Jesus utgav sig för världen och vi är kallade att göra som Jesus. Daniel Ringdahl skriver här om ELMs vision punkt 5: ”Vi lever djupt engagerade i världen, men har vår identitet i Kristus.”
ELMs vision punkt 5: Vi lever djupt engagerade i världen, men har vår identitet i Kristus
Vi vill se evangeliet skapa en rörelse av lärjungar i ELM som följer Jesus till den här världen och identifierar sig med den för att älska och tjäna den. Samtidigt har vi vår djupaste identitet i Jesus Kristus och bär tåligt korset med honom. Vi vill gå till de minst nådda och de mest utsatta, nära och långt borta, och i Guds kraft göra evangeliet känt i ord och handling. Så blir Guds rike synligt ibland oss, medan vi väntar på Herren Jesus återkomst i härlighet.
Jer. 29:7; Mika 6:8; Matt. 24:14; Joh. 20:21; Fil 2:5-8; Tit. 2:11-14; Heb. 2:14-18, 11:13-16;
1 Pet. 3:16
”Ska jag ha samma kläder som de andra eller ska jag sticka ut? Ska jag bo som grannarna eller ska jag välja något som reflekterar min status? Ska jag prata på samma sätt som de andra eller ska jag prata som i Eden? Ska jag göra det otvetydigt klart att jag är Guds Son eller ska jag låta människor upptäcka det efter hand?” Det är kanske larviga frågor, men min poäng är att Gud valde hur han skulle anpassa sig till dåtidens Israel när han blev människa. Han valde att bli lik oss i allt utom synd.
Vad får det för konsekvenser för oss när vi gestaltar vårt lärjungaskap i dag, i den här världen? Vi måste ju också fatta beslut om hur vi ska leva våra liv, anpassa vår vardag och utforma verksamheten i våra kristna gemenskaper. Den femte punkten i ELMs vision säger: ”Vi lever djupt engagerade i världen, men har vår identitet i Kristus.” Vi är kallade att likna Gud. Genom inkarnationen visade Jesus hur oerhört mycket han älskar den här världen. Hans engagemang visste inga gränser. Och hela tiden var han trogen sin identitet som Guds Son.
Därför längtar vi efter att se en förnyad rörelse av lärjungar i ELM som följer Jesus till den här världen och identifierar sig med den för att älska och tjäna den. Kristna har en tendens att hamna i ett av två diken: antingen är man så mån om att leva nära samtiden och kulturen att man tonar ner konfliktytorna mellan evangeliet och kulturen; eller också betonar man lärjungaskapets allvar så starkt att man blir främmande och utan kontaktpunkter för det omgivande samhället. Attityderna slår igenom i till exempel musik, klädsel, språk och gudstjänstformer, men också i samhällsengagemang, diakoni, rättvisefrågor och mission. Båda dikena är dåliga gestaltningar av inkarnationen.
Hur ser det ut när vi lever djupt engagerade i världen? Den helige Ande kan leda oss till att kreativt och på olika sätt följa i den inkarnerade Gudens fotspår. Här är några exempel:
- Vi bygger djupa och meningsfulla relationer till icke kristna.
- Vi engagerar oss i lokalsamhälle och lokalpolitik.
- Vi skapar god stämning i grannskapet, bjuder in till gemenskap och relationer. Våra hem är öppna för alla och kända för att ge mat för både kroppen och själen.
- Vi är kända för vårt engagemang för de mest utsatta, oavsett om det är hemlösa, invandrare, ofödda barn, utanförskapsområden, våldsutsatta barn och vuxna, eller andra grupper.
- Vi är tydliga med att vår kärlek till världen drivs av Guds kärlek till oss genom Jesus Kristus.
- Vi är kända för vår integritet och trofasthet.
- Vi är alltid beredda att dela Guds ord med den som frågar.
- Vår omsorg om människors eviga frälsning lyser igenom i vad vi gör och säger.
- När människor hånar eller förtalar oss, ber vi för och välsignar dem.
Jesus levde mitt ibland människorna och han mötte såväl deras kroppsliga som deras andliga behov. Det är anmärkningsvärt att en av de återkommande anklagelserna mot Jesus var att han levde för nära syndarna – inte de ’fromma’ syndarna utan de förödmjukade och föraktade – och inte markerade distansen tillräckligt (Matt. 9:10–13). Jesus själv verkar inte ha haft några betänkligheter inför sina prioriteringar. Han sökte aktivt upp de minst nådda och de mest utsatta och förkunnade Guds rike för dem, i både ord och handling. Men även om han ständigt kritiserades för sitt umgänge, brast han aldrig i sin integritet. Han var Guds Son, helig och utan synd, oavsett om han var i templet eller på torget, bland präster eller prostituerade. Han kallade var och en till omvändelse och efterföljelse, och han erbjöd var och en förlåtelse och upprättelse.
Samme Jesus vandrar fortfarande på jorden, men nu genom sitt folk. Tänk om vi kunde bli ännu mera lika honom i detta – som individer och gemenskaper. Många kristna – även ELMare – är bra på att göra saker i våra lokaler, men det är svårare för oss att gå ut och söka upp. Men motsättningen är egentligen bara skenbar. Varje dag går den kristne ut i världen, ut i vardagen, till arbete, studier, vänner och dagliga uppgifter. Där möter vi människor som Gud älskar och som han sänder oss till, för att älska och tjäna genom vårt dagliga kall.
Spänningen mellan att kalla in och att gå ut är högst aktuell för mig i den nyplantering som min familj och några vänner arbetar med hemma i Frösunda, Solna. Vårt mentala utgångsläge är: ”Hur ska vi få människor att hitta till oss?”, snarare än: ”Hur kan vi komma till dem?” Vi har behövt fundera aktivt över vilka vägar vi har ut i samhället, där vi kan bygga relationer till vårt grannskap. Därför har vi sedan ett par år tillbaka haft musikandakter, en gång i kvartalet, på ett äldreboende rakt över gatan, och sedan i somras bjuder vi in till brädspelskvällar på en lokal restaurang. De initiativen har inte skapat några väckelser ännu, men de är små steg för att inte bara sitta och vänta på att människor ska hitta till oss, men att vi går ut till dem.
Nyligen gav min dotter mig en lektion i evangelisation. Under hösten får de ta med sig varsin bok till förskolan att läsa med gruppen. Först hade vi sett ut en bok vi har läst ofta, men så plötsligt kom hon på att hennes förskolekompisar inte känner Jesus. Då var det ju ett utmärkt tillfälle att ta med en Jesusbok, så att de också kunde lära känna honom! Så kan man också gripa ett tillfälle.
Jesus kallar oss närmare världen och närmare honom. Djupast sett är detta hur vi lever ut vår kristna frihet, som Luther skriver i slutsatsen till Om en kristen människas frihet: ”Av allt detta följer nu slutsatsen att en kristen människa inte lever i sig själv utan i Kristus och sin nästa, i Kristus genom tron, i sin nästa genom kärleken. Genom tron förs hon upp över sig själv till Gud, från Gud förs hon åter ner under sig själv genom kärleken men förblir ändå alltid i Gud och i den gudomliga kärleken.”
Där är en vision för livet, och vi måste börja i närheten till Jesus, för vi vet att inte alla kommer att vilja lyssna till oss. Jesus gick till korset och han har sagt att den som vill vara hans lärjunge måste vara beredd att bära sitt kors med honom. Det är i den trofasta lydnaden till Jesus, just när det kostar som mest, som vi djupast sett visar att vi tillhör en annan värld och en annan kung. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem (Heb. 11:16). Så blir Guds rike synligt ibland oss, medan vi väntar på Herren Jesus återkomst i härlighet. †
Daniel Ringdahl
missionsledare, Solna
