Olika vägar – samma dopnåd

Jag träffar Douglas och Bo-Göran i Sackeuskyrkan i Umeå, där de båda har sin församlingsgemenskap, för att prata med dem om dopet. Douglas har nyligen blivit kristen medan Bo-Göran varit kristen i nästan 60 år. Den ene döptes som barn, lämnade tron men fick sedan komma tillbaka till samma nåd som han en gång fick i dopet. Den andre blev aldrig döpt som barn, men när han kom till tro, blev han också döpt.

Nytt liv i dopet

Hur kom du till tro, när blev du en kristen, Douglas?

– Det var en tuff tid för mig i militärtjänsten som gjorde att jag gick till kyrkan, och där träffade jag Jesus. Det var både fysiskt och psykiskt tungt, jag började fundera på min plats i livet, jag förstod på något sätt att det fanns något större. CS Lewis skriver i sin bok Mere Christianity: ”Om jag inom mig själv finner behov som inget i den här världen kan tillfredsställa, är den enda logiska förklaringen att jag är skapad för en annan värld”.

– Jag gick först till en kyrka på Gotlandsgatan i Stockholm som tillhör Missionsprovinsen, men när jag sedan flyttade till Umeå för att läsa på universitetet, kom jag hit till Sackeuskyrkan. Genom de andra kristna som går här har jag fått lära känna Jesus mera.

– Jag är inte heller ensam då jag kommer hem till Stockholm. Jag brukar då gå till Roseniuskyrkan. Jag har också en vän, en av mina lumparkompisar, som nyligen blivit kristen.

– Han uppskattade den kristna moralen men kunde inte tro. När vi träffades läste jag ur Predikaren för honom, om livets förgänglighet, och vi bad ihop. Min kompis sa att han kände Guds hand. Sedan dess har han varit kristen och han fortsätter att fördjupa sig i Guds ord.

Vill du berätta om ditt dop?

– Jag blev döpt här i Sackeuskyrkan den 3 november i fjol. Jag fick först dopundervisning av David Appell, där jag fick lära mig om tron, med hjälp av Luthers lilla katekes.

– Dopet är en fantastisk gåva! Jag fattade det inte riktigt då, men den dagen började ett nytt liv, jag blev född i Jesus Kristus. Mitt gamla jag försvann bort, fortsätter han.

Varför blev du döpt?

– Jesus säger: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Jag är inte döpt som barn. Men när jag kom till tro på Jesus fick jag en önskan om att bli döpt.

– Allt har förändrats efter dopet. Dopet kan inte skaka, det är bergfast, säger Douglas med eftertryck.

Kallad tillbaka

Hur var det för dig, Bo-Göran?

– Jag växte upp med kristna föräldrar, de tog mig till söndagsskola, men i skolan hamnade jag i dåligt sällskap. Jag frestades ut i världen. När jag slutade nian gick jag till sjöss med en kompis, jag var 17 år då jag gick jag på en båt här i Holmsund som tog mig till Sydamerika. Jag var sedan ute på havet mellan 1964–68, i fyra år. Från Oslo till Australien och Japan, men i Amsterdam hamnade jag i ett häkte, och där var det så hemskt att jag trodde att livet skulle ta slut.

– När jag kom hem igen och blev inkallad till militärtjänstgöring på flottan, minns jag att jag i en dröm svävade mellan himmel och helvete. Jag tänkte att nu får det vara slut på det här livet. När jag muckade lovade jag och en kompis att vara nyktra, och på ett Blåbandsmöte (Nykterhetsrörelse) nyår 1968-69, då jag var 21 år, hörde jag en predikan av Gunnar Lodin i Tavelsjö kyrka, och jag kände mig kallad i mitt inre. Jag svarade: ”Herre om du vill, kom in i mitt hjärta”.

Bo-Görans kompis blev också kristen, men han började läsa Indisk filosofi och kom tyvärr sedan bort. Själv hade han bra stöd hemifrån. Han gick på predikningar och läste Rosenius, det var hos Rosenius som han lärde känna nåden i Kristus.

– Jag har inget minne av mitt dop, fortsätter Bo-Göran, eftersom mina föräldrar bar fram mig då jag var ett litet barn. Luther säger: ”trösta dig med att du är döpt”, men det är också viktigt att leva i sitt dop, att också i dag behöva läsa Bibeln och följa Jesus, att det inte blir så att en gång döpt, och sedan bryr man sig inte.

Visshet om frälsning

Varför är dopet så viktigt, vad gör det med oss?

– Att vara döpt är att vara iklädd Jesus Kristus och äga Guds rättfärdighet, säger Bo-Göran. Det är att vara förenad med Gud, det är Guds Andes verk.

– Gud frälser en, fyller hålet i hjärtat, fortsätter Douglas. Som det står i Hesekiel 36:26: Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

– Tidigare ifrågasatte jag frälsningen. Nu kan jag gå tillbaka till dopet, komma ihåg vad Gud har gjort med mig genom dopet, det ger visshet om att jag är frälst.

Är det skälet till att vi fått dopet? Vissheten om frälsningen?

– Vi har fått dopet för vår svaga tros skull! utbrister Bo-Göran. När Naaman skulle tvätta sig sju gånger i Jordan för att bli frisk från sin spetälska blev han arg och for sin väg. Men hans tjänare sa till honom: Om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte gjort det? Hur mycket mer nu när han bara sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren! (2 Kung. 5:13).

– På samma sätt är det med dopet. Gud har fäst sitt löfte vid dopvattnet, och det får vi lita på.

Känna Frälsarens nåd

Dopet är således ingen engångsföreteelse utan början på ett liv. Hur går det till?

– Du behöver inte leva i synden, utan får leva för Gud, säger Douglas.

Bo-Göran fortsätter:

– Att vara döpt är att följa och se på Jesus. Se på hur han mötte människor med mildhet, och följa hans exempel. Paulus skriver: Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, och anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelse av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och behagar honom (Rom. 12:1–2).

– I kamp och strid får vi gå tillbaka till den grunden som vi fått i dopet, Guds kärlek i Jesus Kristus. ”Om någon syndar har vi en försvarare inför Fadern” (1 Joh. 2:1) att det är så, har tröstat mig många gånger, säger han.

– Att leva i dopet är att lära känna Frälsarens nåd, fortsätter Bo-Göran, ”och tillsammans med alla de heliga lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap” (Ef. 3:18–19).

Dopet och framtiden

Hur kan dopet trösta när man tänker på framtiden?

– Som barn blev jag förenad med Jesus i dopet. När jag gick bort sökte Gud upp mig. Jag fick komma tillbaka till samma nåd som Gud en gång gett mig i dopet. Det är väl att Herren är likadan i dag och i framtiden. Vi får bli kvar där, ”förbli i min kärlek”, säger Jesus.

För dig Douglas?

– Jag får leva i omvändelse varje dag. Och leva i det som Gud har planerat för mig. Det viktigaste för mig är att jag får fortsätta leva i Guds nåd och kärlek.

– Det är också häftigt att ha fått samma dop och ha samma tro, som miljontals andra kristna, avslutar Douglas. †

Jan Ulrik Smetana