MARTIN LUTHER • Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. Matt. 9:25
Klicka här för att ladda ner artikeln som PDF-fil.
För hela världen är det omöjligt att uppväcka en död. Men för Herren Kristus är det inte bara inte omöjligt utan för honom är det inte heller någon ansträngning. Det är som när någon väcker den som sover. Han bara knackar på sängen och säger: Stig upp! Så gör också Kristus här. Ja, för Kristus är det mycket lättare att uppväcka en död än för oss att uppväcka en sovande ur sömnen.
Det vill Herren gärna att vi tror i stället för att leva som de säkra som inte frågar efter Gud och efter döden. För om du föraktar din Gud och Herre – han som inte endast har skapat dig utan också vill ge dig evigt liv – så kommer du att få helvetets eld till lön. Men om vi vill vara kristna, låt oss se upp för sådan säkerhet och förakt för Gud. Vi ser att vi måste dö. Då kan ingen hjälpa oss. Därför bör vi lära oss att Gud är vår Gud och Herre, som vill hjälpa och rädda oss från döden. Det första budet lär oss det: ”Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset” (2 Mos. 20:2). Det vill säga: Jag är din Gud, som för dig ur all nöd, som väcker dig till liv ur döden, som botar dig och helar alla dina brister och som slutligen drar upp dig ur jorden och gör dig levande. Som Kristus säger: ”Han är inte en Gud för döda utan för levande” (Matt. 22:32). Eftersom nu Gud i första budet har sagt att han vill vara denne Gud, betyder det att han vill hjälpa och frälsa oss från döden. Det är som om han ville säga: Tro mig, jag vill föra dig ur ditt Egypten, jag söker inte mitt bästa utan ditt bästa. Varför skulle jag annars fråga efter dig? Jag har varit Gud innan du blev till och det kommer jag att förbli när du är död. Men vad jag gör, det gör jag för din räkning. Därför skall du lära dig att tro att jag kan och vill hjälpa när annars ingen kan hjälpa – närmare bestämt att jag för dig ut ur ditt Egypten, det vill säga ur synd och död.
Det bör man lära sig att förstå att Gud vill vara vår Gud, så som Kristus här är denna flickas Gud. Flickan tar sina sista andetag. Då går hennes far till Jesus och säger: O, Herre, kom och bevisa det första budet! Lägg din hand på henne så att hon blir frisk och får leva! Herren Kristus känner sin plikt, att han har lovat det i det första budet och vill göra det. Han reser sig och följer fadern, för att man skall lära att det första budet är sant. Han för flickan ut ur döden och säger till henne: ”Flicka, jag säger dig: Stig upp!” Strax reser flickan sig och går, som om hon hade blivit uppväckt ur sömnen.
Detta har Kristus gjort för att visa att han kan och vill rädda från döden. Han gör det inte alltid eller med var och en. I så fall skulle ingen människa ligga i graven utan då skulle alla döda genast uppstå och leva. Det är tillräckligt att han har gjort det några gånger. Det andra sparar han till den yttersta dagen. Men han gjorde det med denna flicka och med andra. Därmed har han velat visa och förklara det första budet så att vi kan förstå det och lära oss att säga: Eftersom han har gjort det här kan han förvisso fortfarande den konsten. Vad han har gjort med denna flicka skall vara ett tecken för mig, som skall lära mig att tro att han på den yttersta dagen vill göra det även med mig. Det vill jag lita på. Jag låter mig nöja med den hjälp som skall komma också mig till del på den yttersta dagen.
När du av jordens sand
de döda vill uppväcka,
o, värdes då din hand
ock till min grav uträcka!
Låt klinga mig din tröst,
och låt mig glad stå upp,
förläna evig tröst,
förena själ och kropp!
MARTIN LUTHER
Evangelisk själaspis för hemmet
Lördag 24:e efter Trefaldighet, s. 528
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.