Den stora vita skaran

Och de sjöng en ny sång:
Du är värdig att ta bokrullen
och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod
har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar och språk
och länder och folk.
Du har gjort dem till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.
(Upp 5:9–10)

”Den store hvide flok” är en välkänd väggmålning av Heinrich Dohm. Originalet från 1915 finns i Holmens kapell i Köpenhamn, men reproduktioner av bilden fick en enorm spridning.

En sådan tavla hängde i mitt barndomshem, och fortfarande när jag läser Uppenbarelseboken eller när jag sjunger refrängen till ”O hur saligt att få vandra” är det denna bild som kommer fram på näthinnan.¹ Jag har väl försökt föreställa mig både Guds tron, Livets träd och gator av guld – men det är bilden av den stora vita skaran som fastnat i mig.

Vi ska mötas igen

Ändå är det inte främst själva flocken som fascinerar! Även på en mindre tavla med ”den store hvide flok” framträder enskilda människor. Bara en bråkdel av ansiktena på bilden är urskiljbara, men ändå går jag ofta fram till tavlan och tycker mig känna igen en och annan person …

Där finns sådana som min far, och min lillebror. Som mina mor- och farföräldrar. Som ungdomsvännen som rycktes bort alldeles för tidigt.

Människor som köpts fria åt Gud. Människor av alla stammar och språk, och länder och folk.

Den ofattbart stora vita skaran inför Guds tron, den består av enskilda människor! Detta fascinerar och gläder mig. En stor del av vår längtan efter att få stå vid Guds tron kan vi bygga på löftet om att få ses igen. Vi ska få återförenas med Gud själv och få samtala med Frälsaren – men också med dem som gått före, dem som avslutat sitt uppdrag, dem som fått följa Kristus hela vägen in i det eviga livet. Vi ska få mötas igen, där vid tronen.

Men bilden skapar också frågor: Kommer jag att få möta min granne där, han som ännu inte mött Jesus? Eller den lilla flickan som skymtade förbi i filmen från Främre Asien? Den vitklädda skaran har genom de enskilda människornas ansikten fått ett tydligt missionsperspektiv, men framtidsfrågorna skapar en viss oro i mig.

Omsorg och sorg

När Jesus får frågor om framtiden från lärjungarna i början av Matteus 24:e kapitel, så tar han sig god tid att svara. Både Matteus 24 och 25 fylls av Jesus svar på frågan om den yttersta tiden och hans egen återkomst. Jesus uppdrag var alltid att avslöja sanningen. Hans ord är sanningen om honom själv, om Fadern och den helige Ande. Han förmedlar sanningen om människan, om dig och mig – och han avtäcker sanningen om det som ska komma.

Jesus avslöjanden om den yttersta tiden är omtumlande. Vi förstår av hans ord att det kommer att vara svåra tider, inte minst för den som vill följa honom. Falska lärare kommer att försöka leda oss vilse, och slutet ska komma plötsligt. Jesus råder oss till vaksamhet och beredskap.

Men det finns ytterligare ett perspektiv i Jesus avslöjanden: Omsorgen om den enskilda människan. Det går att känna Jesus egen sorg när han berättar om de unga kvinnorna som inte hade olja i sina lampor, och när han vittnar om hur tjänarnas herre avvisar den som grävt ner sin talent. Det känns som att Jesus egen röst darrar av gråt när han säger till människorna som ställt sig utanför hans rike: ”Ni tog inte emot mig! Ni besökte mig inte”.²

I Guds närhet genom Jesus

I boken ”Genom evangeliets kraft” skriver Mikkel Vigilius om hur alla människor på jorden befinner sig på olika avstånd från Gud.³ Människor i den ”yttersta cirkeln” utsätter sig aldrig för ett möte med Gud. De tar inte emot honom, de besöker honom inte, de känner honom inte.

Men människan kan komma närmare Gud. Det är vad Gud vill, och Vigilius beskriver vad som händer när avståndet till Gud minskar. Från Gamla testamentet vet vi att vissa personer har fått komma nära, men både Mose och Jesaja får uppleva hur kraften från den Helige blir övermäktig. De kan helt enkelt inte komma ända fram till Gud.⁴

Men så kommer försoningen! Frälsningen blir en historisk verklighet på Golgata. Förhänget som stänger människan ute från det allra heligaste rasar ner, och vägen ända fram till Guds hjärta öppnas för varje människa.⁵

I den ”innersta cirkeln”, skriver Vigilius, allra närmast Gud själv, kännetecknas livet av helig gudsfruktan – och av jubel över den fullbordade försoningen i Kristus! Där inför Guds tron står ”den store hvide flok”, alla de individer som köpts fria och gjorts rena genom Jesus blod, och jublar över frälsningen.

Gäller varje människa

Frälsningen gäller alla, var och en! Guds stora sanning och hans eviga rike är till för varje människa. Hans famn är öppen – inte främst för en oidentifierad flock, utan för varje enskild människa. Liksom Gud skapat varje människa unik och alldeles underbar,⁶ så är det hans vilja att varje individ ska bli räddad och komma till kunskap om sanningen.⁷

”Skulden betalad! Segern är vunnen, Kristus har dött, försoning är funnen. Lagen fördömer, synden ger men, Kristus har frälst oss var och en. Var och en, o syndare tro det! Var och en, min vän, ta emot det! Skynda till korset, där blir du ren, Kristus har köp oss var och en!” (Lova Herren 281:1).

Frälsningen var dyrköpt, men resultatet är en orubblig sanning: Du får komma ända in i Guds famn. Jesus säger sanningen om sin Far: Han är den som springer fram till sitt förlorade barn medan barnet fortfarande är långt borta.⁸

Det brådskar

I dag befinner vi oss mitt i en väckelse! I Sverige, Herrens år 2025, har det gamla invanda Gudsföraktet som präglat vårt samhälle börjat vittra sönder och människor söker efter djupare svar på livsfrågorna. Som Guds folk har vi den stående kallelsen: Gå ut och gör alla folk till lärjungar.⁹ Det Jesus avslöjar i Matteus 24–25 om vår framtid är att uppdraget brådskar. Evigheten närmar sig.

Våra tankar bör därför alltmer handla om de viktiga frågorna: Hur kan du och jag hjälpa en människa att tränga genom någon av ”cirklarna” som håller dem borta från Gud? På vilka sätt kan vi, med Guds eget individperspektiv och i hans överflödande kärlek, få verka hans verk och förmedla hans ord till den som ännu befinner sig borta från hans armar? Hur kan vi hjälpa någon att lyfta blicken och börja jubla över frälsningen – och få fortsätta så i evighet?

Som väckelserörelse behöver vi förstås både vakna och röra på oss. Ingen väckelse har någonsin varit en annan lik, och vi behöver lära oss vilka vägar som evangeliet behöver föras ut på i dag. Men själva budskapet är detsamma: Ordet om Jesus Kristus som världens frälsare. ”Himmel och jord ska förgå”, säger Jesus, ”men mina ord ska aldrig förgå”.¹⁰

Vårt mål är en evighet tillsammans med Jesus. Till platsen och jublet framför tronen vill vi bli fler! †

Sven E Hammarberg
Kristianstad

Lästips!

Genom evangeliets kraft, Mikkel Vigilius (BV-Förlag 2008)
Mission är den kristna församlingens kallelse, men hur ska den realiseras idag? Boken ger en befriande och evangelisk vägledning om mission.

Finns att beställa på BV-Förlag.

---

1.  LH 554; Sv.Ps 300.
2. Matt. 25:31–46.
3. Mikkel Vigilius, Genom evangeliets kraft, BV-Förlag 2008.
4. 2 Mos. 3:5; Jes. 6:5.
5. Matt. 27:51; Mark. 15:38; Luk. 23:45.
6. Ps. 139.
7. 1 Tim. 2:4.
8. Luk. 15:20.
9. Matt. 28:19.
10. Matt. 24:35.