MARTIN LUTHER • ”Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar.” MARK. 8:8
Klicka här för att ladda ner artikeln som PDF-fil.
MED DETTA EXEMPEL visar Herren Kristus övertygande att han är en rik och mäktig herre och skaffare, bättre än någon annan på jorden. Det är ju ett under som inte kan förstås av förnuftet att så många tusen män, kvinnor och barn får att äta av sju bröd så att de alla blir mätta. Ändå blir sju korgar fulla av brödstycken över. Han gör det så fort – med endast ett ord. Det är en så rik herre och konung vi har i honom. Där han tar, där är allt fullt upp. När han vill ge skall det vara tillräckligt och rikligt. På samma sätt säger han också till Petrus att gå bort och ta ett mynt ur fiskens mun (Matt. 17 kap.). Vem har skaffat silver och tryckt mynt åt honom? Eller vem skulle få för sig att leta pengar i vattnet – och just i fiskens mun? Men han kan göra och ta det när, var och hur han vill. Ja, till och med ur den hårda stenen kan han skaffa bröd och vatten till att föda hela världen med. Det är det vi ser honom göra dagligen i hela världen. Allt som finns i världen kommer till genom idel sådana underverk, som inte är mindre än detta, säger Augustinus. Vi är kanske så vana vid att fröet varje år växer upp ur jorden och därför märker vi sådana under så lite eller inte alls. För det vi ser och hör varje dag menar vi inte vara något underverk, även om det är väl så stort att han ger oss säd ur jorden som att han här med sju bröd mättar en stor hop människor. Om man skall säga som det är, är det till och med ett större under.
Men sådana under har pågått sedan världens begynnelse och går sin gilla gång. Vi är så ofta föremål för dem att våra sinnen inte längre märker dem. Men eftersom vi bortser från Guds dagliga verk – som är idel under – måste han ibland göra något som i och för sig inte är större men väl ovanligare, något som inte följer naturens vanliga lopp, för att han skall kunna väcka oss. Genom ett sådant särskilt under kan han visa oss på de dagliga undren i hela vida världen och förmå en kristen att låta dessa vara en skrift och en bok, ur vilken han lär sig att faktiskt se alla Guds verk och under så att han kan få ro i hjärtat och tänka: Varför skall jag oroa mig för min mage och föda? Varför ger han säden på marken och alla frukter, då världen med all sin vishet och makt inte förmår frambringa ett halmstrå, ett löv eller en blomma? Om nu Kristus, min herre och Gud, gör det dagligen, varför skulle jag sörja och tvivla på att han kan och skall föda även mig?
Här säger du nog: Men hur hänger detta ihop? Eftersom han är en sådan konung, som i överflöd föder hela världen, varför låter han då sina kristna så ofta lida nöd och fattigdom i världen? Borde han inte egentligen i första hand försörja sitt eget folk? Svar: Man måste veta hur Kristi rike är inrättat. Han vill för det första visa oss att hans rike på jorden inte är ett världsligt rike, som består i att man äter, dricker och sköter kroppen väl. Utan han har ordnat ett sådant jordiskt rike där man skall söka och finna gudomliga, eviga ägodelar. Han har även inrättat det så att det blir rikt försörjt med Guds Ord, sakramenten, den helige Andes kraft och gåvor. Där är ingen brist på det som tjänar till att vinna och behålla det eviga livet. Därför låter han världen ha sitt nödvändiga och leva gott på sitt förråd. Men sina kristna uppmanar han att inte hoppas på det jordiska utan söka Guds rike. Med det skall de ha tillräckligt och vara rika. Det var det första. För det andra vill han lära sina kristna att öva sin tro även i vad angår det jordiska livet och vad som hör till det. De skall också i detta avseende från honom vänta allt gott i detta liv så att de märker och erkänner att det är givet av honom och att han på det sättet alltid gör detta särskilda underverk bland sina kristna. De får att äta och dricka m.m., fastän världen inte ger eller unnar dem det utan undanhåller dem eller i alla fall missunnar dem vad Gud ger dem och dessutom hatar dem för det.
Att vårt förråd är ringa,
kan oss i ängslan bringa,
dock blott om vi förgäta
Guds nåd, när vi det mäta.
Men när vår blick sig vänder
till Herrens milda händer,
välsignelse han giver,
att det tillräckligt bliver.
MARTIN LUTHER
Evangelisk själaspis för hemmet
Tisdag. Sjunde veckan efter Trefaldighet, s. 363.
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.