”Lika nedsättande som ordet ’neger’ klingar, lika baktungt av negativa värderingar har ordet invandrare blivit”, läser jag hos en kolumnist i Metro. Principen är enkel – sätt en ur den egna gruppens synpunkt lämplig stämpel på en människa – invandrare t.ex. eller fundamentalist eller icke tillräckligt bekännelsetrogen – så har hon berövats både identitet och integritet, och ingen förväntas lyssna på vad hon till äventyrs kan ha att säga. Partisinnet – det politiska såväl som det religiösa – utnyttjar denna metod till att oskadliggöra folk; den hör till grundförutsättningarna för s.k. etnisk rensning.
Ann-Mari Wiberg har varit i Malmö och mött missionsarbetare som betraktar invandrare – inte som en annorlunda massa – utan som enskilda, medåterlösta människor. I rapporter från missionsfälten i Afrika kommer nya signaler om att evangelium bevisar sin kraft bland muslimer. Förvånar det oss? Det borde det inte. Guds ord är levande och kraftigt. Ett faktum som är utgångspunkten för appellen i Thomas Nilssons artikel: Bruka Ordet!
Vi befinner oss mellan påsk (artikeln här intill och sid. 14‒15) och pingst (dikten på sista sid.). Det är vår. Tänk, om vi finge uppleva en andlig vår också!
Det är säkert många läsares innerliga önskan. ”Men…” tänker vi. – Fel tänkt! Vi bör i stället säga: Och det är inte omöjligt, för Guds ord är levande och kraftigt. Det behöver bara komma ”i svang”, som Martin Luther sade.
Läs Bibeln! Vi gläder oss verkligen över att ha så många uppmärksamma läsare, men låt inte ens läsningen av Till Liv inkräkta på bibelläsningen!
”En liten stund med Jesus, vad kraft, vad frid, den har med sig!” Gå inte förbi den andliga vårens väldiga kraftkälla! Tid har du – ännu.
Sam-Arne Nilsson