ligger nära i tiden, är ganska rikligt och det är inte homogeniserat utan spretar en del, vilket är typiskt för historiskt material. Det har gjort att en god del av Jesus-forskningen är, som jag skulle uttrycka det, mera ’evangelielik’ i dag än den var för bara 50 år sedan.
Synen på underverk
– Du nämnde att synen på underverk i allmänhet har ändrats. Kan du berätta lite mer om det?
– Dels tror jag att folk, inklusive historiker, är något mer benägna att räkna med att det kan hända förunderliga ting. Och det är inte så, att en historiker kan gå med på att det har hänt något förunderligt, först om han också kan förklara varför det hände eller hur det hände. Man kan ju konstatera att man inte vet hur det hände, men att det t.ex. är högst sannolikt att den här personen som var lam förut kan gå nu, det kan hundra människor omvittna. På något sätt har själva helbrägdagörelsen minskat i dignitet. Att påstå att någon har gjort ett underverk är inte att påstå att vederbörande är Gud!
– Hur kan man som vetenskapsman se på det största miraklet av alla då, uppståndelsen?
– Jag menar att uppståndelsen är en händelse som vi inte kan se in i, vi var inte med och ingen människa såg den. Men vi kan liksom följa allt som händer fram till Jesu död och begravning, men sedan ändras ju väldigt mycket. Det följer inte alls mönstret för en messiansk rörelse vars ledare man dödat – den brukar ju bara skingras, men här blir det tvärtom! Och så har vi ju ett antal personer, som de flesta historiker menar inte är bedragare, utan är i god tro när de påstår att de sett Jesus levande igen. Närmare än så kommer vi inte själva händelsen, men eftersom den har sådana enorma konsekvenser i det historiska skeendet, måste den kallas för en historisk händelse; den är som ett stort okänt, från vilket det utgår konsekvenser. Jag tror att alla historiker kan vara överens om att någonting hände, att den kristna rörelsen, som vi kallar kyrkan, startade där.
Vem var Jesus?
– Vad vet vi om hur Jesus såg på sig själv? Påstod han att han var Messias?
– Nej, jag tror att titeln ”Messias” var bemängd med sådana förvrängningar och missförstånd att han inte ville använda den. Det går nästan inte att säga att man är Messias utan att frammana ett politiskt uppror. Och man kan också säga att samtidens uppfattning om Messiastiteln är för liten, den pekar åt fel håll; det är någonting annat och mycket större, som han vet att han är! Samtidigt säger han ju sådana saker som att Människosonen är herre över sabbaten, och det ligger ett oerhört självanspråk bara i tilltaget att bota på sabbaten! ”Jag kan det, och jag gör det, inte för att trotsa Gud, utan för att jag vet vad Gud menar med sabbaten!” Det är att tillmäta sig själv en oerhörd religiös auktoritet. Man kan ju också tänka på tempelrensningen, där han får frågan om med vilken fullmakt han gör det här. Och så ställer han en motfråga: ”Var Johannes dop från himmelen eller från människor?” Det är som att säga: ”Gör jag det här från himmelen, har jag Gud på min sida, eller är det mitt eget påhitt?” I själva sättet att ställa frågan ligger anspråket dolt men ändå uppenbart: ”Jag gör det här med auktoritet från himmelen!” Då behöver man inte använda messianska titlar, självanspråket är väldigt tydligt.
Guds rike
– Men vad är då Jesu budskap?
– Evangelisterna har ju sammanfattat det med att Guds rike är nära. Gudsriket består på något sätt inte bara i människans bejakande över henne, utan också att Gud kommer nära med sin botande och förlåtande kraft. Han förvandlar människor, så att de kan göra det goda de förut inte kunnat. Det finns ju något häftigt och paradoxalt, orimligt och ändå begripligt, när han säger, att du som vill ta ut den lilla flisan ur din broders öga, först skall ta ut bjälken ur ditt eget. Eller hugg av dig handen, om det är nödvändigt för att gå in i Gudsriket. Det är något väldigt starkt och obändigt och lite våldsamt i Jesu bildspråk och i hans sätt att uppfatta också Gudsrikets krav på människor.
– Samtidigt visar han väl en oändlig barmhärtighet och mildhet mot människor?
– Ja, han tycks ju ha varit en ganska skarp person med stränga krav, särskilt på dem som kom nära, på lärjungarna. Han bad liksom inte om ursäkt för att han lade beslag på deras liv, helt och hållet. Och å andra sidan har han ju ett slags oändlig omsorg om folk som har det svårt; han liksom stannar långt över rimliga gränser på en plats för att bota och hjälpa! Man kan inte ta bort det här med barmhärtigheten ur Gudsriket, men det handlar ju inte bara om att ge folk barmhärtighet eller få dem att vara barmhärtiga mot varandra, utan Gudsriket är ju också en ofantlig förvandling som står för dörren, som verkligen kommer att förändra. Och jag tror att det är där vi har en förklaring till varför Jesus är så märkligt obekymrad om politiska och sociala realiteter att han inte försöker ändra dem. Guds rike ändrar ju på allting, så vi behöver inte starta ett krig eller en social revolution för att åstadkomma det, för när Gudsriket kommer så skapar det ju om allt! Det är en slags obekymrad totalförvandling som han väntar sig!
Efter samtalet, när jag går därifrån, ringer några ord av Bengt i mitt huvud: ”Guds rike är så nära att det liksom står och darrar – för vem som helst som spetsar öronen och känner av det! Man kan liksom öppna sig för det, och man kan gå in i det – till och med här och nu, i det här livet…”
Fredrik Hector