MARTIN LUTHER • ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden.” Gal. 5:16
Klicka här för att ladda ner artikeln som PDF-fil.
Det är ett stort misstag att påstå att kärleken gör en människa rättfärdig. Det är nämligen inte mycket bevänt med vår kärlek. Och även om det vore det, räcker vår kärlek inte alls till för att kunna försona Gud och stilla hans vrede. Även hos helgonen brister det. De har inte i det här livet en så fullkomlig och ren kärlek som de borde. Och vad som inte är rent eller fullkomligt, det kan heller inte komma in i himlen. Men vi tröstar oss med att Kristus, som inte har gjort någon synd, övertäcker och smyckar oss med sin rättfärdighet. Det är när vi är skylda med denna skärm och nådastol som vi börjar älska och uppfylla lagen. Ändå blir vi genom ett sådant uppfyllande av lagen inte rättfärdiga eller rena för Gud så länge vi lever här. Men när Kristus överlämnar riket åt Gud Fader, skall tro och hopp upphöra och kärleken bli helhjärtad och evig. 1 Kor. 13.
Om vi hade varit rena från alla synder och brann av ren kärlek till Gud och nästan, så vore det visserligen så, att vi genom kärleken blev rättfärdiga och heliga och att Gud heller inte hade något ytterligare att fordra av oss. Men i det här livet kommer det inte att ske. Det är skjutet på framtiden. Här får vi Anden och hans gåvor så att vi börjar älska Gud och nästan, även om det sker mycket svagt och går ganska trögt. Men om vi hade älskat riktigt helhjärtat, som lagen kräver av oss, skulle fattigdom vara oss lika kär som rikedom, smärta och sorg som glädje och vällust och döden lika kär som livet. Ja, den som verkligen kunde fullkomligt älska Gud, han skulle inte kunna leva länge, utan skulle genast duka under och dö i sådan kärlek.
Men nu är det mänskliga förnuftet så förblindat att det av naturen inte kan förstå eller tänka något rätt om Gud. Det älskar inte heller Gud utan är fientligt emot honom. Därför, säger Johannes, har inte vi älskat Gud, utan han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Men sedan vi genom denne Son har befriats från synden och blivit rättfärdiga, börjar vi att älska. Så visar nu Paulus med dessa ord: ”Vandra i Anden”, hur vi skall uppfylla lagen. Han visar hur han vill att det näst främsta budet skall förstås: Genom kärleken tjänar den ene den andra och kärleken är lagens fullbordan. Han vet mycket väl att vi inte kan fullborda lagen, eftersom synden kletar vid oss, så länge vi lever på jorden. Därför är det inte möjligt för oss att verkligen uppfylla lagen. Ändå bör vi vara angelägna om att vandra i Anden, det vill säga att kämpa och strida genom Anden emot köttet och göra det som Anden driver oss till. Och Paulus har inte glömt att man för Gud blir rättfärdig endast genom tron. Genom att han förmanar oss att vandra i Anden, vill han tydligt visa att gärningar inte kan göra en människa rättfärdig. Det är som om han ville säga: När jag talar om lagens fullbordan, så menar jag att ni har två motstridiga kämpar i er, nämligen anden och köttet. Ty Gud har i vår kärlek orsakat en oenighet och ett krig, så att anden strider mot köttet. Och eftersom vi ännu inte har kommit så långt att vi kan uppfylla lagen, måste vi vandra i Anden. Vi måste öva oss att tänka, tala och göra vad Anden vill, och stå emot det som är köttsligt.
Kom, helge Ande, Herre Gud
giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
att livets väg vi glada gå
och sist det goda målet nå.
MARTIN LUTHER
Evangelisk själaspis för hemmet
Måndag 14 efter Trefaldighet, s. 430
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.